Hur vi än vrider blicken, vänder huvudet och försöker läsa av så hamnar den ändå nere i Malmö. Lätt för mig som bor här men jag tänker på alla andra som måste ha undrat i fjol; undermåligt spel, halva laget på skadelistan, sjunde plats, tre tränare under ett år. Det var ett praktfullt fiasko för Sveriges rikaste klubb som inte ens en cupvinst på något vis kunde uppväga.

Ett komplett lag

Vi kan kasta ett öga mot Göteborg, kort fundera över hur stor desperationen är i en klubb (Blåvitt) som sparkar sin tränare (Mikael Stahre) en månad f ö r e den allsvenska premiären. Har det någonsin hänt - någonstans i världen? Stanna till i Göteborg, titta över Häckens laguppställning, minns utspelningen av Djurgården i cupen och inse att det blir svårt, minst lika svårt, att rubba Häcken i år. 

Jag ser inget lika komplett lag i Allsvenskan med ett spel som både är modernt och lite gammeldags, med en repertoar som ger möjligheter att spela till sig poängen både med stort bollinnehav, rörelse och teknik men också att snabbt kontra. Min guldfavorit 2023 heter Häcken; kombinationen av smart försvarsspel och kompromisslös attack i pulserande faser.

Blicken mot Stockholm. Kanske måste Djurgården få riktig fart på Victor Edvardsens målskytte för att riktigt kunna konkurrera men att långsiktigheten, metodiken som upprätthålls med Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf också år framöver gör Djurgården till den främste utmanaren. Men är Magnus Eriksson lika vass i år? 

AIK då? Svåranalyserat. Det verkar som att alla tror att John Guidetti skall stiga upp ur resterna av den han blev och skjuta sönder allt som rör sig. Jag har alltid trott lite mera om honom än vad han kunnat leverera över tid. 

Hammarby kommer förstås att sakna spelföraren Bojanic, nu blir Besaras nyckelroll ännu starkare men nog känns Hammarby lite för ungt och ofärdigt för att slåss om guldet.

Kostymen i Borås

Vi kan fortsätta runt Sverige med uppspärrad blick. Till Kalmar med frågan hur de skall klara sig utan Henrik Rydström och den kloke Oliver Berg (Djurgården), försöka räkna ut hur Norrköping skall resa sig från tolfteplatsen i fjol, försöka förstå hur textilstaden Borås stolthet, Elsborg, skall lyckas sy ihop alla samlade, lovande stuvbitar till en hållbar och slitstark allsvensk kostym. Har en känsla av att charmiga Elfsborg har lite mera att ge än vad laget visade ifjol. Premiär mot Häcken. Kan bli premiäromgångens match.

0-0? Knappast.

Kan Mjällby fortsätta överraska som de gjort över förväntan, svårslagna på Strandvallen. Vi ser, tror jag, ett rätt kompakt mellanskikt dit väl Sirius också får räknas, där Halmstad förlitar sig på den gamle (briljante) Andreas Johansson och plantorna från sin egen akademi, där Degerfors nog får det svårt och kanske måste kämpa därnere i dyngan med Varberg och BP. Fjolårsöverraskningen Värnamo får tillbaka Simon Thern till moderklubben men vem skall göra alla de mål Marcus Antonsson med sådan suverän blick för straffområdets effektiva ytor gjorde ifjol.

När vi färdats runt återkommer vi till Malmö och det nästan känns hur blickarna riktas hitåt från hela Sverige.

Inget lag kan rimligen vara lika revanschsuget, inget lag har så mycket att bevisa med de resurser som finns och med de spelartillskott klubben fått, inte minst i form av kompetenta försvarsspelare som kanadensaren Derek Cornelius och brassen Gabriel Busanello.  

Godkänd utan guld

Och ingen tränare kommer att ha så många skarpa blickar på sig som Henrik Rydström? Han skapade med sin egensinniga ledarstil ett oväntat skickligt lag i Kalmar där förväntningarna var rimliga, truppen utan stjärnor men nu skall han hantera och ansvara för utfallet av gigantiska satsningar, en stor och dyr spelartrupp och med tryck från en enorm organisation och en rejäl slant på banken.

MFF blir bättre än i fjol. Det är nog allt så går att lova. Guldlag? Nej, det tror jag inte. I den fotboll som Rydströms MFF hittills visat upp bollas det runt för mycket, attackeras för lite, rädslan för att förlora som infann sig i fjol är inte riktigt utrotad och jag ser ingen allsvensk skyttekung i Isaak Kiese-Thelin. Ingen ersättare heller.

En sak är jag nästan säker på; Henrik Rydström kommer inte att få sparken i Malmö hur det än går i år. Han tillhör den kategori tränare man inte leker med hur som helst. Och jag hoppas att han låter talanger som Sebastian Nanasi, Hugo Larsson och Hugo Bolin växa till sin fulla potential. Och följer rytmen i Eyvind Johnsons språk. 

Fotbollstalang finns i massor men finns tålamodet i en klubb som redan har Europa-abstinens?

Fem tränare fick sparken ifjol; Jörgen Lennartsson, HIF, Henrik Åhnstrand, GIF Sundsvall, Rikard Norling, IFK Norrköping, Milos Milosevic, MFF och Bartosz Grzelak, AIK. Sex om man också räknar MFF:s sportchefs, Andreas Georgson, misslyckade inhopp.

Ornitologerna har hittills kunnat registrera en tränande flyttfågel (Stahre), återstår att se hur många det blir till slut.