Stolt skriver:

Zlatan har inte gett sin gamla klubb några 100 miljoner i Corona-tider.Han menar de där 82,5 miljoner som Malmö FF fick av Ajax när Ibrahimovic våren 2001 såldes till den nederländska klubben. Det är 19 år sedan.

Kristiderna tar sig många märkliga uttryck.

kokas soppa på spikar

Journalistiken också.

Det finns, till exempel, ingen sport att skildra. Då kokas det soppa på spikar. Och soppan blir inte bättre av att kockarna är många.

I dessa coronatider räcker det med att Zlatan Ibrahimovic drar på sig en träningsoverall för att få lika stort utrymme som när han avgjorde heta Milanoderbyn.

Dessutom har den malmöitiske hammarbyiten tydligen gått och blivit mytoman på gamla dagar.

När han som en del av sitt arvode hos LA Galaxy fick tjugofem procent aktier i Hammarby Fotboll retade det förstås gallfeber på alla hans fans i Malmö, men värst  var nog när han förklarade att han skulle göra Hammarby till Skandinaviens största klubb - han stal alltså MFF:s uttalade målsättning. Men då rasade också allt förstånd samman och bärsärkarna började löpa amok för att till slut förnedra och förinta den där statyn. 

Nu antyder Zlatan att det kanske kan bli spel i Hammarby. Han tränar, han spelar improviserade internmatcher, han gör ett mål och det refereras på fullt allvar av arbetslösa reportrar. 

Det skulle naturligtvis vara ännu ett hugg i Malmöfansens hjärta om han också kom att spela allsvensk fotboll för Hammarby när Allsvenskan nu kommer igång. (Förmodligen senare än vad som nu anges). 

Om han i dagens fartiga Hammarby-anfall ens är en förstärkning? Som PR-man är han förstås redan en succé.

Res inte statyer

Två saker; jag ogillar när man reser statyer över levande personer, det var ett stort misstag av hans svassande hov på Förbundskansliet i Solna att överhuvudtaget komma på idén. Men det jag ogillar allra mest är våld. 

Det går att förstå Malmöfansens känslor och reaktioner men det går aldrig att begripa deras infantila aktioner och vandaliseringen av statyn. Jag hade till och med hunnit förlika mig med den. Inte som en Zlatan-staty, men som en stor och fin symbol för fotbollen, som en signal och utsmyckning som stadfäste att man var på klassisk fotbollsmark.

Nu är den borta och när Zlatan säger att det inte berör honom, att han liksom står kvar där ändå, så är det nog bara en from förhoppning. Klart att han också fortsättningsvis hade velat att Malmöborna skulle tro att han älskade dem förbehållslöst.

Det har han nog aldrig gjort. Men när det gäller att förföra massorna är han lika skicklig som någonsin religiösa fanatiker som Arne Imsen eller Målle Lindberg. Rent parentetiskt; jag var på Skänninge marknad i min ungdom och såg Maranata-Målle Lindberg komma nerklättrande från himlen på en repstege fäst vid en helikopter. Han trodde också att han var en ställföreträdande Gud.

”Gett dem 100 miljoner”

När Zlatan, efter den där matchliknande träningen som reportrar med kraftig fotbollsabstinens bevakade, fortsatte att vrida om kniven ett par gånger till, kom han med det märkliga påståendet: ”Jag har gett dem 100 miljoner i dessa tuffa tider.”

Va?

Har han i svåra coronatider försökt mildra skadorna hos sin gamla klubb och pytsat in 100 miljoner?

Nej, naturligtvis inte.

Han menar de där 82,5 miljoner som Malmö FF fick av Ajax när Ibrahimovic våren 2001 såldes till den nederländska klubben. Det är 19 år sedan. 

82,5 miljoner alltså. Inte hundra. Och det var, som sagt, klubben som betalade. Inte Zlatan. Han var varan som såldes. Varor betalar inte. Men de har värden av varierande storlek. Zlatans värde det högsta som noterats i branschen i Sverige.

”Jag är sämst betalad”

Utan att vilja föregripa en ny bok som jag skrivit och  vars utgivning fått skjutas fram till hösten på grund av pandemin, kan jag nämna en kort episod från ett långt kapitel om Zlatan Ibrahimovic som avslutar boken om några av de största fotbollspersonligheterna i Sverige och världen. 

Jag kom till Malmö Central, korsade Lilla Torg på väg hem då jag hörde ett rop i vimlet: ”Åke, Åke”. 

Det var Zlatan som ropade mig till sig, han satt med några kompisar och tog en öl, det var sommaren 2002, han var nu i Ajax. Nu ville han berättade hur förbannad han var på Malmö FF:s sportchef Hasse Borg som inte ville ha en agent inblandad när Zlatan såldes till Ajax. 

”Han lurade mig för att MFF skulle få mera betalt. Av alla utlandsproffsen i landslaget tjänar jag sämst”, sa han.

Zlatan hävdar att MFF bestal honom på en del som var hans. Sanningen var att Hasse Borg, anställd av MFF, såg till att klubben fick så mycket som möjligt, att inga mellanhänder skulle ta sitt och sänka vinsten.

När Zlatan säger att han ”gett MFF 100 miljoner” är det en lika stor lögn som att påstå att Hasse Borg snodde honom på pengar. Zlatan fick åtta miljoner i årslön från dag ett i Ajax - inte så dålig lön för en 20-åring som ännu hade en yvighet att ruska av sig innan han tog formen av en världsspelare.

Vansinnessummorna förbi?

Priset på en fotbollspelare i världsklass har för länge sedan nått sanslösa nivåer. Det vore en himmelsk gärning om coronakrisen, påminnelsen om vår dödlighet och de dramatiska effekterna - inte minst ekonomiskt - bidrog till att städa upp i ekonomin, att pressa tillbaka de enorma övergångssummorna och de provocerande höga spelarlönerna. I varje fall inledningsvis, när en långsam återgång till det normala börjar skönjas, kommer en lång time out, uteblivna sponsor- entre- och TV-pengar att urlaka ekonomin. 

Till detta en köpsvagare allmänhet till följd av arbetslöshet, nedläggningar, konkurser. Det är ett samhälle i kris som till slut skall försöka återta förlorad mark. Ett kraftlösare, fattigare men naturligtvis gruvligt revanschsuget samhälle. Jag är ingen drömmare, jag tror inte mänskligheten om särskilt mycket gott efter vad som händer härhemma och i vår omvärld och en sak har jag lärt mig; vi har alla en förmåga att glömma mera än vad vi lär av misstag och katastrofer. 

Girighet är ett svårutrotat virus och en gång - det går gärna dröja - är jag rädd för att allt brakar iväg lång bortom gränsen för det anständiga igen. Att lära av historien är inte vår bästa gren.