Det går så dåligt, att sportchefen Stefan Nyman ställt sig i båset bredvid de båda tränarna som en överförmyndare.

Så det är väl en tidsfråga, kan man frukta, när huvudtränaren Leif Strömberg måste be om ett recept och börja käka maglugnande. Apotek lider vi i alla fall inte brist på i Malmö.

Pengar mot idrottsförstånd

Malmöishockeyn har rätt länge nu levt i tron, att pengar ersätter vanligt idrottsförstånd och det som nu spelas upp kan sluta riktigt illa.

Jag läste samtidigt ett par andra varnande exempel. I en serie om idrottens problem i Sydsvenskan skrev den kunnige journalisten Richard Åkesson en artikel om Trelleborgstränaren Alf Westerberg som först nu, tio år efteråt, vågar gå ut och berätta hur han gick i väggen av prestationskrav. Då kunde han inte.

I den machovärld som idrotten i flera avseenden är en spegel av, duger det inte att visa sin svaghet. Hur svagt det nu skulle vara att med redovisad ohälsa sätta fingret på prestationsindustrins avigsidor.

Tränarna får lida för okunnigheten

Per Johansson, handbollsdamernas förbundskapten, satte sig med en whiskyflaska och ett cigarettpaket för att i ensamhet på hotellrummet njuta av segern innan han satte igång en ny taktikplanering i sitt huvud inför nästa match. 

Det är åtskilliga tränare som mått (mår) dåligt eftersom de ensamma ofta får ta ansvaret för, att de spelare inte duger som en okunnig klubbledning anskaffat.

Tränarna i Malmö FF har nog inte heller haft det lätt – vad döljs egentligen bakom Richard Norlings glättiga fasad? – när resultaten inte motsvarat (för) högt ställda förväntningar på spelare som nu en efter en tillåts lämna efter att inte ha presterat i närheten av sina löner.

Spända leenden...

Vi minns Olle Nordin, som bröt samman och fick ge upp i AIK. Där fanns aggressiva fans bakom de orimliga kraven och hoten.

Signalerna från utlandets toppfotboll visar också på skrämmande exempel.

I en värld där mentala svagheter måste maskeras är de kända fallen sannolikt bara en skönjbar topp på ett isberg.

Allvarsminerna dominerar. De glada leendena lyser med sin frånvaro.

Var finns de cheferna?

Men ännu värre; klubbledningarna saknar kompetens att hantera frågor som rör stress, prestationsångest, mental hälsa. Taktikerna finns där, fystränarna och de medicine doktorerna.

Psykologerna i vissa fall, men de får oftast rycka ut för sent, när olyckan redan är skedd.

Men var finns kunskapen som avläser och efterhör hur själen bränns i begynnande tillstånd av utbrändhet?

Ja, var finns de cheferna överhuvudtaget i samhället som bryr sig om och förstår vilken press som sätts på dem som ständigt måste prestera i offentligheten. Hur ofta frågar någon hur tränaren mår, längst där inne?

Stressfakturer ökar

Bland de aktiva finns också varnande exempel. Stressfrakturer har tidvis tagit sig nästan epidemisk omfattning. Höjdhopparen Linus Thörnblad och bandyspelaren Magnus Muhrén är bara några som vågat berätta om sina mentala bekymmer.

Ju flera dyra arenor som byggs och kräver kvalificerad utfyllnad, ju flera kapitalstarka mecenater, sponsorer och riskkapitalbolag som kommer in och ställer krav, ju tydligare de militanta fansen uttalar sina hot, desto större blir riskerna för mänskliga kollapser.

Det är utdelning på satsat kapital som räknas och eftersträvas.

Mänskliga kapitalet, då?

Men hur sköts egentligen det mänskliga kapitalet?

Alltför många tränare har genom åren fått ta konsekvenserna av lågpresterande spelare som alltför generösa och okunniga styrelser och sportchefer inhandlat.

I Malmös ishockey är tränare och, för all del, sportchefer som försvunnit ut genom svängdörren så många på senare år att de räckt till att försörja ett helt seriesystem.

Brist på yrkeskunnande

Och nu står Malmö Redhawks sportchef i båset. För att skrämma spelarna? Jag vet inte. Men vem, i vilket yrke, vill att närmast högre chef skall sitta på skrivbordskanten och se till att jobbet blir rätt utfört?

Det visar bara på desperation, på ett svagt ledarskap och total brist på respekt för yrkeskunnande och integritet. Helt fel sätt att försöka reparera egna misslyckanden i spelarval och lagbygge.

Det kan sluta riktigt illa.

Stressfrakturerna inom idrotten blir allt flera. Linus Thörnblad är en av dem som har drabbats och ideligen rapporteras om symptom på allt flera höga prestationskrav. Foto Tomas Oneborg, SvD/Scanpix