Jag har själv varit representant för golfen i referensgruppen för en hållbar idrottsrörelse. Tillsammans har vi arbetat fram ramverket som innehåller Policy för en hållbar svensk idrottsrörelse samt Analys av nuläge, behov och målbild av idrottsrörelsens hållbarhetsarbete. I visionen står följande: ”Som Sveriges största folkrörelse har vi ett stort ansvar för att bidra till en mer hållbar värld.  Vi vill att idrottsrörelsen i samhället utgör och uppfattas som en viktig plattform för att uppnå hållbar utveckling.” 

Detta kräver engagemang på alla nivåer inom idrottsrörelsen. 

Öka medvetenheten

Gabriel Wikström, samordnare för Agenda 2030-arbetet i Sverige och tidigare idrottsminister, anser att idrotten måste öka medvetenheten om hållbarhetsarbetet generellt, det vill säga fokusera på hållbarhet i en bredare bemärkelse.

Då är det viktigt att enskilda idrottsförbund och föreningar agerar. Här är några goda exempel:

Motionären Orienteringsförbundet tränar och tävlar i skog och mark, och förstår förstås vikten av att vårda och bevara de områden man har tillgång till.

Skidor har tagit fram en hållbarhetsplan med fokus på miljö och klimat. Man ser över resandet, hur man äter och dricker samt andra områden som påverkar koldioxidavtrycken. 

Handbollen tog bollen under EM 2020 på hemmaplan och tittade bland annat över vattenfrågan – hur kan spelare och ledare minska vattenåtgången – tillsammans med Tetra-Pak. Enligt uppgifter ska hållbarhetsarbetet växlas upp rejält inför VM 2023 på hemmaplan. 

Seglarförbundet har gjort gemensam sak med Livräddningssällskapet och Håll Sverige Rent för att rädda haven: Städa stränder och vatten från skräp samt utbildning av medlemmar i föreningar.

Biologisk mångfald och vatten

Svemo (mc och scooter) har höga ambitioner och driver ett ambitiöst miljöarbete. Försök med sandbäddar för bin och andra insekter i närheten av motocrossbanor samt en internationell satsning på elektrifiering av sporten visar att Svemo varvar upp i miljöfrågan.

Sandbäddar och ängsmarker för pollinerande insekter står högt även på golfens miljöagenda. Vi på STERF – de nordiska golfförbundens gemensamma forskningsstiftelse – har under våra 15 år vidgat forskningen från att fokusera på spelytor såsom tee, fairway och green till att även inkludera ytorna utanför spelfältet. Fokus ligger på att gynna biologisk mångfald där några exempel är blomsterängar för pollinerande insekter, dammar för vattenlevande organismer – varav många är rödlistade – samt gamla och döda träd som blir hem för skalbaggar och andra insekter, som i sin tur göder och stöder ett rikt fågelliv. 

Även vattenfrågan är högaktuell. Allt fler golfklubbar samarbetar med renhållningsverk och tar emot dagvatten för bevattning av banan – vatten som renas från bland annat kväve och fosfor innan det rinner ut i åar, sjöar och större vattendrag, och därmed bidrar till minskad övergödning samt algblomning. 

Att enskilda specialförbund tar täten i hållbarhetsarbetet är bra, men om tanken var att RF skulle ta taktpinnen utifrån motionen från Orienteringsförbundet ser jag en del som saknas.

Idrotten på läktaren

Det tydligaste exemplet är att det 17-19 maj anordnades en stor, digital konferens av Formas – statligt forskningsråd för hållbar utveckling – med rubriken ”Globalt samarbete för Agenda 2030”.

På planen: Forskare, politiker, företrädare för stat, region, kommun, myndighet samt miljörörelse, landshövding, journalister och andra opinionsbildare.

Svante Axelsson, Fossilfritt Sverige, var en av talarna. Han poängterade att det är berättelsen om det framgångsrika arbetet som bär och ger kraft i hållbarhetsarbetet. 

Vem tar ansvar för att idrottens goda berättelser får en tydlig plats på hållbarhetsarenan – när idrotten inte ens var representerad på konferensen?

Vi satt på läktaren. 

Där vinner vi inga matcher.