Det är Italien som Janne Anderssons landslag skall ta sig an och besegra om Sverige vill spela VM i Ryssland nästa år.

En sak vet vi; Italien är ett av de mest svårslagna lagen i fotbollshistorien. Men, precis som England; det är inte samma glans över Italien nu som förr, vare sig i ligan eller landslaget.

Det var aningen bättre när Cannavaro var bäst på planen och laget vann VM 2006.

Jag skrev en gång, i en krönika om nationalkaraktärerna i fotbollsvärlden:

”Det är som en mannekänguppvisning på något av de stora varuhusen i Milano, men det är Italien som skall spela och det är skrivet med osynligt bläck någonstans, att bilarna skall vara av sportmodell och fräckt röda, kostymerna ha den rätta skärningen, slipsarna får gärna kosta några tusenlappar och hon som sitter bredvid i framsätet har onödigt kort kjol, doftar dyrt och gömmer ett gränslöst plastkort i sin lilla väska.”

Även om fotbollen i Italien ofta grävt skyttegravar, gråtit krokodiltårar och spelat upp operavärdiga ”jag-dör-scener” i straffområdet, så har den aldrig förlorat sin stil.

Fyra gånger världsmästare

Kläderna, bilarna, kvinnorna, fotbollen, maten, vinet. Italien är esternas paradis.

Och den svenska kärleken till Italien och dess fotboll växte sig så klart stor när Sveriges bästa fotbollspelare - med Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nisse Liedholm i spetsen - höll till i den Italienska ligan.

Italien vann VM i fotboll 1934, 1938, det där tursamma 1982 i Spanien när Paolo Rossi blommade upp och ett lysande Brasilien felpassade sig ur turneringen. Och så mot Frankrike i finalen 2006.

Idag har laget Fifa-rankingen 15. Men vi vet ju att den siffran egentligen ingenting betyder.

Sverige börjar hemma - och jag tror att Sverige har en jättechans.

Får Janne Andersson till den del av försvarsspelet som hämtat sina rötter i gamla MFF-generationer på 70-talet och IFK Göteborg på 80- och 90-talen, med aggressivt, irriterande, störande spel runt de mera tekniska, nätta och passningsnoggranna italienarna, kan man störa dem till misstag, och har då Janne Andersson också lyckats förbättra det omställningsspel som var rena katastrofen i den där knepiga Förlora-bara-med-6-0-matchen” i Holland så kan Italien straffas.

Robust hantverk

Det måste till både robust svenskt fotbollshantverk och ett maximalt utnyttjande av en lilla, gnutta briljans som understundom finns på några fötter för att det skall gå.

Italien är storfavorit. Det är Sveriges bästa utgångsläge.

Det sämsta är statistiken: Italien har inte missat ett VM-slutspel sedan 1958 i Sverige.

Janne Andersson får lägga upp sina ritningar från den skiss han får av Jonas Thern. Han är så kallad spion - det är ju ett öppet spionage - och analytisk expert. En gång (1992-1997) spelade han under fem år i så fina klubbar som Napoli och Roma.

Men det är nog mera sitt smarta fotbollshuvud han får lita till nu, erfarenheter i fotboll förbrinner fort.