Jodå, vi har detta med i beräkningen; Sverige har bjudits in till de rikes bord, det har varit fotbollsfrosseri på hög nivå. Frankrike är regerande världsmästare, kroaterna var deras finalmotståndare och Portugal är regerande europamästare.

Motstånd på högsta nivå.

Men det är då Sverige brukar vara som bäst. Det är då försvarsspelet, aggressiviteten, lojaliteten, det uppoffrande löpande och jagandet och gnagande betalar sig. Det brukar kunna sluta med en spelmässig utskåpning men någon eller flera poäng i bagaget.

Det har blivit en liten svensk specialitet att kunna desarmera även de mest sofistikerade vapen för att slå tillbaka med en vanlig spikklubba.

Bestraffningen kommer

Nu bor jag inte inne i Janne Anderssons hjärna och vet inte hur han tänker, jag sitter inte med i de inre kamrarna och hör hur han resonerar med sina närmaste, så jag vet inte hur allvarligt menat det är, det som ser ut som en svängning av landslagets spel mot mera bollinnehav, offensivare taktik, val av mera framåtriktade spelare - och därmed större risktagande.

Men det är så det har sett ut och det är har inte riktigt fungerat. Helt enkelt därför att med ett sådant val av spelsätt får i praktiken ingen slå bort en passning på mittfältet mot så skickliga bollspelare som portugiserna. Då kommer bestraffningen direkt.

På sätt och vis har Janne Andersson tvingats in i ett hörn - och det är på det stora hela positivt - beroende på att svensk fotboll just nu begåvas med en räcka bolltalanger med internationell utvecklingspotential. Omöjliga att hålla utanför laget. Och de har alla en offensiv inriktning. 

Det är härligt att se Dejan Kulusevski fullkomligt självklart gå in och ta en ledande roll i det svenska spelet, Emil Forsberg som han  framträdde i andra halvleken mot Kroatien, Alexander Isak som när han fick en halvtimmas speltid nere i Lissabon och tydligt visade att han nog borde ha varit med från start. Viktor Claessons återkomst är en enorm tillgång och Kristoffer Olssons kloka och finurliga spel har gjort honom till en given mittfältspelare. Kul, sevärt, konstruktivt, chansskapande. Men effektivt?

Detaljer som brister

Jag förstår Janne Andersson, när han ser vilket spännande fotbollsmaterial han har att jobba med, att han också spelmässigt och individuellt vill visa upp ett Sverige som kan spela fotboll som de allra bästa. Korta stunder fungerar det. Men när tempot ökar liksom ambitionen att snabbt direktspela - även i minerade områden - så avslöjas också bristerna när motståndarna är så bra som Portugal - även utan storstjärnan Ronaldo.

Det måste vara lockande för en förbundskapten att ta från den lite exklusiva hyllan när han får chansen att välja och se om de vars spel kanske passar bättre i deras klubblag också kan skolas in i det landslagssystem han vill använda. 

Klart att han vill utveckla, att Sverige skall kunna spela sig fram till målchanser som nu skedde både mot Kroatien och Portugal.

Men det är i de små detaljerna det brister. Målskyttet, de avgörande passningarna, riskminimeringen.

Sverige har mött två lag som är bättre. Men Kroatien har hälften av Sveriges befolkning, Portugal är ungefär lika stort. Så varför skulle inte vi kunna?

Stora hål i skrovet

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det här Nations League. Lite roligare än träningslandskamper men ändå inte riktig laddning. Matchprogrammet för spelarna i de bästa lagen just nu är orimligt med ligor och cuper och Champions och landskamper. Det verkar som att många hämtar andan lite i National League, matcherna är snälla.

Bra med Nations League för att ut veckla spelare, tyckte Hasse Backe i Tv4-studion. Han menade också att Sveriges offensivt inriktade spel inte påverkade defensiven. 

För det första utvecklas inte spelare i landslaget, det sker i klubblagen. För det andra tycker jag nog det vore bättre att gnida den gamla hederliga svenska modellen till perfektion just ner man möter de bästa än att överge stödet till backlinjen.

Janne Andersson har ett dilemma. Han måste bejaka den individuella utvecklingen med spelare som delvis är kapabla att ta på sig finkostymen och festa med de bästa. Men han måste också förse dem med både hängslen och svångrem så att inte byxorna faller av.

Och det borde oroa honom att Pontus Jansson, som tidigare sett ut som Andreas Granqvists självklare efterträdare - kanske på sikt även som kaptenen på skutan -  två matcher i följd gjort allvarliga felbedömningar, hamnat på efterkälken och kommit snett och rivit upp stora hålet i skrovet. 

Snudd på haverikommission.