Jag följde presskonferensen som man numera med lätthet gör via datorn och när Janne öppnar munnen och presenterar en trupp så känns det som att vi har ett landslag som åker till Ryssland i sommar för att minsann ta för sig och kliva fram ett steg. Han ingjuter hopp och man hoppas att det inte är bedrägligt.

Man blir ju inte lika trygg när man tittar ut över fotbolls-Europa och följer de spelare som han får hålla tillgodo med. Det är inte någon kill-your-darlings-situation direkt. Snarare lite Kajsa Vargskt ”man tager vad man haver.”

Ingen världsstjärna

Ingen världsstjärna längre – vilket naturligtvis inte hindrar journalister på presskonferensen att fråga Janne Andersson hur han förhåller sig till att ”Zlatan öppnar för landslaget.”

Så obegåvat. Så meningslöst. Till och med en klok fotbollskännare som TV4:s Olof Lundh nedlåter sig till en sådan infantilitet.

För det första: Zlatan har inte öppnat för landslaget. Han bjuder in journalister till ett affärsprojekt, han håller liv i sin karriär genom att säga att han kan längta tillbaka till landslaget, han vill vara aktuell och svarar lite gåtfullt, men han säger faktiskt också att landslaget inte är aktuellt eftersom han inte spelar.

Janne Andersson är ett under av lugn och respekt inför frågeställarna, men jag vill tro att han ensam i sin kammare om kvällen undrar vilka jävla dårar som inte fattar att Zlatan och landslaget är ett avslutat kapitel. Även om Zlatan spelade på en hyfsad nivå.

Och det var inte det vi såg i höstas, det var undermåligt. Zlatan är 37 år snart. Han spelar inte fotboll. Han har haft en allvarlig skadad. Han har tackat nej. Han är bara en människa. Fattar inte folk det?

Nej, Janne Andersson får hålla tillgodo med en samling hyfsade fotbollspelare som man måste ingjuta hopp och tro i och skapa ett lag som är större än vad spelarna ens förstår.

Janne inte populärt

Det finns 128 380 Jannar i Sverige. Jan är ett namn med tyskt ursprung och betyder lite fritt översatt ”Gud har förbarmat sig”.

Jo, det kan man ju lugnt påstå att han gjorde den fjortonde november när VM-platsen säkrades i Italien.

Janne Andersson är mycket populär i Sverige. Namnet Janne platsar dock inte bland de hundra vanligaste pojknamnen.

Det kanske krävs en VM-framgång för att mammor skall döpa sina barn till Jan igen.

Allt kommer att koncentrera sig till den 18 juni, öppningsmatchen mot Sydkorea. Där måste en VM-överraskning grundläggas, där kan ett fiasko i värsta fall ligga och lura. Måste-matcher mot de ”lätta” brukar inte vara Sveriges starka sida. Men nu har vi ju Janne…

Det är nog den matchen – och därmed ett offensivare och matchägande spel – som måste ligga i fokus nu när landslaget samlas för träningsmatcherna mot Chile (Friends 24 mars) och Rumänien borta tre dagar senare.

Truppen uttagen, fri från överraskningar. De flesta lär komma med till VM. Där världsmästarna Tyskland och svårspelade Mexiko också gör oss sällskap i gruppen. Inte blir det lätt. Blir Albin Ekdahl frisk? Det är han ju sällan. Hinner Robin Olsens nyckelben läkas? En given Number One i målet vill man minst av allt ersätta med något oprövat.

Sker inga under

Det sker inga under. Det tänds inga stjärnor över en natt. Det föds inga underbarn i snödrivorna. Det ligger inga jokrar och gömmer sig i ett korthus någonstans. Vi ser knappt några ”klädda kort”. Tyvärr.

Man hade väl hoppats att någon ur den duktiga U-landslagsgenerationen skulle slå igenom med dunder och bra men Alexander Isak är ännu en förpuppad Amiral och Carlos Strandberg i Malmö har ännu inte klivit upp på lyxhyllan. Ingen supertalang står redo, ingen magi att vänta; det blir ett gammalt hederligt svenskt resande teatersällskap som drar iväg.

Rätt typiskt då att regissör Andersson talar i termer av ”roller” och att ”repetera vårt spel” inför det som närmast stundar. Han nämnde inte ordet ”understudy” men det är det man menar i teatervärlden med sådana som står redo, standby, inhoppare och rollersättare om de ordinarie inte kan.

Janne tycker sig ha bra beställt med sådana. Ersättarna. För som vanligt är många skadade, andra ur form och bänkade lite varstans. Stjärnlöst men inte chanslöst som vi fick se i kval och playoff fjol.

Men det skall vi inte längre prata om. ”Nu får vi sluta vara glada”, sa Andersson.

Jovisst kan vi rätta till anletsdragen och se ut som Buster Keaton några månader. Bara vi får le lite i sommar.