det vanliga konsultflummandet med påhittade ord så har jag kunnande nog att förstå hur viktigt deras metoder är för att hamna rätt.

Senaste halvåret har jag som gammal man lagt energi på att förstå hur de mest framgångsrika, dvs betting och e-sporten använder AI (artificiell Intelligens) och algoritmer för att att förbättra verksamheten när det gäller att rekrytera, behålla och utveckla kunder. En avdelning som kan stå för 30 procent av kostnaden i en del av de här bolagen och samtidigt stå för 100 procent av en organisk tillväxt på 70 procent per år (e-sport bolag, noterat).

Vinkla om så det passsar

Jag som av både ålders och kompetensskäl saknar förmåga att bygga algoritmer har i flera år använt metoden att titta på andra delar av upplevelseindustrin och ”stjäla” deras metoder när de är framgångsrika och sedan vinkla om dem så de passar idrotten.

En modell som räckte fram till runt 2012. Men inte räcker framåt. Den räcker länge till för mig utifrån mina kunders behov och det är ett problem.

Idrott är som jag ser det en del av en upplevelseindustri där konkurrensen är mördande och blir värre både på fysiska och digitala områden. Dataspel och betting är tillsammans med allt från resor, kultur, muséer, natur också en del av upplevelseindustrin.

Utnyttja begränsade resurser

Fritid, engelskans ”Spare time” är en begränsad resurs. Sova, äta, förskola, skola, jobb, restid, handla, läxor och så vidare gör att det finns en begränsad mängd fritid.

Välståndet i den stora grupp som medelklassen i vårt land utgör har nått nivåer där tid är en mer begränsad resurs än pengar. Tillväxt kan skapa mer pengar men att skapa mer tid är omöjligt.

Idrotten ljusår efter

När då aktörer från Netflix, Google, Amazon vidare till spelbolag, e-sportbolag ligger en mil före traditionella industriföretag i användandet av AI och algoritmer för att rekrytera, behålla och utveckla kunder får vi anta att den ideella idrottsrörelsen ligger ljusår efter.

Det får bli slutsatsen till motsatsen bevisats.

Inte ens vårt största förbund i form av Fotbollen har råd med detta. Elitfotbollen kan få hjälp av sin spelpartner men idrotten i övrigt saknar möjligheter.

Säg att vi behöver lägga 50 miljoner per år i system och personal för att ge idrotten samma förutsättningar som de stora bolagen (då ligger vi fortfarande något år efter i utvecklingen, men det räcker långt.

Logiskt men osannolikt

Det är i runda slängar 0,5procent av samhället stöd till idrotten (ca 12 miljarder inklusive anläggningar) och det är 0,05 procent av den omsättning idrotten genererar om ca 100 miljarder.

Låter inte som ett budgettekniskt problem direkt. Men det är osannolikt att det sker.

De som arbetar inom idrotten på förbunds och RF nivå, förtroendevalda som tjänstemän är rekryterade på grunder som av naturliga skäl handlar om att kunna idrott. Oavsett om det är smarta, ambitiösa och kunniga individer och det finns många såna, så har de som är bäst på AI och algoritmer aldrig sett idrotten som ett karriärområde. Snittlönerna i Silicon Valley för en 25 åring med en Masters i Science spöar dessutom nivån för en GS i ett stort förbund i vårt land med 100 procent och skatten är hälften så hög.

Problemet är att den lilla föreningen i en svensk småstad numer konkurrerar med de smartaste som finns i världen.

Förr kommer inte tillbaka

Så var det inte förr. Och förr kommer inte tillbaka.

Föreningen har fortfarande konkurrensfördelar som värdegrunden och att lära barnen förlora är produkter som man måste lära sig attsälja till medelklassens föräldrar. Att bara sälja att det är kul att leka med en boll och motsvarande räcker ingenstans.

Statistiken har inte vänt, idrotten tappar, och peak idrott sjunker i ålder, dvs vid under 11 lämnar ungdomar. Vuxna och äldre väljer andra former än förening.

Om RF nu gick ut med det logiska att vi drar ner på något annat och lägger 50 miljoner på AI och Algoritmer så alla får bättre förutsättningar att rekrytera, behålla och utveckla ”kunderna”. Vad händer då?

Först lär det inte hända. Kunskapen om behovet finns hos några få, förståelsen hos färre och det mest trista är att kompetensnivån att använda de verktyg man skulle få saknas helt när vi går ner under förbundsnivå.

Sen uppstår frågan om det är en katastrof om våra barn ungdomar och vuxna väljer andra former för att träna än våra förbund anslutna till RF.

Jag tycker det är trist, men över tid kan politiker tycka att så länge de rör på sig är det ingen fara. Att för mycket skärmtid skapar sämre förutsättningar att klara skolan och sämre vuxenhälsa vet vi, men om nu andra duktigare aktörer får oss att träna mer så är ingen skada skedd.

Var och en måste anstränga sig

För mig är det här en s.k ”mind set”-problematik. 

Varje anställd och ideell inom idrotten har två val.

1: Utgå ifrån att världen inte förändras och att man kan göra samma igen.

2: Försöka förstå hur världen har förändrats och anpassa sig till det.

Om 75procent väljer alternativ 1 har idrotten ett gigantiskt problem. Där någonstans lär vi hamna. Jag är allvarligt oroad över hur föreningarnas attraktionskraft kommer att att försämras.

.. mrn RF har fullt upp med annat

Nu kommer frågan på RF nivå inte att uppstå då fokus ligger på de förslag på nya regler för ”vem skall få vara med, hur man riskerar att åka ur och vem skall få bidrag”, att ta 100 procent fokus i tre år.

Under tiden kommer Idrottsrörelsen att tappa i en ökande hastighet.

För mig är nya aktörer som skapar lika mycket träning och rörelse inte ett problem även om de är kommersiella, de skall ses som något idrotten behöver för att möta hotet från de som tar fritid till stillasittande aktiviteter.