Den svenska inledningen på VM blev onekligen något annorlunda. Före start fanns det uppgifter om att skulle bli fullsatt i den stora arenan, Ali Bin Hamad Al-Attiyah Arenas. I själva verket fanns maximalt 500 personer på läktarna som rymmer närmare 8 000.

När spelarna ler...

Och sen matchen…

När man ser spelarna, både de svenska och de isländska, le lite överlägset vid både avblåsningar och utvisningar, förstår man precis vad de menar; vilka klantskallar de där domarna är. Klantiga och oproffsiga domare som blåser för förseelser som kanske går att blåsa för i ungdomsserier, men inte i ett VM var vad fredagskvällens par från Brasilien bjöd på. 

Många utvisningar inledningsvis, och ryckigt spel inför tomma läktare, nej, det är inte det man vill se i ett världsmästerskap. 

Brasilien är inte en handbollsnation. Inte Qatar heller. Ändå läggs ett världsmästerskap här. Som jag skrivit tidigare; Qatars oljemiljoner har köpt det lilla landet många mästerskap, men till glädje för vem? 

Det känns meninglöst

Inte för alla de arbetare som dött i arbetet med att bygga nya arenor i ökenlandskapet. Inte för alla oss som fortfarande tror på att idrott handlar om idrottsutövare i första hand, som tror på att arrangemang drivs av en vilja av att göra något bra för andra människor. 

Inte för alla oss som kraftigt värjer oss mot att oljemiljonärer betalar idrottsvärldens åldrade ledargarnityr stora belopp för att få ordna ett VM/ OS för att därmed köpa sig ett anseende i den demokratiska världen.

För alla oss blir både handbolls-VM, fotbolls-VM, ett OS, helt förkastligt och totalt meningslöst. 

Det gäller förstås alla de nationer som mutar sig fram till arrangemang för att idrottsvärldens ledare är både åldrande, maktfullkomliga och giriga.