Sverige mot Ronaldo (ja, Portugal alltså) är alltid svårt under alla omständigheter med eller utan corona och generationsväxlingar.

Portugal är kanske världens bollsäkraste landslag och för att Sverige skall ha en chans krävs, som Janne Andersson brukar säga, att varje spelare gör ”personbästa”.

Det är svårt att göra det under rådande omständigheter när en pandemi gjort förutsättningarna så olika för spelarna. Många gjorde - så länge det nu var en jämna fotbollsmatch - mycket bra insatser, övergången till en ett föryngrat landslag ser spännande ut. Och jag kan inte säga att Janne gjorde fel, vare sig när han ställde de nytända stjärnorna Alexander Isak och Dejan Kulusevski utanför laget från start mot Frankrike eller när de nu fick chansen. Jan han en plan.

Svenssons klumpigheten

Han gjorde dock en grov felbedömning. Gustav Svensson, tillbaka i spel, håller inte landslagsklass just nu. Det var hans råbarkade fotboll som förstörde matchen. Man kan diskutera hit och dit om hans första varning var väl hård, den andra var brutalt solklar och han hade redan innan det röda kortet lyste som en stoppsignal för fortsatt svenska möjligheter i den 43 minuten, visat att han inte hade varken tempo eller timing för att vara med på den här nivån nu. Så långt ifrån Jannes önskade personbästa. Inte ens en Medel-Svensson. Det var Svenssons klumpigheter men ansvaret är Jannes. Seattle-spelaren som väl snart hamnar bland de andra ”plus-trettioåringarna” i Blåvitts återvinningskärl borde aldrig tagits ut. Janne borde veta att den där amerikanska Disney-ligan inte håller måttet.

Inte nog med att Sverige fick spela drygt halva matchen med tio man. Ronaldo skapade ett mästerverk av den frispark den ”röde gubben” Svensson orsakade. 100:e landslagsmålet var så vackert, ett så briljant konstverk att det för stunden gjorde lite mindre ont.

Men matchen var ju förstörd. Mot bollsäkra portugiser skall man inte ligga under med 0-1 med tio man. Det är finito. Nu fick vi se ett mästerverk till av Ronaldo, som till skillnad från andra inte tycks åldras i takt med att tiden går.

Den missunsamme Zlatan

Fram tills olyckorna skedde hade Sverige gjort en bra match. Bättre än mot Frankrike och mot ett hungrigare lag. Dejan Kulusevski, bara 20 år och klar för Juventus, hann visa att han inom sig har fotbollens hela register. Spelförståelsen, tekniken, fysiken, snabbheten - han kommer om han inte ställs åt sidan i Juventus att avancera till en internationell storspelare som Sverige kommer att få stor glädje av. 

Att han bara fick göra ett inhopp i Frankrike-matchen ”chockade” honom. Han uttryckte sig ju så. Vilken härlig inställning! Han vill spela, han känner sig mogen. Janne Andersson tog inte det särskilt allvarligt, han visste att ”Kulan” skulle in från start mot Portugal.

Men ”tjafset”, frågorna, försöken att skapa en schism gav i alla fall Zlatan chansen att fortsätta sin strid mot landslaget genom att odugligförklara Janne Andersson som ”ett jävla skämt”. Han har ju tidigare, på helt felaktiga grunder, indirekt kritiserat honom för rasism. Janne säger förstås att ”alla får tycka vad de vill” och spelarna svarar undvikande. Någon borde våga säga att det är tragiskt att Zlatan, som lämnat landslaget, uppträder som en rättshaverist. Småaktigt och missunnsamt. Om nu Janne inte bryr sig så tror jag att vissa unga spelare tar åt sig av att inte känna stöd från Den Störste. 

Jansson till kapten

Varför han jagar stackars Janne kan man bara gissa. Han har ju själv tackat nej till landslaget. Jag misstänker att han är lite besviken över att han aldrig blivit tillfrågad av Janne, aldrig tjatad på. Han hade nog velat det. Nu har Janne skapat ett lag av en one-man-show och fått bra betalt för det. Det svider nog lite det också. Men det är ogeneröst och lågt av honom att hålla på. Och snälla Malmö stad; ställ undan statyn i en skrubb någonstans, tag inte fram den igen, vi behöver inte minnesmärken över småaktiga gnällspikar.

För Janne Andersson och landslaget går livet vidare. Planen är hållbar men måste vridas om en aning för att  

ta nästa steg för att växla in det unisona skitjobbet mot effektivitet. Med Kulusevski och Isak kommer nya möjligheter och vad försvaret beträffar; Pontus Jansson har definitivt gått in och visat att Andreas Granqvist, sliten och överårig, kan få gå i pension när han vill. Janne Andersson kallar honom fortfarande sin kapten. Lite löjligt kan jag tycka. Granqvists tid i landslaget är över. Han har gjort sitt. Han behövs inte. Jansson är urtypen för en riktig förebild och kapten. Låt honom bli det.

Ronaldo gav oss två mästerverk. En liten tröst är det ju för konsten är alltid större än de som försöker utöva den. 

Sverige slog sönder två fönsterrutor, Portugal kreerade ett par kristallfat. Ungefär så ser den bistra verkligheten ut.