Settman är inte rätt man. Han var en total katastrof. 

Han bluddrade, oklart om vad, han tramsade, han förnedrade och, värst av allt; han försökte hela tiden vara rolig. Men han saknar talang för det. I ett barnprogram för 4-åringar hade han kanske fått något skratt men här var han bara plump, pinsam och inte en enda gång rolig. 

Idrottarna är huvudpersonerna

Varför kan inte idrottsgalan tas på allvar?

Varför kan inte idrottsutövarna och ledarna få vara huvudpersoner?

Varför skall vi behöva huka bakom en jättelik skämskudde och knappt våga titta fram av fruktan för nästa plumpa groda.

Jag har aldrig förstått mig på Settmans storhet som programledare. Nu vet jag i alla fall hur erbarmligt liten han kan bli.

Här finns ju dramaturgin

Idrottsgalan växer när fascinerande människor säger kloka saker (Carolina Klüft, Tommy Svensson), när goda talare kan trycka på rätt knappar, när också allvarliga ögonblick får stänk av lite vått i glamouren, triumferna och segerögonblicken. Dramatiken och underhållningen, skratten och glädjen, finns ju i bilderna, i filmsekvenserna, i återblickarna.

Vill man ha mera humor i en idrottsshow så hyr in en komiker.

Det skall inte vara högtravande eller pretentiöst men en viss värdighet kan krävas. 

Nu sprang Settman omkring och skulle verka nydanande genom att ta selfies. Herregud, den flugan är väl också snart över.

Så på grund av den tröttsamt o-rolige Settman: sämsta galan hittills!

Tjatigt med skidor

Länge satt jag också och retade upp mig på den totala fascination för skidåkning som råder i det här landet. Obs; jag älskar skidåkning, särskilt på längden. 

Men; Årets prestation, Årets ledare, Årets lag, Årets kvinnliga idrottare, jag menar, antingen överskattar vi alldeles kolossalt längdskidåkningens utbredning i världen eller också var det ett gräsligt torftigt idrottsår i övrigt. Bragdmedaljen hade dessutom gått till damernas stafettlag. 

Jag satt och undrade om den stockholmsbaserade s k idrottsakademin (träd fram, presentera er!) hade glömt Stockholms och hela Sveriges simmardrottning Sarah Sjöström. Och, visst, det hade den. 

Folket har förståndet

Sarah blev utan trots att hon med sina världsrekord och tre VM-guld gjorde Årets idrottsprestation.

Tur då att svenska folket har bättre förstånd och röstade fram Sarah till Jerringpriset så att hon kunde lämna galan som den drottning hon förtjänar vara.

Och så höll jag tummarna för att hästfolket inte skulle förmå sig att kampanjrösta som brukligt, för det hade allt sett ut med en kusk på podiet och en stackars häst - som gjort det grövsta jobbet - undangömd med en halmtuss i käften någonstans i environgerna. 

Nästa år vill jag se en seriös programledare, inte en dagislekledare, som gör det han skall, ger plats för mera scenartisteri och låter idrottsfolket spela huvudrollerna utan att förnedras.

Ferry avfärdade Settman

Björn Ferrys skarpa ansiktsuttryck när Settman försökte larva sig sade allt. Han vägrade leka dagisbarn och Settman stod där för femtielfte gången med skammen i sin fåntratt. 

Tyvärr tror jag inte han fattade att skogshuggare Ferrys nuna hade förvandlats till rena motorsågen.

Det är den jag har lånat.