Och det blir inte normalt nästa år heller. Jag är alltjämt tveksam till om det blir olympiska spel i Tokyo. Och om det blir av; rättvist för alla idrottare runt om i världen kommer det inte att bli. Knappast publik. Pandemin kommer inte att vara utrotat. Och jorden-runt-resande till Tokyo ter sig i skrivande sund som rena vansinnet. Synd om alla idrottare, men; det finns många som gjort större uppoffringar än så det h’är året.

Tveksam till OS

Tomhet och rädsla - men också förvåning.

Medan barnidrottens stängts ner och de stora lagsporterna fått spela utan publik har folk vällt in på de många, stora varusen i min hemstad Malmö.

Medan danskarna har gräsen stängd är det öppna portar in i Sverige och danskarna kommer i horder och handlar billigt för sin starkare valuta på Emporia, jättevaruhuset i Hyllie, första stationen på den svenska sidan av bron.

Märkligt och inkonsekvent som många av de restriktioner och uppmaningar som skickats ut till oss från centralt håll.

OS i Tokyo och ett EM i fotboll i tolv länder. Ingen tror väl att vaccinet kommer att bota hela världen på nolltid. Det kommer att bli ett annorlunda år också 2021.

Ytterligare ett tecken på det onormala: Sydsvenskan har ett bragdpris till Skånes bästa idrottare som jag instiftade för mera än tjugo år sedan när jag var sportchef och krönikör där. Tidningens ambition var att dela ut priset också detta år trots att så orättvisa förutsättningar rått inom idrotten. Men det blev inget pris. Vi i juryn satte stopp för det. Olympiska medaljörer som Rolf Edling, Mats Näslund, Maria Gretzer och Carolina Jönsson hoppade på mitt förslag, att av respekt för tidigare vinnare, prisets status, juryn avstå, eftersom det helt enkelt inte fanns ”bragder” av tillräcklig kvalitet att belöna.

Ett märkligt år bör kanske också markeras av extraordinära beslut.

Uppenbart misslyckande

Jag är övertygad om ett par tusen åskådare coronasäkrat placerade på en arena för mera än 20 000 åskådare hade inneburit en betydligt lägre smittorisk än varuhusmyllret och och butiksgyttret. Men pengarna har styrt och varken idrotten eller den övriga kulturen har betraktats (eller behandlats) efter samma ekonomiska förutsättningar som annan verksamhet. Kungen har rätt - och han är inte det minsta politisk - när han tar ordet misslyckande i sin mun. Misslyckandet är uppenbart. Veligheten, saktfärdigheten, inkonsekvensen, bristen på timing.

Men vi skall också minnas att elitidrotten dåligt hanterade sina egna. Alltför mycket smitta i trupperna ställer frågan om inte allt borde ha släckts ner.

Svenska Dagbladet delade ut sin bragdmedalj till världens bäste friidrottare, Armand Duplantis. Det gjorde den rätt i eftersom bragderna utfördes innan covid-19 slog till med full kraft och oavsett pandemi hade ingen under året kunnat överträffa det han gjorde. Får Mondo fortsätta sin karriär med låt oss säga fem år utan skador, så kommer världsrekordet ligga över 620 innan han är klar. Han är redan en av de största svenska idrottarna genom alla tider. Det är alldeles enastående.

Och med kraftkarlen och personligheten Daniel Ståhl, världens bäste diskuskastare de senaste åren, har Sverige en OS-guldfavorit till i den globala sporten friidrott. För deras skull hoppas jag på ett OS men mina tvivel består.

Skidskyttarnas succé

2020 har varit flykt och jakt. Och den som inte varit såld på skidskytte förut måste ju ha funnit en tillflykt i dessa dramatiska tävlingar som etablerat Sverige som en blytung nation. Vi som inte ägnade denna sport ens en tanke när vi bevakade olympiska vinterspel på 70- och 80-talet, då mest fokus låg på längd och alpint, kan bara konstatera; skidskyttet har tagit över. Längdåkningen saknar bredd och spridning men i skidskyttet vimlar det av nationer ute i Europa som satsar stort och har aktiva med vinstchanser. Systrarna Öberg är fenomenala med imponerande jämnhet och hela truppen har utvecklat sin skidåkning så mycket, att Stina Nilssons stora konkurrensfördel, när hon nu bytt sport, måste ha reducerats. Hon får det tufft. Som TV-sport är skidskyttet suveränt.

Biathlonerna bör också ha beröm för att man koncentrerat tävlingarna till färre orter, minskat resandet och i övrigt till synes haft en smittsäker organisation.

Men fotbollen tänker köra sitt EM i tolv länder - ett idiotiskt beslut från början.

Hur kommer Janne Andersson att navigera med sitt landslag i förändring. Nya spelare pockar på uppmärksamhet, mycket offensiv kraft och starka individualister skall skolas in under kontroll och strikt försvarsorganisation. Det finns mycket att välja på. Och hur fortsätter diskussionen med Z.

Flera envåldshärskare

Massflykten i NorrköpingOch hur slutar fotbollskriget i Norrköping? Det är inget unikt i svensk fotboll under åren att klubbar styrts av starka envåldshärskare som Stig Svensson i Öster, Stig Nilsson i Halmstad, Anders Bernmar i Göteborg, Eric Persson i Malmö, Daniel Kindberg i Östersund - och nått stora framgångar 

Nu blåser det kring Peter Hunt i IFK Norrköping. Klubben utmärker sig i sammanhanget genom att bubblan spruckit samarbetssvå¨righeterna blottlagts på en närmast unikt sätt i svensk elitfotboll. Såväl tränaren och hans assistent som fystränare, vd, sportchef, marknadschef och klubbdirektör har sagt upp sig av olika anledningar. Genomklappningen av ett lag som såg ut som blivande mästare i somras får kanske sin förklaring här. 

Och hur idrotten än behandlats i coronatider; ingen kan väl klaga på entusiasmen och energin hos RF-basen Björn Eriksson. Han har minsann fäktats mot väderkvarnarna så gott han kunnat.

- - -

Något annat än Ett Bättre 2021 till oss alla kan vi knappast önska. Ett gott slut är däremot ord man ogärna tar i sin mun i dessa tider.