Vinter-OS 2022, Peking eller Almaty. Som ett val mellan pest och kolera.

Thomas Bach tyckte säkert att det var motbjudande och han svor troligen inombords. Men det kunde han inte gärna visa.

Inte mycket att välja på

Bach hade inget val utan harklade sig och tillkännagav vad 85 delegater hade kommit fram till.

Alla vinterolympier ska alltså  bege sig till Kina igen. 2008 var platsen den samma, då gällde det sommar-OS, nu blir det en vinterupplaga.

Kineserna kommer säkerligen i sedvanligt exercisutförande att göra ett bra arrangemang. Så till vida blir allt klanderfritt.

Det är också ett plus för OS-rörelsen att de ska använda Fågelboet som huvudarena. Återanvändning, alltså. Det ligger i tiden och enligt rekommendationerna.

Men i övrigt, mänskliga rättigheter, miljöhänsyn, journalisters rörelsefrihet, nej, där är de desto sämre, åtskilligt sämre, så pass att de inte borde komma i åtanke för att bli värdar för den olympiska rörelsen. Först skulle de behöva ägna sig åt andra rörelser.

Kinesernas vilja att på humanitära områden visa sig på styva linan är inte lika stark, om man så säger.

Tidtabellen för kort

Asien igen och inte Europa, det börjar bli en ful ovana. Inget europeiskt land vill eller kan satsa varken i ekonomiskt och politiskt avseende.

Stockholm, München, Krakow, Lviv och Oslo backade under fjolåret från ett inledande intresse till ett ”nej, tack” och då blev det så här olyckligt att två motbjudande värdar bara fanns kvar. Ingen annan ville.

Tidtabellerna gick inte att synkronisera. Verkligheten hade en annan agenda.

Annars hade det blivit annorlunda, troligen och förhoppningsvis.

Nu fanns det ingen tid för Thomas Bach att kommunicera IOK:s egentligen totalt omvälvande rutiner och än mindre att uppnå verkan att få både både motståndare att anhängare att förstå vidden av fördändringarna.

Nya IOK och självrannskan

Agenda 2020 står för nytänkande och dokumentet beskriver hur IOK och OS ska tvätta bort alla avarter. Hur vi än betraktar Bach och hans gäng av delegater står Agenda 2020 faktiskt för en stark självrannsakan.

Bach for land och rike runt och försökte få omvärlden att förstå hur nya IOK skulle agera.

Det ska innebära öppna beslutsprocesser och bevekelsegrunder både före och under själva spelen. Plus det verkligen anmärkningsvärda – varje värdland skulle få 14 miljarder kronor i bidrag till genomförande. 14 miljarder!

För bra för att vara sant, tycks många resonera.

Ändå fått spydiga kommentarer

Stefan Lindeberg, SOK:s ordförande, har här på Idrottens Affärer försökt sprida nyheterna, men det räcker med att läsa kommentarerna till hans krönikor så är många inte mottagliga. I deras ögon står IOK och stora organisationer för trix och fix.

Bach vädjade om tid och tålamod, Lindeberg har gjort de samma.

Men mottagligheten är på en annan nivå. Lyhördheten är låg efter alla år med avslöjanden av motsatt karaktär.

Lindeberg har haft sin egen kamp på hemmaplan. Fördomarna har varit och är fortfarande stora och mycket av vad han har sagt har mötts av tvivel.

Inte ens mod att avvakta

Stockholms politiker saknade förmåga att läsa in fakta och avvakta information. De översatte skräckrapporter från Sotji till svenska förhållanden och blev rädda om sina egna positioner. 

De hade inte bundit sig till något löfte om de hade avvaktat några veckor och gett Stockholm-OS en rejäl chans.

Då hade de uppträtt professionellt . Nu tog de ett populistiskt beslut. Men det var ju ett valår…

Därmed rök planerna på ett svenskt OS som hade en komprimerad form och som hade gynnat rörelsens utveckling. Så anpassat i alla former var det blågula förslaget och kanske möjligheterna till ett OS här i landet under överskådlig framtid försvann i samma stund som de folkvalda blev svettiga.

Nytt propagandanummer...

Bach och Lindeberg är eniga om programförklaringen, och många med dem, men historien tynger och det är därför som Kina får ett nytt efterlängtat propagandaevenemang.

Fast IOK har en hållhake, de 14 miljonerna är förknippade med skärpta krav på etik, arbetsrätt och hållbarhet. 

Så de kan inte riktigt göra som de vill. 

Alltid något vunnet.