Ett exempel på det är EU-parlamentets  omröstning under torsdagen. Föga förvånande röstade EU-parlamentet för att  skandalen är för jäklig, att Blatter måste avgå redan nu och inte vänta tills en efterträdare är utsatt. 

Men man röstade heller inte för en bojkott. För EU-parlamentet har ingen makt i frågor som berör idrottsliga evenemang, även om de gärna vill det.

Sponsorerna gömmer sig

Däremot är det en stark manifestation att de 751 parlamentsledamöterna, som ju representerar alla EU-medlemmar, faktiskt tycker att Fifa, vars huvudkvarter finns i Schweiz, aktivt måste göra något åt saken.

Att parlamentet redan tidigare sagt att man tycker att de utsedda nationerna till spelen 2018 och 2222, Ryssland och Qatar, ska fråntas dessa är också ett uttryck för en åsikt, men inte mer.

Att Fifas kommunikationschef avgick under torsdagen är också uppseendeväckande, han har försvarat Fifa och sin chef Blatter till sista blodsdroppe. Men nu räcker det tydligen. Han vill inte vara kvar på det sjunkande skeppet.

Och det vill ingen annan heller. Jag har inte sett en enda av sponsorerna aktivt gå ut och försvara Fifa och Blatter. Det ger också väldigt tydliga signaler; rädda sig den som kan!

Vännerna försvann

Helt plötsligt är allt Fifa gjort och gör, inte vattnet värt. ”Usch hellre ska vi glömma att det finns en sån där organisation som är så korrumperad och falsk att man inte längre kan lita på den. Att amerikanarna måste gripa in för att få bort de korrupta ledarna är visserligen extremt pinsamt, men nu är det gjort och det var väl himla bra.” Det verkar vara den allmänna uppfattningen bland alla dessa cigarrrökande herrar i olika typer av kostymer som frotterat sig med Blatter och med varandra.

Och om något är pinsamt så är det förstås det.

I nöden prövas vännen, heter ett gammalt uttryck. Det betyder att det oftast inte brukar finnas så många polare kvar, när man gjort bort sig. Det är något Sepp Blatter nu får uppleva.

Trots sina 16 år vid makten, sitter han nu ensam på sin tron, visserligen har han ”självmant” abdikerat, men det är inte många som tror att han faktiskt ville göra det. Och några polare har inte dykt upp vid horisonten för att rädda honom, varken de han betalat, eller de som fått mästerskap tilldelat sig.

Alla bar på smittan

Inte heller de Champions League-klubbar som skulle få extra mycket betalt för att släppa ifrån sig sina hutlöst överbetalda spelare till respektive landslag för att spela ett Vinter-VM i Qatar, har ryckt ut till Blatters försvar och uttalat orden ”tänk på allt gott han gjort för fotbollen”.

För man kan säga mycket om Blatter, men han gjorde gott. I början. Och de som borde klandras är alla de som sett till att han blivit omvald år efter år, som inte engagerat tillräckligt tufft motstånd för att skriv stadgar så ingen president får sitta mer än i två omgångar, som inte klarat av att ta fram egna kandidater och stödja dom, utan bara röstat med och försvarat sig med att ”det spelar ingen roll hur vi röstar, vi får ändå ingen majoritet”.

Det är alla dom som idag, tillsammans med den maktfullkomliga Blatter, borde skämmas. Som borde se sin egen bjälke i ögat. Som borde haft modet att säga stopp. Men som lät sig köpas, direkt eller indirekt.

Det finns egentligen ingen som kan svära sig fri från ansvaret i att Fifa blivit en korrumperad organisation, med korrupta ledare och med korrupta ledamöter.

Som den spanske EU-parlamentarikern Santiago Fisas Ayxela sa i debatten under torsdagen. ”Fifa är en sjuk organisation och sjukdomen har skapats av den som varit satt att styra den.”

Ja, och alla som varit där har burit på smittan.

Som om inte det vore nog, nu säger Interpol säger sitt samarbetsavtal med Fifa. Den internationella polisorganisationen bryter det tioåriga avtalet värt 20 miljoner euro, motsvarande 185 miljoner kronor, som slöts 2011 och syftade till att höja sportens integritet.