Det är förbundets avgående fotbollschef – eller vad han nu varit – Lasse Richt som meddelar detta.

Varför kan man undra?

Zlatan har tackat nej, förbundskaptenen Janne Andersson – den ende som kan avgöra denna fråga – har aldrig haft för avsikt att ta ut honom.

Vad är det för ett märkligt skuggspel den där Richt egentligen hållit på med?

Janne Andersson har varit föredömligt solklar hela tiden. Ändå har frågorna kommit, spekulationerna pågått och Zlatan lekt sin kommersiella lek med sina duktiga hantlangare i mediebranschen. Och de har spelat med, för glädjen att få hålla sitt mest brukbara rubriknamn levande.

Det var varit en komisk show, knappast hedrande för någon part.

Inte ens när någon kom på att Fifa:s regelverk förbjöd den som är engagerad i spelvärlden att vara med i VM gav sig de mest envetna Zlatan-anhängarna.

Förbundets egen pajas

Och Zlatan lät själv förstå – för att provocera förstås och av kommersiella skäl hjälpa till att hålla sitt namn levande nu när han befinner sig i den ointressanta utkanten av fotbollsgloben – att om han ville spela VM, så var det ingenting som andra kunde bestämma. Inte Fifa, inte den svenske förbundskaptenen heller.

Om Zlatan vill spela VM, så spelar Zlatan VM.

Med ett förakt för den som faktiskt bestämmer i frågan.

I all den här cirkusen framträdde, med alltför stora kläder, röd näsa och gigantiska skor, förbundets egen pajas, Lasse Richt, av mig skändligen kallad Fänrik Oritch (med brett östgötskt uttal) i åtskilliga krönikor genom åren.

”De ringer mig varje dag”, svarade Zlatan på frågan från amerikanska journalister – som vanligtvis inte kan någonting om fotboll – hur det skulle bli med spel i VM.

Så att man kunde tro att det var förbundskaptenen som hörde av sig. Det är nämligen han som tar ut laget. Han som i så fall borde ringt om han varit intresserad. Vet inte om Zlatan var bortskämd med en annan tingens ordning när han samarbetade med Erik Hamrén.

Överårig och ointressant

Den som ringde och höll kontakten med Zlatan var Lasse Richt. Oombedd. Självsvåldigt. Han körde helt enkelt – till stor irritation för många, det vet jag – över sin förbundskapten och försökte hålla igång någon sorts intressedialog med Zlatan. Det var väl egentligen ett utslag av klassisk stalking och ingenting annat.

Att ha numret till Zlatan, att kunna ringa och prata med honom, märkvärdigt som faen. Men det var naturligtvis att desavouera sin egen förbundskapten eftersom det i medierna kom att framstå som att det var fotbollförbundet som officiellt och professionellt höll den här kontakten med en spelare som inte bara tackat nej till landslaget utan också blivit överårig och ointressant.

Även i denna cirkus iakttog Janne Andersson stöööörsta mööööjliga tysssssstnad.

Det gör han ännu.

När Lasse Richt nu går ut med detta märkliga meddelande från Förbundet, att Zlatan vidhåller sitt nej så har Janne den goda smaken att inte kommentera. Klart. Det går ju inte att kommentera en icke-fråga.

Skev uppfattning

Han vet att det är bara han, ingen annan, som bestämmer vilka som skall spela i landslaget.

Janne inser att Zlatan inte har någonting att tillföra det svenska landslaget längre.

Han har aldrig ens funderat på att övertala Zlatan.

Men Richt har tydligen också levt i den skeva uppfattningen att det är Zlatan själv som avgör. Märkligt.

Att ledningen för Svenska Fotbollförbundet stillatigande åser detta apspel visar bara hur svag den är.

Nej, Zlatans epilog i svensk fotboll blir tyvärr av det tramsigaste slaget.

Och att en person med hans möjligheter att välja och vraka vilka företag han vill bli förknippad med och vilka produkter han vill satsa på slutar i den överetablerade och tvivelaktiga spelbranschen är ju lite sorgligt.

På kvällen toppade TV-sporten med denna icke-icke-icke-nyhet att Zlatan åter tackat nej till landslaget trots att de väl borde veta, att man inte kan tacka nej till något man aldrig erbjudits.

Det är inte bara oseriöst.

Det är att skylta med sin egen okunnighet och naivitet.