Jag förstår om SOK:s ivrare - med ordförande Mats Årjes i spetsen; han som är minst sagt jävig i frågan som ägare till de aktuella anläggningarna i Åre - går på utan att lyssna men att s k fria tyckare så okritiskt sällar sig till lobbyisterna ger mig onda aningar.

Om man saluför sig som obunden krönikor bör man ha en allmänt kritisk och granskande hållning och inte få läsarna att misstänka en politisk agenda.

Oförskämda påstående

Jag går av princip inte i debatt med andra krönikörer i Idrottens Affärer men den vulgärpropaganda som emanerar från Dan Perssons dator kan inte få stå helt oemotsagd i en journalistiskt fri sajt som Idrottens Affärer, där taket är högt och mångfald applåderas.

Efter Stockholmspolitikernas nej till OS och Paralympics i Stockholm 2026 skrev Persson: ”Vet inte vad ledningen har emot funktionshindrade, hittar inga sådana skrivningar i partiprogrammet. Men något är det uppenbarligen.”

Det är en smaklös, vulgär beskyllning. Bara den borde få politikerna i Stockholms stadshus att ana vilka oseriösa krafter som opererar i de olympiska entusiasternas närhet.

Besserwissertoner

Att Stockholms politiker inte vill se handikappade på sina gator och torg och arenor.

Det är en oerhörd beskyllning.

Han ifrågasätter på ett annat ställe politikernas intelligensnivå, kallar dem idrottsmördare, men att antasta deras heder, att misstänka dem för att stoppa OS-planer på grund av en nedsättande syn på handikappade, är så grovt att det är tveksamt om det överhuvdtaget borde publicerats.

Nej, jag tror inte OS-kampanjen behöver eller tjänar på besserwissertoner, nedvärderande ordalag eller rena oförskämdheter. Men för politikerna borde det bli en tankeställare. Behövs krut av sådant slag kan man ana att argumenten och löftena i sig är både tunna och osäkra.

TV avidentifierar

SOK:a ordförande Mats Årjes, som verkligen sitter med fingrarna i syltburken, säger att han ”upplever bra stöd från svenska folket.”

En kampanj byggd på upplevelser. Herregud, ta in Ulf Ekman. Halleluja.

”För många svenskar är detta en dröm”, säger Richard Brisius, kampanjledaren.

”Vi kan visa världen allt det fina vi har i Sverige.”

Det finns mycket i Sverige idag som inte är speciellt fint och jag kan lova, att objektiva journalister på besök i Sverige, kommer att fokusera mera på detta förändrade Sverige än på den drömbild OS-ivrarna försöker måla upp.

Dessutom är en sak värd att påpeka; Mer än 99 procent av människor i världen (inklusive Sverige) som följer ett OS, gör det via televisionen. TV-sändningarna likriktar och avidentifierar miljöer och en OS-sändning ser ungefär lika dan ut varifrån den än kommer. Sverige kommer inte att framstå finare än Sotji.

Inga OS-kalkyler håller

o Hur mycket kan vi lita på att alla privata projekt kommer att produceras efter alla fackliga normer? Hur många transporter kommer att utföras - så som nu sker - av lågt betalda, illa sedda chaufförer från låglöneländer.

Inga garantier utsatta.

Det talas om Stockholm men OS är tänkt att spridas till Solna, Järfälla, Botkyrka, Åre, Falun och Riga (!). Visst, IOK har öppnat för spridda spel men detta…?

o Är det rimligt att producera konstsnö för längdåkning i Järfälla?

 Om man nu sprider ut spelen, varför inte ha längdåkningen där det finns snö?

o Behöver lilla Sverige en inomhushall för skridsko i Botkyrka?

Nej!

o Det finns inga olympiska kalkyler som håller. 

IOK-löften inget att lita på

o Säkerheten pratas det inte om. Det är ett gigantiskt och kostsamt problem som staten vare sig av säkerhetsmässiga eller ekonomiska skäl med gott samvete kan ta på sig. Dessa kostnader - förutom riskerna - kan galoppera bortom all rimlighet och är inte lättare att hantera när spelen sprids ut på många platser.

o De största ivrarna talar bara om intäkter. Det är ohederligt. Det finns ingen vinst att göra på olympiska spel. Retoriken är ensidig.

o Vad som än sägs; Stockholm blir aldrig en vintersportort med utlandsturism. Det är falsk marknadsföring redan på skisstadiet, en retorik värdig en försäljare av termobyxor i Sahara.

”I framtiden hårdnar konkurrensen - det är nu vi har en unik chans”, säker kampanjledaren Brisius.

Risken är nog större att inga länder med någorlunda demokratiska styresskick kommer att arrangera olympiska spel i framtiden. Det får nog IOK göra själva.  Det är i oron över att kandidatlistan skall sina - som den redan gjort på senare år - som IOK strör komplimanger och talar väl om Stockholmskampanjen. 

Det har man för övrigt alltid gjort. Till alla. Alla år. För att hålla lågan vid liv och intresset uppe.

Fagra löften från IOK har aldrig varit något att lita på.