"Bättre att satsa enbart på de bästa?"

Under det senaste året har jag haft förmånen att få utvärdera det svenska elitidrottssystemet. Uppdraget har varit lärorikt, inspirerande men ibland även lite konfunderande.
Hur bra är Sverige?
En fråga som vållat särskilt huvudbry är huruvida svensk elitidrott är framgångsrik eller inte.
Jag har nämligen mött idrottsledare som stolt deklarerat att den svenska elitidrotten är i yppersta världsklass – både rent resultatmässigt och i sin förmåga att utveckla unga talanger till fullfjädrade guldmedaljörer – men även ledare som bekymrat talat om förlorade positioner, hårdnande konkurrens och behovet av kraftigt ökade resurser för att hänga med i utvecklingen.
Båda beskrivningar är märkligt nog fullt rimliga. Detta beror på att det finns många sätt att jämföra länders idrottsliga prestationer – och att valet av mätmetod är starkt styrande för resultatet.
Som Bahamas och Jamaica
För de som vill framställa Sverige i positiv dager rekommenderas att bedömningen avgränsas till sådana idrottsgrenar som är populära i Sverige – samt att våra internationella prestationer därefter delas med antalet invånare.
Den metoden tillämpas gärna av små nationer – och den brukar ofta placera Sverige högt upp på rankinglistan tillsammans med länder som Bahamas, Jamaica och Norge.
Betydligt dystrare bild får den som nöjer sig med att räkna OS-medaljer. I Beijing hamnade Sverige på blygsamma 38:e plats räknat i antalet erövrade medaljer (fyra silver, ett brons).
Det var bättre förr
Anlägger vi dessutom ett längre historiskt perspektiv försämras bilden ytterligare. Sverige tillhörde nämligen de fem bästa länderna i varje olympisk spel under perioden 1912 till 1952 – med ett sådant perspektiv framstår utvecklingen sedan 1900-talets andra hälft som katastrofal.
Min poäng är dock inte att raljera. Däremot vill jag understryka att alla uttalanden om svensk idrotts internationella kapacitet baseras ytterst på beräkningsgrunder vilka alla är vinklade på ett eller annat sätt. I det avseende befinner sig sådana bedömningar alltid i en gråzon mellan fakta och värderingar.
För egen del undviker jag således helst uttalanden om svenska idrottsprestationer i förhållande till andra länder. Däremot diskuterar jag gärna den svenska elitidrottens faktiska utformning och existensvillkor.
Två små förbund och framgångsrika
Att Riksidrottsförbundet sedan år 2009 samlar in omfattande statistik i elitidrottsfrågor från sina medlemsförbund innebär dessutom att kunskapsläget idag är bättre än någonsin.
Mest anmärkningsvärd är den stora bredden. År 2010 fanns det sammanlagt 244 landslagstrupper i Sverige och 3024 landslagsaktiva. Drygt 2200 av dessa idrottare deltog i ett världsmästerskap eller motsvarande – och sammanlagt bärgades 203 medaljer (71 guld, 58 silver, 74 brons).
Mest framgångsrika var Mångkampsförbundets landslag i orienteringsskytte och Svenska Handikappidrottsförbundets trupp i simning med 13 respektive 10 medaljer.
Starkt kommersialiserad - nej
En jämförelse av förbundens landslagsutgifter visar på mycket stora skillnader. Högst utgifter redovisade fotbollförbundet (119 miljoner kronor) följt av skidförbundet (56,5 miljoner kronor) och ishockeyförbundet (34,7 miljoner kronor).
De allra flesta förbund sade sig emellertid ha betydligt lägre utgifter. Av sammanlagt 65 förbund med landslagsaktiviteter uppgav hela 49 av dem att de utgifterna inte var över 5 miljoner kronor.
Det finns således goda skäl att nyansera (den mediala) bilden av svensk elitidrott som en starkt kommersialiserad verksamhet. Det må stämma för vissa idrotter – men långtifrån för alla.
Kanske dags att tänka om
Det går inte att skönja några direkta samband mellan landslagens ekonomi och idrottsliga resultat. Förklaringen är givetvis att möjligheten till medalj påverkas av en rad svårbedömda faktorer såsom hur ofta mästerskap anordnas, konkurrensläget, länders idrottstraditioner och enskilda individers unika talang.
Men samtidigt är det onekligen lite lustigt att lilla racerbåtförbundet år 2010 lyckades med konststycket att både ta flest VM-medaljer (20 stycken) och samtidigt redovisa lägst landslagsutgifter av alla förbund (207 000 kronor).
Detta stämmer till eftertanke. Hur ska egentligen det svenska elitstödet fördelas? Är alla medaljer lika värda eller finns det vissa idrotter eller mästerskap som är viktigare än andra? Ska stora belopp riktas till ett fåtal, eller ska pengarna spridas brett över många idrotter?
Och vem ska göra denna bedömning?
Mest lästa just nu
Det är en världsmästare i innebandy, fyra gånger, som bollar med SOK:s miljoner. Under 2024 kunde ekonomichef Mikael Gunnarzon, 54 år, bokföra 125 miljoner i sponsorintäkter, det bästa utfallet någonsin. Under året bestod SOK:s sponsorgrupp av 19 företag, utöver de som är IOK:s internationella partners.
SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, är ett företag i olympiska medaljer.
I Paris-OS sommaren 2024, levererades 11 medaljer, fyra guld, fyra silver och tre brons. De medaljmässigt främsta sommarspelen sedan Sydney 2000. Plats 16 i medaljligan var den främsta sedan bojkottspelen i Los Angeles 1984 och Moskva 1980.
Publiksuccén fortsätter. Fler människor följer elitfotbollen än någonsin.Klubbarna räknar glatt publikintäkterna. Över en kvarts miljon åskådare på premiärmatcherna i Allsvenskan och Superettan.
Över 260 000 åskådare såg klubbarnas hemmapremiärer på plats i Allsvenskan och Superettan. Totalt sågs de två första omgångarna av 261 385 åskådare, en stor ökning jämfört med förra årets 240 021 åskådare vid samma tidpunkt.
- Vi har haft två fantastiskt premiärhelger, säger Ola Rydén, ligaansvarig på Svensk Elitfotboll.
Det är dags att skärpa lagstiftningen och höja straffen för att motverka våldsamheter och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Det skriver regeringens särskilde utredare för tryggare idrottsarrangemang, Anders Hübinette, på DN Debatt.
Regeringens specielle utredare, Anders Hübinette och utredningssekreteraren Anders Lundmark på måndagen skulle presentera åtgärder för att att åtgärda den negativa supporterkulturen valde de de nämligen ovanliga att gå ut vid DN Debatt och då betonades att det gäller att identifiera, lagföra och stänga ute de individer som stör och begår brott vid arrangemangen.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
Carlsberg Group är tillbaka i den europeiska landslagsfotbollens finrum. Här är man väl insatta i konsten att skapa avtal som gynnar varumärket. Via nya partnerskap med dels UEFA och dels Svenska Fotbollförbundet är bolaget nu fotbollsölet till och med år 2030.
Avtalet har en betoning på en jämn fördelning mellan herr- och dammästerskapen.
Folkspel är föreningslivet eget lotteriaktör. Sedan och erbjuder bland annat föreningslivet ett digitalt lotteri som heter JOYNA. I det ingår premiumvinsten win-win. En prenumerant vinner 100 000 kronor. Dessutom går samma summa till den förening eller organisation som sålt lotten.
I senaste dragningen gick vinsten till breddföreningen med fotboll och innebandy i sin verksamhet, Luleå SK.
De delar på grannlåten. Viaplay sänder UEFA fotbolls-EM i sommar tillsammans med SVT(2-27 juli i Schweiz). De är lika glada på båda håll.
- Det känns grymt kul, menar Viaplays sportchef Erik Westberg.
– Fotbollsmästerskap och svensk sommar hör ihop, och damlandslaget är ett av Sveriges mest populäraevenemang , säger SVT:s sportchef Max Bursell.
19-åriga Lucas Bergvall fick chansen och tog den också via 45 framträdanden under första säsongen i Tottenham erbjuds han ett nytt kontrakt. Det nya avtalet innebär att han blir kvar i London till och med 2031 med förbättrade villkor.
Hans karriär utgör en dröm för åtskilliga ungdomar med förhoppningar om ett likadant genombrott.
Olle Ekengren (inte verifierad)
tors, 2012-06-14 17:09
1. Elitstödet
Hur ska egentligen det svenska elitstödet fördelas? Är alla medaljer lika värda eller finns det vissa idrotter eller mästerskap som är viktigare än andra? Ska stora belopp riktas till ett fåtal, eller ska pengarna spridas brett över många idrotter? - - - - - Vi kan även fråga så här: 1. Ska det egentligen delas ut något elitstöd av statliga medel? 2. Om ja, i så fall varför? 3. Vem (utöver medaljören) har glädje av medaljen? 4. Finns det något sätt att konstatera sambandet mellan medaljskörden och den samhällsekonomiska nyttan? 5. Om staten vill spendera x kronor i syfte att öka prestige och export, vilka alternativa metoder finns det? - - - - - Tänkbara svar: 2.1 Medaljer ger ökad prestige i omvärlden. 2.2 Medaljer ger ökade exportinkomster, inkl. turistinkomster. Det är rimligt att anta att den eventuella ökningen av prestige resp. exportinkomster är proportionell mot antalet utövare av sporten i fråga, men även utövarnas ekonomiska och sociala status i de länder som är intressanta. Men detta är snarare en fråga som sponsorer ska ställa sig. Ett företag som har sin största marknad i USA ska inte lägga pengarna på att sponsra bandy-VM. Svar 3: Nyrekryteringen till breddidrotten kan stimuleras. Men kan inte samma rekrytering uppnås till mindre kostnad (LOK-stöd etc.) än vad medaljen har kostat? Svar 4: Troligen inte. Antalet hotellnätter kan öka/minska av alla möjliga orsaker. Svar 5: Den frågan överlämnas till forskningen. På sistone har det påståtts att "The Economic Man" inte existerar. Mycket möjligt. Men resonemanget om investering i jakt på medaljer följer gamla skolan. Om detta är feltänkt kvarstår endast att OS är skådespel för folket, utan avkastning på investeringen i medaljkandidater. Synd att inte pengarna fördelas lite jämnare, både på sportgrenar och i tiden. Då hade SVT haft råd att visa åtminstone någon match från Roland Garros.