Både Juventus och Chelsea kan göra både tre och fyra mål på lag som är klasser bättre än Malmö FF.  I teorin ser många matcher hopplösa ut - så även för det svenska landslaget.

Men det som gör mig besviken och ganska säker på att den danske tränaren Jon Dahl Thomasen är helt fel man att leda laget internationellt, är den aningslösthet och naivitet man gått till verket med. Till synes helt utan plan.

Inget lärt av Hareide

Det är uppenbart att MFF:s danske tränare inte lärt sig något av sin chef Åge Hareide under tiden de ledde det danska landslaget tillsammans. Norrmannen var MFF:s tränare 2014 och 2015 med en helt annan inställning och taktisk finurlighet under två års spel i Champions Leagues gruppspel.

Hösten 2014 blev det 0-2-förluster hemma och borta mot Juventus, 0-5 (borta) och 0-2 mot Atletico Madrid, 2-4 borta och seger med 2-0 hemma mot grekiska Olympiakos.

Förlustmatchen hemma mot Madridlaget en av de bästa internationella  matcher klubben spelat. En handfull chanser, seger hade inte varit helt orättvis.

2015 blev det 0-2 hemma och 0-8 borta mot Real Madrid, 0-2 borta och 0-5 hemma mot PSG och 0-4 borta men 1-0-seger hemma mot Sjachtar Donetsk.

I flera av matcherna mot högkvalifikativt motstånd höll laget långa stunder jämna steg, kontrade till sig chanser, höll siffrorna nere och - framför allt - hade en plan, en organisation som innebar att de försökte jävlas med motståndarna och ge sig själv chansen. De mötte individuell överlägsenhet med unison, taktisk, försvarsinriktad fotboll.

Starka karaktärer

Fyra spelare är kvar i MFF-truppen från senast Champions League-gruppspelet 2015: Erdal Rakip, Oscar Lewicki (olyckligtvis skadad), Jo Inge Berget och Frans Brorson.

Under Hareide-åren fanns rader av karaktärspelare och andra med landslagserfarenheter: Målvakten Robin Olsen, backarna Anton Tinnerholm, Filip Helander, Ricardinho, Erik Johansson, Rasmus Bengtsson, mittfältarna Magnus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg och Magnus Eriksson, forwards som Magnus Rosenberg, Isaac Kiese-Thelin och Mattias Svanberg.

Hareide talade aldrig om att se och lära ute i Europa, han mötte inte de stora kanonerna med öppet värn utan cementerade sitta skydd så tätt som möjligt med fyrbackslinje förstärkt med extra inneback. Planen var tydlig. Precis som det svenska landslaget under årens lopp stjälpt etablerade storheter överända med listiga planer, så lyckades MFF med karaktär och en tydlig spelplan visa, att man hade avsikten att vinna.

Man föll ändå mot bättre lag men inte på naivitet och planlöshet.

Illa taktiskt förberedda

Malmö FF har ett tydligt mål att vara Nordens mest betydande fotbollsklubb. Det innebär  med nödvändighet att man vinner Allsvenskan så gott som vartannat år och ger sig chansen att kvala in till Champions League.Oftast räcker inte ambitionerna och förmågan längre än att klara kvalet och gå in i gruppspelet. Det är då den tuffa resan börjar, som nu, med sex internationella matcher insprängda i den mest förtätade allsvenska guldstrid vi sett på länge.

Men jag känner inte riktigt att det sätt Jon Dahl Thomasen, varken i tal eller handling, tagit sig an de internationella uppgifterna, harmonierar med klubbens ambitioner. Det verkar uppgivet, planlöst, ”vi skall se och lära.”

I helvete heller; ni skall försöka vinna. Det kommer antagligen inte att gå men ni skall försöka. Så lyder i alla fall högsta ledningens befallning. I fri översättning.

Hemma mot Juventus, med en huvudlös planering, lämnade man fältet helt fritt för italienarna att från första minut ta kommandot utan nämnvärd ansträngning. 0-3.

I S:t Petersburg mot Zenit var det total försvarskollaps. Sex, sju MFF-spelare i straffområdet som inte hade fördelat sina arbetsuppgifter utan stod handfallna som första dan på jobbet.

Icke simkunniga

På Stamford Bridge, mot titelförsvarande Chelsea, startade man med trevande försök till högt försvarsspel, otimat och utan aggressivitet, som Chelsea lätt spelade bort. Spelarna sprang och slet så gott de kunde men det såg så erbarmligt hjälplöst ut. Det var som att skicka ut icke simkunniga i engelska kanalen utan följebåt.

Det går inte att spela Champions League som man spelar Allsvenskan. Man måste gillra fällor, förstärka försvaret, göra det så svårt som möjligt för skickligare motståndare - inte underlätta deras resa.

Fotboll kräver en plan

Erinrar mig bara - som en liten hälsning till Malmö FF - att norska Rosenborg deltog i Champions Leagues gruppspel elva gånger mellan 1995-2007. Man slog Milan på San Siro med 2-1, spelade kvartsfinal, besegrade de där åren bland storlagen Real Madrid, Valencia och Borussia Dortmund. Endast Porto och Manchester United har deltagit i Champions gruppspel flera gånger.

Rosenborg hade en plan. Skissad av tränarikonen Nils Arne Eggen, behängd med Sankt Olavs-orden, den högsta utmärkelse en norsk medborgare kan få.

För Jon Dahl Thomsen väntar knappast någon medalj för tapperhet i fält. Snarare mera dalj.