Läget måste ses som allvarligt när skutan lutar så illa i lovart att man hör de desperata ropen på hjälp från veteraner som Pontus Jansson och Anders Christiansen, 35 respektivde 36 år gamla, för närvarande på skadelistan. Det är en ung besättning som måste få en frälsarkrans illa kvickt eller rent av sättas i livbåtarna. Skutan, med de respektingivande initialerna MFF i fören, håller på att gå under med man och allt.

 Inga hot från Malmö

Ja, det är alarmistiskt, det finns ju 26 poäng att flyta på ett tag till, men de som sitter i diverse TV-kanaler talar fortfarande om ”kamp om Europaplatser” när sanningen är att Malmö FF:s standard detta år, då ett fjolårsfiasko skulle repareras, i bästa fall är ett hyggligt mittenlag. Bottenstrid skall det väl inte behöva bli, en handfull poäng till borde gå att skrapa ihop mot lag som Örgryte, Västerås, Halmstad och Brommapojkarna. Fast några garantier finns inte för ett lag som under en och samma match kan prestera sin kanske bästa halvlek för året (bortsett från att skapa målchanser) och totalt rasa ihop i den andra.

Som mot Djurgården hemma senast när fyrbackslinjen var på svamputflykt i Göingeskogarna och Djurgårdens spelare hade fritt tillträde till Malmös planhalva. Det var närmast obegripligt hur detta kunde få pågå, det var som en filmscen som spelades in, regissören var inte nöjd, ”vi tar om det där igen” och så kunde det plötsligt stått 5-0 till gästerna men det stannade vid tre och var illa nog.

Det var i första halvleken fotboll i ett tempo där nog både Pontus Jansson och AC hade haft svårt att hänga med, MFF var aggressivare än på länge, erövrade bollar, tryckte på men ett lag som saknar en snabb central forward och är renons på ytterspringare med dribblingsförmåga och fina inläggsfötter, är inget hot mot seriens bättre lag.

Dags att sluta drömma

 Jag tror inte att Pep Guardiola hade gjort så mycket mera med den trupp som MFF förfogar över. Men det är ju de framgångsrika klubbarnas öde att de tvingas göra sig av med sina främsta spelare och hinner aldrig ta ut det bästa av sina unga talanger innan de försvinner utomlands. Som Malmös Hugo Larsson, Sebastian Nanasi, Hugo Bolin, Taha Ali till exempeI.

I bästa fall hinner de tillbaka för några sista år innan åldern tar ut sin rätt, men risken är att trupperna innehåller för mycket gammalt och för många unga och att det aldrig mera blir möjligt för svenska klubbar att under längre perioder skörda de bästa frukterna. Den tiden är förbi. Vi kan sluta drömma, vi kan bara garva åt klubbar som basunerar ut sina ambitioner och visar sina drömbilder om ett framgångsrikt fotbollsliv där ute i Europa. Det kommer inte att hända. MFF skulle bli ett svensk Ajax och kunna mäta sig med i alla fall Europas mellanskikt. Det kommer inte att bli så. Lika bra att erkänna att Allsvenskan är en underleverantör utan firmanamn som lockar aktiesparare. Detta faktum har uppenbarligen MFF varit senare än många andra att inse. Därför har man nu en trupp i åldersmässig obalans och med brist på spelare som kan utmana och hota. Det kan stå klubben dyrt.

 Tappar omdömet

I den första halvtimman mot Djurgården såg jag ett aggressivt, hårt arbetande MFF, starkt i bollerövringar och villiga att offra allt. Adrian Skogmar, en av klubbens snabbaste spelare, fanns överallt, störde, tacklade, vann bollar men - som det sett ut så ofta i år - så tappade han också omdömet för några sekunder, Djurgården vann bollen, kontrade in 1-0 och släckte lyset.

inns ungdomlig talang i det här MFF-laget men juniormisstagen har blivit för många. Erik Botheim står på tio gjorda mål, det är siffermässigt godkänt, men i alltför många matcher är han bara en uppspelspunkt med ryggen mot målet och behöver en kamrat att vinna bollen åt.

Malmö saknar snabba attackspelare som kan slå sina motståndare och hota centralt i djupled. I andra halvleken presenterade sig en man vid namn Jovan Milosavljevic med flyt i steget och näbben mot målet. Varför fick inte han en rejäl chans tidigare?

Nye tränaren Gaute Helstrup har - det visade laget första halvleken - fått in lite av Bodö/Glimts energiska spelstil. Det här var hans första test mot ett tänkt topplag. Men att han kunde tillåta en backlinje att totalt tappa omdömet utan att ingripa för att stoppa dess självskadebeteende är närmast obegripligt. Ett pärlband av scener upprepade sig utan att någon insåg faran.

Revolutioner måste genomföras med sans och omdöme