Besvikelsen växer i Malmö

 Jag har Sveriges vackraste väg - genom den underbara Pildammsparken i Malmö - till allsvensk fotboll. Jag cyklar dit med en ljusblå själ, falskeligen emballerad i en boett av tillkämpad objektivitet. Med ålderns rätt, efter mer än femtio år av journalistisk neutralitet, har jag kommit ut som ”ljusblå”. Det hindrar mig inte från att koppla på min kritiska blick när jag ser något som mest liknar ett påbörjat haveri.

Det här var spelartruppen som skulle klara av att förlänga MFF:s gyllene år.Men årets upplaga av "de ljusblå har inte infriat förväntningarna hittills i allsvenskan. Och besvikelsen växer bland fansen. Foto: Andreas Hillergren / TT
Annons

Malmö FF var allas favorit, klubbens egen analys slutar i att laget är bra nog för guld i höst och ett framgångsrikt kval till Champions League. Ingen trupp i Allsvenskan är bredare och bättre än MFF:s har jag fått höra, både utifrån och ”inomskärs”.

Och det kanske mest bedrägliga av allt; efter en ny förlust, 1-2 mot IFK Göteborg på hemmaplan, framhärdade likväl tränaren Magnus Pehrsson att ”vi har ett lag och ett spel som kan ta SM-guld.”

Självbildsanalysen görs just inte djupare än så.

Grus i maskineriet

Efter åtta spelade allsvenska matcher har den allsvenska storfavoriten gjort tio mål och släppt in tretton på åtta matcher. Blott tre segrar. Mot lagen som i skrivande stund är placerade på tionde (Djurgården), tolfte (BP) och trettonde (Elfsborg) plats.

Det ligger sju lag före, det är åtta poäng upp till serieledande Hammarby (med en match mindre spelad).

Om guldet ännu inte malts ner till sand så är det i alla fall inte mera än grus kvar. Och det stör maskineriet.

Jag har från allra första början värjt mig mot påståendet att MFF 2018 skulle ha den bredaste och bästa truppen och därmed äga förutsättningen för ett nytt guld.

Inte tillräckligt bra

Mer än en fjärdedel av Allsvenskan är spelad - Malmö FF vinner inte guldet i år. Ty även om det statistiskt lätt går att räkna ut hur ekvationen skall gå ihop för att MFF skall hamn överst i tabellen, så stupar det på det vanligaste och helt logiska skälet att spelarna (och möjligen inte tränaren heller) är tillräckligt bra.

MFF är ensam i Sverige om De två stjärnorna (tjugo guld) och är 2000-talets klart bästa lag i Sverige. Guld 2004, 2010, 2013, 2014, 2016, 2017.

Framgångsrika kvalmatcher och gruppspel mot Europas stjärnlag under 2014 och 2015 gjorde klubben till den överlägset rikaste i svensk idrott genom alla tider. Snudd på en halv miljard.

Möjligen bedövad av detta faktum men också med en logisk tilltro till pengarnas makt i fotbollen, trodde vi oss ana en svensk utmanare i europeisk toppfotboll mera varaktigt. 

För hur skall svensk fotboll annars kunna ta språnget, hur är ett lyft mot i varje fall hygglig europeisk mellannivå möjlig utan ekonomiska muskler, byggda med hjälp av den ”pengadoping” som Champions League erbjuder.

MFF skulle rusa ifrån, skaffa sig ett ointagligt försprång, kunna konkurrera på spelarmarknaden, dra till sig ännu mera finansiärer; framgångsspiralen såg inget slut.

Ett mer än svagt Champions League-kval i fjol, en rent bedrövlig start på det allsvenska 2018.

För dåliga värvningar

Det är klubbens egen självbildsanalys som kanske förvånar mest. Att man talar om sitt lag som vore det av samma klass som de senaste åren.

Jo Inge Berget, Anders Christiansen, Anton Tinnerholm, Erdal Rakip var fyra betydande guldspelare som försvann.

Ersättarna är bleka kopior eller inga kopior alls.

Sportchefen Daniel Andersson har hyllats (och aldrig kritiserats) av klubbens hovreportrar för sina spelarköp. Just nu pågår rättegången mot Kingsley Sarfo, åtalad för våldtäkt i två fall mot minderårig. Sarfo var ett problembarn redan i Sirius men ingenting nådde märkligt nog MFF:s öron innan man slängde tio miljoner i sjön på en spelare som aldrig mera kommer att ta på sig den ljusblå tröjan.

 Och alldeles oavsett det hade han aldrig lyft laget om han spelat. Bonke Innocent kom från Norge med superlativer i släptåg men har bott på en bänk på Malmö stadion för blivande A-lagare sedan han kom hit.

