Nu är jag inte riktigt kapabel att sätta den adekvata kvalitetsstämpeln på Danmark i en internationell jämförelse men jag såg vad jag såg häromkvällen; tyskorna manglade danskorna sönder och samman totalt. Så där som tyska lag kan göra när de bara startar ångvälten och kör på. Jag har inte sett alla matcher (men överraskande många) i turneringen och vill nog säga att Tyskland är laget att slå om man vill plocka med sig EM-pokalen hem.

En mardrömsstart

Sverige kommer inte att lyckas med det om laget inte presterar bättre än mot Nederländerna. Jo, jag vet, De Orange är regerande Europamästare, har några spelare med skarpare spetskvalitet än någon svensk men med tanke på självsäkerheten, prestationerna till och från och att Sverige faktiskt har ovanligt mycket spelbegåvning i den här truppen blev jag lite besviken.

Nederländskorna fick en mardrömsstart när världsmålvakten Veenendaal vinglade ut och knockade ett par av sina egna spelare vilket fick till följd att hon själv tvingades utgå för en debutant. Henne borde Sverige satt hårdare press på.

1-1 i premiären mot titelförsvararna är inte illa. Men för att sätta sig i guldsits hade det behövt bli en seger. 

Seger ja. Mästerskap, högkvalificerat motstånd och högre tempo; jag tyckte Caroline Seger hade lite svårt att hänga med i svängarna, saknade det där energiska drivet och förmågan att lägga mark under sig som bara är hennes, där hon är fri och kan dominera. Mentalt är hon förstås med sin oerhörda rutin en viktig pjäs men klockan slår, tiden går och hon är inte tjugo år.

Det skall nog mycket till för att Peter Gerhardsson skall plocka bort Seger - förbundskaptener har alltid haft svårt att skiljas från sina gamla favoritspelare - men det krävs bättre fart, högre passningstempo, mera driv från mittfältet för att det här laget skall få snurr på sitt anfallsspel.

Tafatt anfallsspel

Det finns inga fria ytor att lunka runt i när det drar ihop sig till matcher mot de allra bästa. Och damfotbollen är trots allt inte längre kommen än att det är betydligt större skillnad i förmåga hos de bästa och de sämsta än vad man brukar se i herrmästerskapen. Tempot tycktes överraska svenskorna lite.

Svenskorna agerade lite nervös, lite överraskade över att det inte gick så lätt som de kanske tänkt sig, passningsslarvet fanns där (som vanligt i de avgörande momenten) och ett  kreativt och skapade anfallsspel kan man inte riktigt tala om.

Jag vet att det här låter som lite hård kritik efter första matchen och med tanke på motståndet; men det är inte jag som lagt ribban och gett utfästelser.

Bättre än så här måste det svenska laget fungera om det skall bli medaljspel. Spelarna såg inte riktigt bekväma ut i sina roller. Dock; bollen var tillräckligt mycket hos svenskorna för att  man skulle kunna tilldöma dem en poängseger.

Vidöppen grupp

Målet som Jonna Andersson gjorde (varför byttes hon ut i den offensiva satsningen i andra halvleken,  jag tyckte hon var ett anfallshot hela tiden om hon bara utnyttjats bättre) kom efter matchens individuellt snyggaste prestation signerad Kosovare Asllani, en av Sveriges bästa spelare. Fridolina Rolfö hade också några starka individuella prestationer men man väntar sig hela tiden ännu mera, ännu bättre av Rolfö, en av mina favoritspelare.

Nu är Svenskgruppen vidöppen med alla lag på en poäng. Schweiz och Portugal kvar. Så det ordnar sig nog. Svenskorna kan släppa ner axlarna, skruva upp farten och kanske plocka in Stina Blackstenius och Johanna Rytting Kaneryd redan från start i nästan match.

Det behövs nog lite mera individuell kvalitet för att få upp effektiviteten. Det var inte många rejäla målchanser som skapades i den här matchen. Inte från något av lagen. Och den nederländska kvitteringen kom efter tveksamheter i det svenska försvaret.

OK, det var premiär, starkt motstånd, ett tungt favoritskap att bära och premiärer brukar sällan vara de bästa föreställningarna.

Oavgjort är godkänt. Men bara godkänt räcker inte i fortsättningen. Rädslan och tveksamheten måste ersättas av mod och beslutsamhet till nästa match om den här EM-sommaren skall bli så lång som vi alla vill.