Vi började tro att Janne Andersson i Tiden efter Z. kanske var på väg att ta oss fram till oasen efter en lång ökenvandring, skapa något varaktigt att tro på. Och ge Svenska Fotbollförbundet det där ekonomiska lyftet som ett VM-deltagande alltid gett. Hoppet finns kvar men det kan ha varit VM-biljetten som flög sin kos på ett halvtomt Levski-stadion i Sofia mot ett Bulgarien som Sverige inte hade förlorat mot sedan EM-kvalet 1967. Det hade inte behövt ske nu heller.

Det heter ju att det inte finns några lätta matcher - till och med Luxemburg kan skaka fram målchanser i dessa tider - men det var som om den självsäkerhet som den ene experten efter den andra gav uttryck för - Kim Källström, Anders Svensson (något försiktigare), Hasse Backe; alla var de tvärsäkra på svensk seger - också smittade av sig på spelarna. 

Olycklige Forsberg

För lite rörlighet och energi, för dåligt försvarsjobb, inte mycket kvar av det flyktiga, frifräsiga spel som svenska landslaget bjudit på i de viktiga kvalmatcherna sedan Janne Andersson tog över.

Det var ju ett så tydligt systemskifte, en så uppfriskande förnyelse som skedde när Andersson kom och Hamrén lämnade arenan. 

Två mål på bortaplan skall räcka för minst en poäng mot nästan vilket lag som helst. Men flacka inlägg och två nästan identiska nickmål drog ner hela försvarets betyg till underkänt. Målvakten Robin Olsen borde nog gått ut och viftat undan någon av inläggsbollarna, yttermittfältarna borde hjälpt backarna bättre, slarvfelen hade behövt raderas ut. 

Emil Forsberg var inte samma friska fläkt som vanligt, ändå kunde han stått där som matchhjälte. Istället slog han en svag straff, den och tre vinande skott styrdes undan av Bulgariens verkliga matchhjälte, målvakten Iliev.

Mittfält sprack

Kanske måste vi också ge Janne Andersson en släng av kritiken den här gången. Det var på det centrala mittfältet, denna vitala del av ett fotbollstaktiskt bygge, som det sprack totalt. Albin Ekdahl hade inte kraften som behövdes (ryggskadan som spökade?) och borde inte spelat. Han hade inte orken och energin och slarvade - precis som sin mittfältskollega Jakob Johansson - bort alldeles för många bollar, förmådde inte ge energi varken framåt eller bakåt.

Det var slarv och otillräcklig aggressivitet som banade öppen väg för bulgarerna att ställa om och skapa de nödvändiga chanserna för att vinna. Tillräckligt många svenska lägen för tre poäng, men försvarsspelet tillbaka på Hamrén-nivå. Svenskarna såg överraskade och illa förberedda ut när bulgarerna stötvis kom ångande. Olikt denna nya svenska landslagsupplaga.

Sett så här i efterhand valde Janne Andersson fel innermittfältare den här gången.

Misslyckat spionage?

Vet inte heller om Jonas Therns spionage på det bulgariska laget gav så mycket. Då verkade bulgarernas kontraspionage ha fungerat bättre, för de visste exakt hur de skulle hacka sig igenom den svenska brandväggen. De svenska spelarna tycktes skrämmande oförberedda på hur hemmalaget anföll och när Janne Andersson och de intervjuade svenskarna talade om tillräckligt många chanser för att vinna matchen, skall man inte glömma att bulgarerna också sumpade några fina möjligheter.

Det hade krävts en seger för att (nästan) säkra en andraplats i gruppen. Frankrike krossade ju Holland och vinner gruppen. Som matchen utvecklade sig hade det ändå varit godtagbart med oavgjort. Men så gjorde Jakob Johansson sitt stora misstag på mitten och det går inte att ge bort en välkyld fördrink till ett så törstigt lag. Slurp - och så var den kvällen förstörd.

Ola Toivonen - hjälten efter det magiska målet mot Frankrike i våras - var fanns han?

Mot Vitryssland finns han inte alls. Avstängd.

Mycket gick förlorat

Det är lättare att ta förluster när man känner otillräcklighet. Betydligt värre när man måste ta på sig skulden för att ha slarvat bort en så extremt god möjlighet att kliva på tåget till Moskva. 

En stor missräkning. Ett svårt hack i motorn. Tappad rytm. Förlorade poäng. Lite stukat självförtroende. 

Det var en hel del som gick förlorat den här kvällen i Sofia. I värsta fall en biljett till VM i Ryssland nästa år och kanske hundra miljoner för Svenska Fotbollförbundet. Kanske flerfaldigt mera om man räknar förbättrat förhandlingsläge för TV-avtalen. Om vi nu överhuvudtaget skall få se det svenska landslaget mera som distributörerna och tramskanalerna håller och spelar poker med TV-tittarna i potten.

Nåväl; allt elände den här kvällen kan ju inte ha berott på att Janne Andersson tvingades tillbringa uppladdningen på muggen.

Likväl; det sket sig i Sofia.