Erik Larsson kan inte alls fylla tomrummet efter Tinnerholm, Fouad Bachirou (från Östersund) är en Potter-skolad finlirare men föga hotfull. Han oroar aldrig motståndarmålet. Sören Rieks och Arnor Traustason har hittills inte visat att de passar väl in i MFF.

Saknar kreativitet

Klubben skaffade sig en plattform att växa ifrån men det som nu (inte) händer ger också en fingervisning om att inte ens ökad guldhalt och hundratals miljoner räcker för att växa ur ett trångt, svenskt mode och nå de stora vidderna. Det tycker jag känns lite dystert.

Det sägs vara för mycket taktik och teori runt laget (jag har länge undrat över Jens Fällströms roll i sammanhanget, han sitter och tittar i en dator hela matcherna) men likväl; bara Brommapojkarna har släppt in fler mål.

Det kreativa spelet är nästan obefintligt. Carlos Strandberg har visserligen gjort några mål på sistone men både han och Jeremejeff saknar teknisk funktionalitet. Strandberg spåddes en lysande framtid men har inte utvecklats alls. 

Killen är bara 22 år och är i sin sjunde (7) klubb. Det säger någonting. En tydlig kreatör finns i laget, blott 19-årige Mattias Svanberg. Han har stora delar av säsongen befunnit sig 40-50 meter från motståndarmålet.

Det och lite annat - alla meningslösa, torftiga inlägg bland annat - får mig att tvivla också på tränaren Magnus Pehrssons förmåga att få det här laget att sväva en bit ovanför den svenska ankdammen.

Fotnot: efter att texten skrevs har Malmö FF förlorat i Cupfinalen mo Djurgården som vann med 3-0. Det innebär att kritiken ökar i styrka i Skåne. 

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Kontinuitet och långsiktighet  stavas Växjö Lakers, hockeyns mästarlag för tredje gången sedan 2015.

Över hela det småländska bygget svävar Piteåbördige, 57-årig entreprenör, industrialist och förre ordföranden Anders Öhmans ande.

- Jag vill rekrytera personer som är bättre än mig själv, lär han sagt när han blev tillfrågad om koden till lyckade rekryteringar.

Efter en tid med tillåtelse om enbart åtta åskådare på publika evenemang låter 500 som en utopi. Men det är fakta och ska vara trovärdigt, för det kommer från högsta vederbörande.

Idrottsminister Amanda Lind sa det i en TT-intervju med Sveriges Radio på fredagsförmiddagen. Regeringens förslag är formulerat: från 17 maj ska 500 åskådare tillåtas, under förutsättning att smittoläget medger..

Svenska Bordtennisförbundet knyter samarbetsavtal med Karlskrona. Det är en tre-årig överenskommelse med fokus å på bordtennisevenemang.

Inledningsvis är det ett träningsläger för dam- och herrlandslagen i början av juli inför OS i Tokyo i sommar.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Vi är så glada. De här pengarna gör verkligen stor skillnad för oss. Våra idrottare har inte samma förutsättningar till ekonomisk stöttning som aktiva inom övrig elitidrott, så det här stödet är väldigt välkommet och ger oss en möjlighet att hjälpa våra paralympier  

För ett år sedan avslöjades Unibets rekordsponsring när bolaget gick in som huvudpartner till svensk elitfotboll. Ett avtal som löper över sex år, med option på ytterligare sex år, med ett initialt värde på 900 miljoner kronor eller om optionen utlöses ett totalt värde på 1,8 miljarder.  Nu väljer Unibet att utöka satsningen genom att också bli presentationspartner.

Riksidrottsnämnden, RIN (”idrottens högsta domstol”) ger Boden Hockey rätt i den inflammerade striden med ligaorganisationen Hockeyettan. Domen kan inte överklagas och är ett svårt bakslag för Svenska Ishockeyförbundet, som av RIN anmodas att skriva om sina tävlingsbestämmelser, paragraf 6:1.

I domen har RIN ogiltigförklarat kravet på medlemskap i Hockeyettan enligt SIF:s tävlingsbestämmelser. För Boden Hockeys del är 1,5 års kamp för föreningsfrihet, bibehållet självstyre och principen om avtalsfrihet nu klargjord.

Beroendet av en ständigt pågående köp och säljverksamhet är inget nytt, men nu påvisar en undersökning hur få egna spelare som finns bland klubbarna i tilltänkta Super League. Beroendet är i det närmaste totalt och verksamheten är snarast  uppbyggd på att värva från andra klubbar runt om i världen.