Så här skall det förstå gå till. En kvinna vars pipa tjugotvå män måste dansa efter i minst nittio minuter utan att ha en chans att sticka upp.

Det var underbart att se.

Det mest förvånande är väl att det inte skedde förrän nu, den 14 augusti 2019.

Karin Koch blev Sveriges första kvinnliga statsråd och professor i nationalekonomi 1947.

Valentina Tereshkova blev första kvinnan i rymden 1963.

Isländska Vigdis Finnbogadottir blev världens första demokratiskt valda president 1980.

Margit Sahlin och Elisabeth Djurle Olander döptes 1958 till Sveriges första kvinnliga präster.

Samma år tog de första, svenska kvinnliga poliserna sin examen.

1975 blev japanskan Junko Tabei första kvinnan att bestiga Mount Everst.

Ja, och så har det ju ofta varit för kvinnliga begåvningar; de har likväl ett berg av män att klättra över.

Sverige - som alltid skryter om sin världsmästartitel i jämställdhet - fick sin första domare - Tess Olofsson - i herrarnas division ett i våras. Det är en bit att gå.

Rädslan i Iran

Bibiana Steinhaus är proffsdomare och har dömt i tyska Bundesliga sedan 2017. Och man förstår hur viktigt detta med kvinnliga fotbollsdomare kan vara i jämställdhetskampen, när man läser om hur reaktionerna blev i Iran (föga förvånande förstås) när Steinhaus skulle döma Bundesligamatchen mellan Bayern München och Augsburg. Iran visar nämligen tysk fotboll för sina tittare. De är väl män inbillar jag; vet inte om kvinnor ens får se fotboll på TV i det landet.

 Hur som helst; när det blev klart att Steinhaus skulle döma matchen beslutade iransk TV att inte sända den. Motiveringen som kommit ut lyder, att det ansågs opassande med en kvinna i kortbyxor.  Eller var det kanske rent av så, att man inte ville sätta griller i huvudet på landets kvinnor. Att se en dam med visselpipa i munnen som styr över tjugotvå män.

Stephanie Frappart, som debuterade i franska förstaligan med en match mellan Amiens och Strasbourg i våras, och hennes team gjorde en alldeles utmärkt insats i Supercupfinalen som Liverpool till slut vann på straffar mot ett ystert Chelsea. 

Visade respekt

Hon tog ett tufft beslut när hon dömde straff för Chelsea - hårt men inte helt felaktigt - men det som imponerade mest var hennes perfekta nivå på domsluten, hur hon rörde sig och hur hon lät spelet flyta - inga avblåsningar i onödan - och därmed fick matchen en härlig, nästan musikalisk rytm. 

Jag inbillar mig att respekten för kvinnan generellt kommer att bli välgörande för herrfotbollen.

Nu tror jag inte det går att snabbutbilda hundratals kvinnliga fotbollsdomare - de måste alla gå genom ekluten - men i förlängningen tror jag kvinnliga domare kommer att bli värdefullare än kvinnliga tränare för att bryta mönstret.

Det var alldeles uppenbart hur spelarna i Liverpool och Chelsea visade respekt för Frappart - mera än vad de normalt gör för manliga domare. Ideliga protester, närgången uppvaktning av domaren, gester och nedlåtande kroppsspråk. Ingenting sådant nu. Det var bara några Liverpoolspelare som gjorde ett försök att protestera mot straffen men Frappart var bombsäker, tveklös och avvisade uppvaktningen med en enkel handgest. 

Tuktade divorna

Det är så här man praktiserar #metoo. Det här mår fotbollens ”macho-ister” väl av. De vill inte fjanta sig eller förnedra, rusa emot och gestikulera mot en kvinna. Det här kan slipa bort de värsta divafasonerna. Ingen manlig fotbollsdiva rullar runt i tio varv och spelar döende om en kvinna står och tittar på med ett leende i mungipan. Ingen fotbollstuffing vill visa att han fortfarande har en hink kvar i sandlådan. Ingen vill ligga och ha ont i onödan.

Jürgen Klopp, Liverpools minst sagt entusiastiske tränare, gick efter matchen fram till domarteamet och gratulerade med orden: ”Hade vi spelat som ni dömde hade vi vunnit med 6-0.” Både Klopp och kollegan Frank Lampard i Chelsea var eniga bakom succén, imponerades av hur elegant och lugnt Stephanie Frappart klarade av den press hon hade på sig med alla kritiska granskande ögon.

En ny kvinnlig pionjär att skriva in i historieböckerna.