Sveriges främsta just nu.

Den enda med en representant kvar när det europeiska cupspelet börjar sitt gruppspel. Mot Athletic Bilbao, Hertha Berlin och Zorya Luhansk från Ukraina. Och jämtarna har inga andra planer än att gå vidare.

Vi har imponerats av Östersund sedan entrén i Allsvenskan och jag kommer att vidhålla fram till min död att Östersunds första halvlek på bortaplan i den allsvenska premiären mot Hammarby är den fotbollstekniskt, estetiskt vackraste jag sett efter att ha följt den allsvenska fotbollen sedan mitten av 60-talet.

Värda framgången

Men jag trodde väl - som många andra - att det skulle vara bra så. Bra nog. Med lite internationell touch i varje fall spelmässigt, men att det var för naivt för att räcka till toppen. Nu vet vi ännu inte hur långt det bär men den där Graham Potter - hur han nu bär sig åt - har med sina magiska fingrar (jo, det är Harry Potter!) lyckats utveckla gladfotbollen och med mera taktisk finslipning och försvarstänkande kombinerat underhållning och effektivitet på ett sätt som knappast borde vara möjligt.

Det är så roligt att just Östersund får den här framgången, att en klubb som arbetar så medvetet med en visionär ordförande, Daniel Kindberg, i spetsen, som har så många spännande projekt på gång runt fotbollen och som har visat att det går att nå ut i Europa utan att ha en halv miljard på banken.

Det finns andra värden. Tusenlappar går att bränna upp. Karaktär brinner inte.

Östersund kom inte till Allsvenskan som en blyg norrlänning med tumvantar och yllemössan nerdragen, Östersund kom med kunskap, självförtroende, visioner och mål. Jag tror kanske att vi aldrig sett något liknande någonsin i svensk fotboll. Det är lika osannolikt som en skidvärldsmästare som talar skånska.

Spräckta OS-drömmar

Drömmar har funnits länge i Östersund. Mest har de handlat om att få arrangera olympiska vinterspel. Det har stupat på än det ena, än det andra. Någon gång har det varit bara några röster ifrån.

Nu flyttar Östersund ut i Europa och Europa får känna på ”snöboll” och efter att ha slagit ut både turkiska Galatasaray och grekiska PAOK kan ingen påstå att man halkat in på en isig trottoar. Det var rejält och tufft kval in i det sista - det vara bara tjugo minuter kvar när Saman Ghoddos antecknade sig för två mål och fick den årliga Storsjöyran att framstå som en liten privat snoa i vardagsrummet.

Det var en fotbollsbragd - men ingen tillfällighet.

Det är så här de har tänkt, skissat och drömt, Kindberg och Potter där uppe i snön, och det är just det som gör det så häftigt och imponerande.

Östersund har en årsomsättning på 46 miljoner och höjer den med minst femtio procent nu när gruppspelet i Europa League är ett faktum. Nu talar man om att gå vidare ur gruppspelet och varför skulle vi inte tro dem om den möjligheten.

Karaktärer saknas

Och - utan att de avser det naturligtvis - så pekar ju hela Östersund finger åt både Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping och varhelst vi nu förväntar oss att de stora svenska fotbollsbragderna skall förverkligas. Jag tror det väldigt bra och uppfriskande för svensk fotboll.

Jag ser ett Malmö FF som leder Allsvenskan med tio poäng - utan att egentligen ha gjort mer än riktigt bra match (mot Kalmar hemma) - och blir lite fundersam till hur klubben tänker sig lagbygget. Det plockas individuella ”pärlor” men jag ser inte riktigt tankarna bakom hur det bygge skall se ut som vill regera i Norden och kravla sig uppåt i den europeiska rankingen. Östersund blir inte bättre med 25 miljoner till. MFF blev det inte med en halv miljard.

Det finns lite för många lallande alibi-spelare i Allsvenskan idag som gör det lätt för sig för att rädda sitt eget skinn och hoppas att till intet förpliktande grannlåt på mittplan skall hamna i någon säljbar videosekvens och ge lite mera kosing i någon annan dräkt. Karaktärsspelarna är för få, främlingslegionärerna för många. Allsvenskan består idag av för många stora egon som sprattlar runt i manegen men helst vill vara någon annanstans.

Östersund har förenat stil, grannlåt och karaktär och nu köper folket i stan fotbollsbiljetter till Europa League istället för nya skidor.

Undrar hur Thomas Wassberg funderar kring det?