Ett Alexanderhugg mot VMDet är tydligen farligt att göra för bra matcher som den mot Spanien som följdes av den slätstrukna insatsen och förlusten i Grekland.

Det är tydligen lika illa att pliktskyldigt vinna en match (3-0 mot Kosovo i lördags) och invaggas i tron, att så här lätt kan det gå.

För vad var det som hände i den första halvleken mot Grekland?

Orkester utan noter

Det kunde stått 0-2. Robin Olsen kunde säga som ishockeyns gamla målvaktslegend, Honken Holmqvist, att ”stolparna är mina vänner” för Grekland prickade både stolpe och ribba och svenskarna prickade ingenting. Fick inte tag i varken boll eller motståndare, såg ostrukturerade ut, tröga i rörelsen, vilsna och tveksamma i besluten och hur man skulle bete sig för att ta kommandot på mittfältet, stöta högt eller ligga lågt. Det var som en orkester som glömt arrangemangen i logen och förtvivlat försökte hitta melodin ändå. Det lät falskt så det skrek i öronen och gjorde ont ända i själen.

Men nu råkar svensk landslagsfotboll vara i den där avundsvärdas belägenheten igen, att man förfogar över ett alldeles speciellt spelgeni som ensam kan göra slag i saken.

Alexander Isak kan väl snart sägas förtjäna smeknamnet Alexander den Store, det är nu han som skiljer det svenska laget från sina motståndare genom att egenhändigt kunna avgöra med sin direkta och målinriktade anfallsteknik och sin fräckhet och hugg efter historisk förebild.

Tvingad till överfall

Vi fick se ett fantastiskt mål i 3-0-segern mot Kosovo, och efter den vemodiga första halvleken mot Grekland inför nästan 50 000 på Friends och efter att Sverige hade placerat om sina pjäser en aning, fått lite bättre grepp på grekerna, börjat vinna lite närkamper och visat en högre grad av aggressivitet kom det svenska ledningsmålet efter 58 minuter när Emil Forsberg, distinkt och beslutsamt smällde in den solklara svenska straffen. Men det var Alexander Isak som hade störtat ner mot kortlinjen, in i straffområdet i full fart och tvingat fram det överfall som gjorde det lätt för domaren att blåsa straff.

Och så tio minuter senare; grekerna hade nästan alla sina spelare högt, svenskarna med de flesta spelarna på egen planhalva när målvakten Robin Olsen stod med bollen i händerna. Han hade spelare att kasta ut bollen till men såg hur Alexander Isak satt fart mot Greklandsförsvaret med bara ett par försvarande backar emot sig. Olsen reagerade blixtsnabbt, smällde iväg en långlyra rakt upp till Isak och, ja, resten är en delikat läckerhet som bara serveras av högpresterande restauratörer. Hur han drog åt sig bollen, kom förbi, en back som kastade sig och Isak som elegant lyfte in 2-0-bollen.

Det är spelare på den nivån man gärna vill se i ett VM-slutspel.

Där pengarna finns

Nu är chansen god. Det blir förmodligen fortfarande så - om Georgien besegras på bortaplan den 11 november - att Sverige måste ta en poäng mot Spanien borta för att vinna gruppen och gå till VM utan kvalspel. Om nu inte grekerna överraskar mot Spanien, men det är inte mycket som talar för det nu. I varje fall torde Janne Andersson ganska säkert klara en andraplats men då väntar ytterligare playoff-matcher för att ta sig till det Qatar dit ingen egentligen vill åka men alla gladeligen kommer att resa till eftersom det är där pengarna finns.

En miljard till den som vinner VM. Sverige rakar in 110 miljoner om VM-platsen säkras, lika mycket till för ett avancemang till en åttondelsfinal. Kvarten ger 167 miljoner, semi 232 miljoner enligt uppgifter som den norska nyhetsbyrån NTB kommit över.

Inga närkamper

Men spelet mot Grekland kommer inte att räcka långt. Kanske inte ens i Georgien. Den här kvällen på Friends hade Sverige tur när de gav grekerna fritt utrymme att leka. Det var riskabelt att fortsätta halvleken ut och låta grekerna totalt bestämma både färdvägar och matchtempo. Något borde korrigerats tidigare. Rädda för varningar (?) vågade spelarna inte ta närkamperna.

Skärpningen efter paus bet. Skönt att se Victor Nilsson-Lindelöf tillbaka i backlinjen och jag har inte sett Albin Ekdahl så pigg i benen på länge som i de här två VM-kvalmatcherna. Efter paus gick Forsberg in och stöttade innermittfältet bättre och det var i den omvandlingen och med mera energi, närkampspel och skapade trafikstörningar som svenskarna kunde erövra så mycket bollinnehav att attacker och två mål kunde skapas.

Janne Andersson är på väg att göra det igen och när han drömmer om Zlatan är det Isak han ser. Den nya, stora svenska forwardsstjärnan med internationellt lyster.