Existerar något nytänkande?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Att lyssna på Radiosporten har alltid varit ett nöje i upplevelse. Dessvärre känns det som om de upplevelserna gäller gårdagen. Var är nytänkandet och vitaliteten i dag?
Hur mycket nytänkande gör sig gällande på Radiosporten, undrar Cecilia Giertta. Foto. TT

 

De proffsiga reportrarna, det småroliga snacket mellan programledarna, överraskningarna och inte minst engagemanget. Kännetecken för Radiosporten – då, inte nu.

Tänder till vid OS och VM

Förr, då Lasse Granqvist, Tommy Åström och de andra proffsen på fotboll och friidrott alltid fanns där och kunde göra den mest mediokra tävling till något spännande. Förr, då reportrarna inte bara bestod av mestadels medelålders män och där varje sändning innehöll minst en nyhet.

Sveriges Radios 90-årsfirande verkar ligga som en våt filt över Radiosporten. En våt filt som förlamar allt nytänkande, trots att det är det som SR vill stå för. Nytänkande och vitalitet.

För ärligt talat. Vem i sportsändningarna låter pigg? Fräsch? Nyfiken? Spännande? Av de anställda reportrar och programledare som idag finns på plats? Ingen, vad jag kan påminna mig. Möjligen om man plockar in proffsen på just friidrott och fotboll, och de stora evenemangen som OS och VM kan det bli riktigt bra. Men för övrigt?

Vad består nytänkandet utav?

Har någon  anställts som kan ersätta de idag snart pensionerade rävarna? Finns det några kvinnliga medarbetare som får chansen att åka på stora evenemang och kanske läras upp av de stora i branschen? Finns det några kvinnliga medarbetare som överhuvudtaget?

Finns det någon plan eller strategi för hur public service sportsändningar ska förbättras och vitaliseras?  Hur man ska kunna utnyttja radiomediets snabbhet jämfört med de ofta reklamstinna tv-sändningarna.

Det är ju just i piggheten och snabbheten som Radiosportens styrka ligger. Men om man väljer att tillsätta chefer och ledare som inte inser det, när man väljer att ha någon form av ”rättvisa” i vilka som ska bevaka olika evenemang istället för att låta de bästa göra det och samtidigt lära upp de som ska bli bäst, då är man väldigt snett ute.

Med det menar jag inte att smutskasta Gunnar Brink och de andra, de gör sitt bästa och gör det bra.

Satsa på engagemanget

Men om Radiosporten inte förmår lyfta skäggen ur brevlådan och se på den nya världen, förstå radions specialiteter, som just ljud och närvaro, så är ju hela iden med en radiosportredaktion helt borta. Då kan man ju lika gärna organisera Radiosporten under Ekoredaktionen, för där låter ju också alla sändningar ungefär likadana, år efter år efter år.

Hur kommer det sig att Radiosporten inte har en anställd webbredaktion där de anställda också får vara radioreportrar? Varför väljer man inte att prova nya förmågor först via webben och sen in i det stora mediet? Varför lär man inte upp sportreportrar värdiga epitetet? Varför bryr man sig inte?

Det sämsta man kan göra med en sportredaktion är att inte utnyttja det naturliga engagemanget hos en sportreporter. Det finns där på ett helt annat sätt än hos en allmänreporter eller ekonomidito (undantag finns förstås).

Ska finnas överallt

En sportreporter brinner för det hen gör; intresset finns även på fritiden.

Om man som ledare inte förmår att utnyttja det, bör man byta jobb.

Om man som public service inte förmår att anstränga sig för att få de bästa sportsändningarna som finns, har man misslyckats.

Till skillnad mot SVT som måste köpa sina rättigheter, finns Radiosporten överallt. Varför märker man inte det som lyssnare?

Cecilia Giertta

Markus Boger, Radiosporten (inte verifierad)

