Nu hoppas man få med Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) på förslaget och målet är att alla rekord som noterats före den 1 januari 2018 skall strykas.

Från den 2 januari däremot är det fritt fram igen, även för oupptäckta dopade, att notera nya rekord.

Visst, friidrottens rekordtabeller innehåller resultat som noterats med alla möjliga märkliga medikamenter i kroppen.

Fuskare överallt

De europeiska öststaterna och Kina har varit de största syndarna när det gäller organiserad och politiskt påbjuden och framtvingad medicinsk manipulering men fuskare har funnits överallt (även i Sverige) och inte minst i USA där vissa delstater och universitet varit mer drogliberala än andra.

Men varför skall ett antal idrottspampar straffa idrottare nu, bara för att de själva varit oförmögna att hålla sporten ren eller inte tillräckligt kontrollerade och straffade fuskarna då när brotten begicks. 

Som värst var det naturligtvis så länge östblocket fanns.

Hur till exempel Östtyskland tvingade idrottare att dopa sig för att överhuvudtaget få tillgång till statens resurser eller representera landet i internationella mästerskap har ju belagts med hjälp av Stasis arkiv och de åtal och rättegångar som följde efter murens fall.

Östtyskland borde bannlysts då. Stängts av från allt idrottsumgänge. Fusket var alltför uppenbart redan när det pågick. Bara blåögda idrottsledare i världen lät det pågå, rädda för att skapa obalans i det kalla krig som också rådde på idrottens område.

Men man har silat mygg och svalt kameler. Om idrottens ansvariga har seriös avsikt att komma tillrätta med dopingproblemen måste man ha en rättsordning som fritar oskyldiga och fäller de som överträder regelverket. Annars undergräver man sin egen trovärdighet.

Horribelt resonemang

Jag har sett så kallade friidrottsexperter som tycker att de som slagit rekorden på laglig väg, de som aldrig använt sig av prestationshöjande medel, snällt bör ställa upp och ”offra sig för den goda saken skull.”

Det är ett juridiskt horribelt resonemang som inte håller i ett samhälle med ett sunt rättsmedvetande.

Det är som en massarrestering. Det är som när USA låser in hundratals (utan rättegång) för att hitta en handfull terrorister.

Är det så EAA och IAAF resonerar; vi fäller alla för att vara säkra på att få fast de skyldiga.

Det håller inte i några juridiska sammanhang i ett demokratiskt samhälle. Det är en förolämpning mot de renhåriga att de klumpas ihop med fuskarna.

Och är verkligen friidrottens högsta ledare så till de grad naiva, att de tror att det därmed blir ordning och reda?

Tror de att det från och med den 1 januari 2018 inte kommer att slås några flera rekord av dopade idrottare?

Övermåttan naivt i så fall.

Lämna tillbaka medaljerna?

Det har vunnits medaljer och slagits rekord av dopade idrottare i alla tider. Men också av män och kvinnor som aldrig skulle komma på tanken att fuska.

Skall de offras ”för den goda saken skull?”

Borde man då inte i konsekvensens namn också göra om alla prislistor. Stryka alla medaljörer i EM och VM och OS. Några har ju vunnits oärligt? Sno tillbaka varenda medalj.

Alla begriper ju hur horribelt resonemanget är.

Det går inte att komma längre i dopingjakten än att finjustera instrumenten, öka kontrollerna, höja straffen och se till att fuskarna åker dit medan de håller på. De som ändå slinker igenom får väl göra det. Ingen rättsinstans i världen får fast alla skurkar.

Sebastian Coe, Storbritanniens medeldistansstjärna, som nu är Internationella Friidrottsförbundets ordförande, menar att det här kan vara ett viktigt steg därför att ”nu har vi infört ett kontrollsystem som är robust och säkrare.”

Så är det säkert.

Rekorden finns kvar

Men lika säkert som att cyklar stjäls, stölder begås, knark smugglas och mord utförs så kommer det att finns fuskare och bedragare och medicinska innovationer för att komma åt pengar och ära på idrottens arenor.

Och om förslagen att stryka alla rekord blir verklighet så kommer det på intet sätt att leda närmare dopingfrågans lösning. 

Rekorden som stryks - och som skall kallas ”de gamla Europarekorden/världsrekorden” - komma ju inte att kunna utplånas, förintas, vara otillgängliga. De kommer att finnas där som jämförelsematerial i alla fall.

Och vad är ett världsrekord i tresteg på 18.20 värt när alla vet att en helt ren och ärlig Jonathan Edwards en gång hoppande 18.29.

Det blir bara löjligt. Bara ett spel för galleriet, lite smink över ett ansikte som inte alltid ser så vackert ut.