En fotbollsledare att gilla

Det svenska damlandslaget i fotboll har förfinats i sitt spel, slipat bort kantigheter och moderniserats under hans tid som förbundskapten.

Det är alltid svårt att bedöma hur mycket som är spelarnas, hur stor del som är tränarens förtjänst när ett lag når framgång. Minns att IFK Göteborgs klubbdirektör, den f d målvakten Tomas Wernerson, en gång sa när hans Blåvitt hade en uppsjö skickliga spelare som blev landslagssmässiga och halva laget mognade till internationell kvalitet: ”Det gäller att hitta en tränare som förstör spelarna så lite som möjligt.”

I undertexten förstår man, att det han avser är, att det är skillnad på tränare som skall ta hand om ett gäng stjärnspelare som redan kan allt, och ett lag med potential att med en tränares hjälp förändras, förbättras, utvecklas, överraska motståndarna med nya metoder.

Engelska revolutionen

Bob Houghton och Roy Hodgson förändrade fotbollsspelet i grunden med taktik, spelsätt, förenkling, tydlig rollfördelning och samhandling (bra norskt ord) när de kom till Sverige och gjorde revolution i bl a Malmö FF och Halmstad. 

Sven Göran Ericsson, en av deras många adepter, gjorde med IFK Göteborg vad ingen trodde var möjligt. Hånad först, sedan hyllad för UEFA-cupguldet och därpå belönad med en fin internationell karriär och en herrans massa miljoner. 

De kom med komponenter och en annan blick, obundna av det konventionella. Idag ser vi, i den internationella fotbollen, hur även de stora lagen i världen fått också de individuellt briljanta spelarna, de som tidigare bara förlitat sig på sin egen begåvning, att lyfta sina lag genom att också vara delaktiga i samhandlingen.

 Försvarande forwards såg vi ingenting av för 30-40 år sedan. Nu är lagen mera kompletta. Forecheckande anfallare, anfallande backar. Lite på hockeyvis.

Roy Hodgsons fina ledaregenskaper sitter i hos den nu 73-årige gentlemannen som först lyfte West Bromwich och 2017 gick in som livräddare för Londonlaget Crystal Palace som efter sju omgångar låg sist i Premier League, utan poäng, utan att ha gjort ett mål, räddade laget kvar och tillhör nu den övre delen av den i dag mycket starka engelska ligan. 

Det är en större ledarprestation än de Klopp och Guardiola och Mourinho utför när de kommer till stjärnfyllda lag, redan etablerade bland de främsta. Även om att hantera världsstjärnor också kräver sin man - och andra egenskaper.

Gerhardsson gör avtryck

Utan jämförelser i övrigt och förstås på en annan nivå; Peter Gerhardsson är en fotbollspersonlighet som gör avtryck. Han visade det med all önskvärd tydlighet under sin tid som tränare för BK Häcken 2009 till 2016. Bara en sån sak; sju år i följd i samma allsvenska klubb. 

Hur många sådana långlivade överlevare ser vi på tränarpositionerna i allsvenska lag? Gerhardsson utvecklade Häcken till ett av Allsvenskan mest spelintelligenta lag med en underhållande fotboll som, trots lite naivitet ibland, ständigt utvecklades. 2009 tog  han hand om ett nyuppflyttat Häcken som direkt gick upp till en femteplats i Allsvenskan. 2012 kom laget sensationellt på en andraplats, gjorde flest mål av alla och är numera ett etablerat lag på Allsvenskans övre halva. 

Pusslat ihop helheten

Det svenska damlandslaget - som nu är klart för EM efter 2-0-segern mot Island - har utvecklats under Gerhardsson. Han har premierat snabbhet, tempo, teknik och passningsspel. Visst, spelarna formas i sina klubbar, men deras kompetenser skall pusslas ihop så ett helheten lyfter. Det har Gerhardsson lyckats med. 

Trots sin optimistiska natur och kreativa läggning är det kanske försvarsspelet som imponerar mest. Det som tidigare såg lite obekvämt ut, en haltande koreografi och klantigheter i rörelsemönstret ser nu mjukare, elegantare och funktionellt ut. I hela laget.

Finns mera att göra

Det finns dock mera att göra för svensk damfotboll. Effektiviteten i relation till bollinnehav, övertag och chanser är för dåligt. Finmotoriken när tempot är som högst, motståndarna som allra mest närgångna och påfrestande, då de avgörande passningarna skall slås, är inte på topp. 

”Sista-passet”, som det tycks heta, den ofta helt avgörande handlingen, dörröppningen som bäddar för mål, är inte tillräckligt skarpt.

Men det är ett kul och intressant damlandslag - med ett flertal spirande talanger bakom ridån. - Sverige har och som den f.d polisen med hjälp av både batong och blommor kan få ut ännu mera av.

Damfotbollen lider ännu av att tjejer från allra första början inte fick de bästa tränarna och de skickligaste talangutvecklarna.

Förhoppningsvis stiger den kompetensen när allt flera storlag tar sig an damfotbollen och möjligheterna att hamna där, att kunna leva på sin fotboll, fullt ut möjliggörs och blir en sporrande lockelse också för flickor.