Per-Erik Johnsson måste lämna sitt jobb som AIK:s tränare i hockeyns elitserie. Ansvaret för måndagsträningen fick någon annan ta. Han själv packade väskan, ja, den kanske var färdigpackad, och åkte hem till Värmland. Egentligen hade han tänkt vinna mot sin gamla klubb Färjestad på tisdagen och göra det på sin egen 54:e födelsedag.

Men när han i söndags kväll på väg från Skellefteå blev uppringd av AIK:s sportchef Anders Gozzi förstod han. "Han kallade mig till ett möte på kvällen. Visst förstod jag vad det gällde", berättar Perra för NWT.

Inte tvärsäkert, bara en förhoppning

Det har ju varit på gång ett tag. AIK har inte fått till det, om det sedan beror på spelarna själva, den som komponerade truppen eller just Per-Erik?

Ingen kan tvärsäkert hävda vare sig det ena eller det andra.

En sak är tvärsäker, tränaren är ju i alla fall inte inne på isen när det är match.

Men en kombiation av alla faktorer låter rimligast. Och då blir enklast att göra sig av med en man.

"Jag gör mitt jobb ändå"

Spelarna visste inget i förväg, AIK valde att gå via media först, säkerligen brända från andra liknande tillfällen.

I Expressen intervjuas en av spelarna, Fredrik Hynning, som inte riktigt ”hade väntat sig att det skulle ske nu.”

Men kanske senare...

Hans kommentar är lite typisk, utan att någon skugga behöver falla på honom, ”Jag antar att de måste göra någonting för att röra runt i grytan och få till en förändring. Det här är väl ett sätt att göra det på.”

Och inte minst Hynnings fortsatta ord, de hedrar honom: ”För mig spelar det ingen roll att få reda på det så här, det är inget att bry sig om. Det spelar ingen roll vem som står i båset. Jag gör mitt jobb ändå.”

"Få ut det mesta av laget"

Anders Eldebrink ersätter Per-Erik Johnsson i båset.

”Vi känner att vi behöver göra den här förändringen för att få ut mesta möjliga av laget. Anders har rutinen och erfarenheten”, förklarar AIK:s ledning.

Den återkommande kommentaren. Så säger de alltid. Nu har det gnisslat, men faktum är att AIK var nära att besegra HV71 i Jönköping och fortsatte med seger i Skellefteå. Något var på gång, men då hade tydligen AIK:s ledning redan tagit beslutet.

Befogat eller ej, men styrelsen och sportchef vill visa handlingskraft inför publik, sponsorer och media. I vilken ordning, kan man fråga sig ibland.

Dessutom, flera journalister skrev och tyckte att beslutet var rätt. Jaha, och varför det? Det fick vi inte veta. Har ni något att döja?

Alldeles för vanligt

Lagsporterna dräller av sparkade tränare.

Det är mer än en fråga om när och inte vem eller hur och sällan blir någon förvånad. Ledsna och oförstående tränare syns sällan. Antingen döljer de sin reaktion eller annars kände de  på förhand att nu skulle det ske.

”Det hör till”, säger de själva som redan när de signerar kontraktet vet vad som kan vänta.

En dag kommer beskedet om att vederbörande inte passar in, kontraktet på kanske tre år fullföljs aldrig, arbetsuppgifterna upphör  men inte löneutbetalningarna. 

Dubbelt så dyrt

Det blir dubbelt så dyrt för klubben.

Tänk om ändå någon tränare kunde ställa sig upp och säga ”att det var ett märkligt gäng att träna, och jag förstår inte hur ledningen värvade och satte samman truppen. Jag försökte så gott det gick, men det var ett omöjligt uppdrag”.

Det vore befriande att höra.

Följde upp sparkade tränare i tio år

Leif Arnesson, Khalik Salman och Ghazi Shukur har studerat fenomenet.

Salman är docent i nationalekonomi vid Mittuniversitetet och specialist på ekonometri (ekonomiska samband av vissa beslut), Shukur är professor i statistik och Arnesson universitetslektor i företagsekonomi med chefsrörlighet som specialitet.

De har en del på fötterna.

Deras slutresultat av forskningen:
• Det är vanligt att svenska elitserielag i ishockey byter tränare.
• Tränarerfarenheten i sig har ingen egentlig betydelse.
• Tränarbyten under säsong inverkar negativt på lagets prestationsfömåga.
• Tränarbyten när laget ligger dåligt till i serien inverkar särskilt negativt.

Det blir inte bra, helt enkelt

Som de konstaterar i tidningen Svensk Idrottsforskning efter att ha gjort en s k empirisk/statistisk undersökning där de har undersökt alla matchresultat och alla tränarbyten i elitserien under perioden 1975/76-2005/06 – resultaten pekar tydligt på att det var fel att byta tränare i samtliga fall.

De pekar på fyra argument:
• Byt aldrig ut en duktig tränare!
• Byte av tränare löser sällan problemet, oavsett när det sker!
• Låt åtminstone bli att byta tränare under pågående säsong!
• Byt absolut inte tränare under en period när det går riktigt dåligt för laget!

Där gjorde AIK rätt

Där har AIK åtminstone gjort rätt. Johnsson får gå efter två lyckosamma matcher, med fler poäng mot HV och Skellefteå än någon hade räknat eller till med hoppats på.

Forskarna vill i sin förklaring hålla isär duglighet och erfarenhet hos en tränare. Deras studie visar nämligen att det är viktigt att tränaren är en duktig tränare, medan erfarenheten i sig inte har någon egentlig betydelse.

Forskartrion påvisar också hur tidpunkten för ett skifte är en viktig faktor. Ett byte under säsong innebär störningar i laget, eftersom det tar tid för den nye tränaren att komma in i det nya uppdraget.

”Den nye tränaren och spelarna måste ägna kraft åt att anpassa sig till varandra samtidigt som säsongen pågår för fullt. Även om det kommer in en duktig ny tränare, så sker inte utvecklingen över en natt, utan det tar tid innan det är realistiskt att förvänta sig förbättringar”, skriver trion.

Gör situationen bara värre

Det kan alltså vara hur motiverat som helst att byta tränare, men tidpunkten är fel och ett skifte gör bara situationen värre.

Forskarna pekar på betydelsen av “situationsfaktorer”. Som den nye tränarens personlighet och tränarförmåga i jämförelse med företrädaren. Likaså lagets struktur i ålder och erfarenhet och dessutom vad truppen har presterat fram till skiftet och framför allt, bedömningen av hur mycket bättre truppen kan prestera.

Där uppstår ett visst tvivel, hur mycket energi lägger klubbarna på att utreda de olika villkoren?

- Kan vi få ut mer av det här gänget? Är verkligen den tilltänkte efterträdaren bättre?

Men då är processen redan igång och sällan bromsar någon. En ny tränare står beredd, som inte sällan har blivit sparkad själv.

Så cirkusen fortsätter.