lör, 2015-08-29 14:41

1. Replik från Radiosportens chef

Det bästa med Cecilia Gierttas krönika, är att hon verkar ha ett verkligt engagemang för Radiosporten. Det är bra – och det engagemanget delar hon med miljontals lyssnare. Det sämsta, det är resten. Visst, en krönikörs uppgift är att försöka sticka ut och provocera, men att Idrottens Affärer släpper igenom en sådan här ogrundad och svepande text, är faktiskt anmärkningsvärt. Men ok, jag ska försöka svara på de delar av verklighetsförankring som finns i texten. Ja, precis som på alla sportredaktioner i landet, är det för få kvinnor på Radiosportens redaktion. Utan tvekan. Det är en tradition inom sportjournalistiken som tar tid att förändra. Vi arbetar dock aktivt och törs jag säga, framgångsrikt, med frågan. Giertta har inte upptäckt det - vilket möjligen kan säga något om hennes lyssnande - men på Radiosporten finns sedan flera år Sveriges enda kvinnliga referenter i de större sporterna (Jo, TV4-gruppen har en också, hon rekryterades just från Radiosporten). Det är Radiosporten som rekryterat, utbildat och satsat på alla dessa. Och jo - de får välförtjänta tunga uppdrag. När t ex Susanna Andrén refererade premiären i fotbolls-VM i Brasilien, var hon den första kvinnliga referenten i hela världen, som refererade i ett manligt fotbolls-VM! Det uppmärksammades stort, men har tydligen undgått Giertta. Ja, Radiosporten behöver, precis som alla redaktioner utvecklas och förnyas. Det jobbar vi med varje dag. Både i FM men inte minst inom de områden som Giertta inte nämner med ett ord; mobila tjänster, poddar, sociala medier, ”Radiosporten Dokument” liverapportering och publikdialog mm. Vi lyckas inte alltid, vi kan alltid bli bättre, men jobbar så klart med detta - på alla plattformar. Den stora publiken finns fortfarande i FM, men publiken ställer ständigt högre krav och vi ska finnas där publiken finns. Därför är den digitala världen också en viktig del av förnyelsen. Eftersom krönikan i övrigt mest är egna spekulationer, gripna ur luften, tror jag det bästa helt enkelt vore om Cecilia Giertta kom upp och gjorde ett studiebesök på Radiosporten. Du är säkert välkommen till Ekot också. Då får du veta hur vi verkligen jobbar – och då slipper vi kanske de här ogrundade påståendena i fortsättningen. Varmt välkommen - vi är oomtvistat lättsamma och trevliga! Markus Boger, Redaktionschef Radiosporten

Handbollslandslaget har snittlön på 678 000 kr 

Det är skillnad på folk och folk, inte minst ekonomiskt i idrottens värld.

 Svensk handboll, med sikte VM-final i Tele 2 söndagen den 29 januari, spelar i helt annan division än Janne Anderssons fotbollslandslag eller Sam Hallams Tre Kronor.

SVT direktsänder upp mot 60 timmar från SM-veckan i Skövde som pågår mellan 31 januari och 5 februari. Uppe på Billingen, där också längdskidtävlingarna avgörs, kommer SVT att ha en studio med Maria Wallberg som programledare. Alla de stora svenska stjärnorna, med den nyblivna Tour de Ski-vinnaren Frida Karlsson väntas vara på plats för att tävla.

Ukraina övervinner allt. Medan IOK fjäskar med Ryssland och Belarus om OS-deltagande i Paris 2024 kämpar den blågula idrotten i Ukraina för sin existens.

Nu senast bekräftad av att Ukraina skall delta i Bandy-VM i Växjö mars-april i år.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Åka tåg är hållbart och därför lämpligt för sponsring. Därför har SJ förnyat samarbetsavtalen med Svenska Fotbollförbundet, Svenska Handbollförbundet, Svenska Basketförbundet och Svenska Innebandyförbundet. Det betyder att förbunden och anslutna föreningar kan resa mer hållbart. Och så sker också. Klubbar och förbund åker tåg mera visar statistiken

Riksdagen har fattat beslut i fråga om propositionen om en förstärkt spelreglering. 

– Sammantaget väldigt positivt för våra allmännyttiga lotterier, säger Hans Sahlin, vd på Folkspel och ordförande i SVALO (Sveriges Allmännyttiga Lotterier).

Vid årsskiftet 2018-2019 förändrades finansieringen av Sveriges Television (SvT), Sverige radio (SR) och Utbildningsradion (UR).  Sedan 1/1 2019 bokförs TV-licensen  eller public service- avgiften på varje svensk medborgares skattsedel. Beloppet är 1 300 kr/person årligen och är reducerat för personer med låga förvärvsinkomster.

Lagändringen är bakgrund till en skarp mediadebatt om OS, och Jan Scherman, tidigare vd på TV 4 har levererat besk kritik av SvT:s inköp av rättigheter för de olympiska spelen 2026-2032.

1 372 298 263 kronor, 121 miljoner euro i klartext,  - för köp av en fotbollsspelare, Det väcker reaktioner inte bara i fotbollvärlden. Och den berörde, argentinaren Enzo Fernández fyllde 22 år  så sent som för en dryg vecka sedan och får nu pressen att leverera i sin nya klubb, Chelsea.