Förlusten mot Chile är inte mycket att hänga upp sig på. Sydamerikansk fotboll ser ut så här, fotboll med teknisk finess och rörlighet. Även hos lagen som inte tagits sig till VM. 1-1 hade förstås varit ännu en stabilare byggsten att lägga till de tidigare, fjolårssäsongen med kval och play off och äkthetsbevis på att det Janne Andersson och Peter Wettergren skapat med det här laget håller också i kvalificerade sammanhang.

Inga förväntningar

Chiles segermål i den 89:e minuten känns som ett litet insektsbett som kommer att klia ett tag, en känsla som inte försvinner och en påminnelse om hur jobbigt det är att växla om till ett spel som bygger på att alla är lika mycket värda, får ta lika mycket plats, tillför lika mycket. Det spel som går ut på att tio utespelare ingår i försvarsalliansen från första minut till sista. 

Det brast där till slut. På trötta ben orkade inte alla gör sitt, tempot sjönk, intensiteten försvann, luften gick ur och Bolades kunde stöta in en retur från Kristoffer Nordfeldt och ge segern till Chile.

Träningsmatch, jo, jo, men likväl landskamp inför över 48 000 åskådare och det är inte förluster man lär någonting av när det bara är några månader kvar till VM. Det är kvitton på dugligheten som bygger styrkan, den tro på kollektivet ett så individuellt jämnstruket och stjärnfattig lag som det svenska måste ha för att skapa motståndskraft mot de bättre bemedlade.

Sverige åker till VM i sommar utan några som helst förväntningar på sig. Jo, en seger över Sydkorea måste man väl kräva men matchen mot Tyskland är ”redan förlorad” och så handlar det om Mexiko då, laget som tystade den isländska vulkanen och vann med 3-0, ett lag som alltid spelar bra i VM och brukar ta sig helskinnade ur gruppspelet, ett lag som lite (men inte helt) påminner om testmotståndaren Chile.

Kreatörer behövs

Janne Andersson har i alla fall förmågan att göra enheten bättre än delarna. Spelare som ratas och får sitta overksamma på reservbänkar ute i Europa blir i hans händer viktiga kuggar i ett insmort maskineri. Tyckte nog att Sverige egentligen hade rätt bra kontroll på Chile. Man kan ha det utan att få låna bollen särskilt mycket om alla vet löpvägarna, metoderna, kan de taktiska ritningarna utantill och förmår söndra det andra skapar. 

Det kostar på, det gör ont, det kräver matchkondition och är det något man skall oroa sig särskilt över så är det just det; det svenska landslaget behöver inga fixstjärnor men skulle må bra av att flera lojala spelpjäser är just det också i sina klubblag. 

Flera slitstarka knegare i blåbyxor än fräcka kreatörer i frack betyder också färre målchanser och det ställer krav på skidskytteprecision när chanserna väl dyker upp. Imponerande att en spelare som Ola Toivonen håller sig så skarp i eggen trots att hans förmåga underskattas så grovt hemma i Toulouse.

Hur utvecklas Marcus Bergs fotbollskarriär i Förenade Arabemiraten?

Mycket hänger på Emil Forsbergs kreativitet. När det skall växlas om från grovis-verkstaden till den skapande ateljén är det en liten konstnär som Forsberg som behövs, så vi får hålla alla tummarna för att han inte glömmer nyckelknippan utan kan låsa upp de dörrar som krävs för att det skall bli lite fest mitt i vardagen också på den ryska resan.

”Gåvan” till Los Angeles

Fram till dess kommer den tålmodige Janne Andersson - dock med ett förnumstigt snedsmil - tvingas svara på frågorna om Zlatan. En dag säger han förhoppningsvis, trött av utmattning att ”ni kan sluta fråga om Zlatan för han kommer inte att spela i mitt landslag under VM.” 

Han är i Los Angeles nu, staden som enligt en helsidesannons nu har gratulerats till att ha begåvats med både Kungen av Sverige och Eiffeltornet. Som om det inte fanns stjärnor i överflöd redan på Hollywood Walk of Fame. LA Galaxy är en klubb på en fotbollsnivå Zlatan skrattade åt tidigare i sin karriär. Vad som än sägs om utvecklingen i den amerikanska fotbollen - och det har sagts ofta och länge - så har den ännu inte nått längre än B-klass. Ligan är överreklamerad. 

Slutstationen. Sista möjligheten att skrapa hem en storvinst. Om så Zlatan inleder sin amerikanska resa med tre mål i premiären så kommer jag inte sälla mig till kören som ropar ”Zlatan till VM”.

Därför att han skulle suga åt sig allt syre, stjäla all uppmärksamhet, rubba de mönster som nu skapat ett landslag som är bättre än det Zlatan var en del av för ett par år sedan.

Jag tror nog många skulle kunna vackla inför påtryckningarna, Janne Andersson kommer inte att göra det.