Det är ju inte bara fotbollen som gjort det, utan friidrotten, skidskyttet, skidorna, ishockeyn, basket, handboll - ja i stort sett all idrott har uteslutit Ryssland och därmed dess maktfullkomliga president Putin från idrottsvärlden. 

Och det känns så fantastiskt skönt. 

Och oväntat. 

Bort med maktgalna män

För är det något vi sett under de senaste åren så är det ju att det är dessa maktgalna män som kramat om varandra efter omröstningar om var OS ska gå, var fotbolls-VM ska gå, var ishockey-VM ska gå osv. Blanka och glada i ansiktet och så övertygade om att de är osårbara.

Men så vänder det. Arrogansen mot omvärlden blir för tydlig, för magstark. Vi vanliga människor står faktiskt inte ut med mer. Plötsligt drabbas ett land av ett anfall av missiler och robotar från en man som vill skapa ett nytt StorRyssland, och som genom lögner och fabriceringar inbillar sina instängda landsmän att det han gör är det enda rätta.

Då var gränsen nådd. Då reagerade vi på det enda sätt vi kan. Nämligen uteslutning. Du får faktiskt inte vara med oss längre. Du kan leka med dina få kompisar, medan vi andra leker med varandra. Vi är fler, vi slåss inte och vi mördar inte under allehanda påhittade anledningar.

Vi kan andas ut

Cas' besked kom som en lättnad. Jag är säker på att vi alla andas ut efter beskedet. Sverige, liksom bland andra Polen, hade ändå inte spelat mot Ryssland, men ändå skönt att det vi tyckte var rätt, också blev rätt, i den stora idrottsvärlden.

Om det räcker för att stoppa Rysslands krig mot Ukraina återstår att se. Men idrottsvärlden har nu gjort vad den kan för att motverka kriget. Och det är bra.