Vi har sett det förr, jag har upplevt det många gånger och det svenskorna visade mot Tyskland i EM-upptakten var helt enkelt en exposé över svensk landslagsfotbolls specialitet; att slå ur underläge. Det är vad de tillkortakomna har att välja på; rätta munnen efter matsäcken eller sälja sig i naiva försök att vara bättre än man är. Så spelplanen är inget att klaga på, inte genomförandet heller - med några undantag.

Berg-och-dal-bana

För samtidigt som vi hyllar prestationen kommers oron för hur det skall se ut när vi (med rätta) begär mera av det här landslaget. Mot lag med lägre ranking än tyskorna. Jag vet inte om Pia Sundhage har varit den rätta förbundskaptenen. Hon har åkt berg-och-dal-bana mellan fiasko och det där lite slumpartade OS-silvret (efter vemodigt spel egentligen) som väl kanske räddar hennes eftermäle hur det än går i mästerskapet mellan de sexton europeiska lagen i Nederländerna. Men det har varit en massa mumbo-jumbo-snack, trassliga relationer med vissa spelare och - periodvis - ett kompakt motstånd mot henne ute bland elitklubbarna. En del svassande hovnarrar i journalistkåren har snabbt varit framme och rättat till hennes gloria när den halkat på sned, men faktum är att alla tolv lagen i damfotbollens högsta liga - direkt efter OS-silvret i fjol - önskade ett byte på förbundskaptensposten. De krävde helt enkelt Pias avgång och ett så kompakt motstånd på grund av samarbetssvårigheter direkt efter en så remarkabel framgång måste betraktas som unikt.

Inte tillgång till de bästa

Damlandslaget har beskrivit en spelmässigt mycket svängig tid. Stundtals bra, aldrig briljant, stora spelmässiga, elementära brister. Jag vet inte om någon annan skulle gjort det bättre - fotbollens utveckling sköts ju inte i landslagen - men på det rent spelmässiga planet - teknik, passningar, bollmottagningar, konstruktivitet - tycker jag inte landslagets blivit bättre under Pia Sundhages ledning. Men, som sagt, det kanske beror på att damfotbollen aldrig får tillgång till de bästa instruktörerna och läromästarna ute i klubbarna. De jobbar väl helst med killarna antar jag. Har det med yttre förutsättningar, mindre engagemang från männen att göra. Jag tror inte det beror på pengarna. Implantatet måste komma redan i veckopengsåldern.

Lika elegant som herrarna

Jag gör ett bryskt hopp till friidrotten; för inte så länge sedan fanns inte grenar som stavhopp, släggkastning och hinderlöpning tillgängliga för damer. Man betrodde dem (felaktigt) inte att klara av dem. Stavhopp, den kanske svåraste av alla teknikgrenar, som fanns på tävlingsprogrammet redan vid den olympiska premiären 1896, kom med på damernas friidrottsprogram så sent som vid OS i Sydney 2000. Ändå; det är fantastiskt hur kvinnorna på kort tid tillägnat sig den svåra tekniken och idag, tekniskt, akrobatiskt, utför det lika elegant som herrarna. Samma med hinder och slägga.

Fotbollen har långt kvar. Åter till EM-premiären mot Tyskland (0-0); taktiken fungerade, organisationen höll, arbetskapaciteten var på topp, kraften och fysiken räckte; men passningarna, bollmottagningarna, tekniken, kreativiteten; det är som om dessa egenskaper ännu inte hamnat i kvinnornas DNA och vi väntar otåligt på förlösningen. Det finns, naturligtvis, briljanta undantag men just dessa egenskaper, fotbollens vitalaste element för ett skapande spel, har ännu långt kvar och det borde kanske finnas ett ämne för forskning här.

Mer att hoppas på

Bollsinnet. Finns det genetiska skillnader mellan kvinnor och män som inte går att övervinna? Måste vi vänta femtio år till? Bara en stilla undran.

Det har inte bara med underhållningsvärdet att göra. Det är just de egenskaper som gör fotbollen till någonting mycket större än det som fysiken, konditionen, löpstyrkan, kvickheten, organisationen kan åstadkomma. Den funktionella tekniken. Den naturliga bollhanteringen, passningarna, de tekniska numren, precisionen, bollmottagningarna. Vi får väl se mot Ryssland och Italien hur mycket motståndet påverkar möjligheterna. Jag säger inte att damfotbollen inte kan vara attraktiv på sina premisser. Tycker bara att det finns mera att hoppas på innan kvinnorna och bollen gifter sig som det rätta vinet med den bästa osten.

Jag är så sugen på att få slicka mig om munnen efter något mera.