Agentens medverkan vid spelarövergångar ger upphov till en mängd olika frågeställningar. Är det spelaren eller idrottsklubben som har slutit avtal med agenten, är det spelaren eller idrottsklubben som ska betala ersättningen till agenten och medför klubbens betalning av agentkostnaden att spelaren ska beskattas och klubben påföras ytterligare arbetsgivaravgifter på utgiven ersättning?

Enkla frågor som borde ha sitt svar i tydliga avtal.

Agentens mängd av åtaganden

När det gäller möjligheten för spelaren att själv betala agenten har det även förekommit diskussioner om att spelaren inte skulle kunna betala agenten eftersom agenten enligt lag inte får ta betalt för arbetsförmedling.

Agentens verksamhet består av många fler arbetsuppgifter än att förmedla arbete och vid en helhetsbedömning så kan, enligt min bedömning, agenten inte  anses bedriva en sådan verksamhet som avses i arbetsförmedlingslagen. Agenten kan därför inte anses begå något brott mot den nämnda lagen när han tar betalt av spelaren.

När det gäller privata kostnader är huvudregeln att om en arbetsgivare betalar en anställds privata kostnader så ska den anställde beskattas för detta såsom lön och arbetsgivaren ska betala arbetsgivare på utgiven ersättning.

Då tillkommer arbetsgivaravgifter

Detta gäller oavsett om den privata kostnaden består i att arbetsgivaren exempelvis betalar en räkning från tandläkaren eller en räkning från spelarens agent.

Klart är att om det finns ett avtal, muntligt eller skriftligt, mellan agenten och spelaren och agenten i samband med spelarövergången får ersättning från idrottsföreningen så har föreningen betalat en privat kostnad för spelaren.

I och med att idrottsklubben har betalat spelarens privata kostnad ska klubben betala arbetsgivaravgifter på ersättningen som betalats ut till agenten och spelaren ska beskattas för den ersättning som föreningen betalat till agenten.

Dubbla pålagor

Skatteverket har fattat flera beslut om att påföra idrottsklubbar ytterligare arbetsgivaravgifter för betalade agentkostnader och även höja spelarnas skattepliktiga inkomst eftersom föreningen betalat spelarens agentkostnad.

Besluten har väckt en hel del diskussioner och Skatteverkets och klubbarnas uppfattning om vem som har avtalat vad med vem har skilt sig åt.

Om idrottsklubben har ett avtal med agenten som innebär att agenten ska finna en ny spelare och eventuellt kontraktera denne för klubbens räkning (scouting) så är den ersättning som föreningen betalar ut en kostnad för klubben. I detta fall så kommer kostnaden för agenten inte att belastas med arbetsgivaravgifter och spelaren kommer heller inte att beskattas för utgiven ersättning.

En inbesparing som går upp i rök

Givetvis är det en stor inbesparing i den totala kostnaden för spelaren i samband med en övergång om agentkostnaden belastar föreningen istället för att spelaren själv, med egna beskattade pengar, betalar agenten.

Det kan framstå som lockande att låta föreningen bära kostnaden för agenten för att på så sätt slippa arbetsgivaravgifter och beskattning och ibland kan det nog vara så att en spelare, som en klubb vill ha till varje pris, kräver att klubben betalar hans agentkostnad för att övergången ska bli möjlig.

Den planerade inbesparingen kan emellertid snabbt gå upp i rök om det i efterhand kan påvisas att agenten egentligen haft avtal med spelaren och inte med klubben. Klubben  blir då skyldig att betala arbetsgivaravgifter och spelaren blir beskattad för ersättningen till agenten.

För att slippa diskussioner och tråkiga efterräkningar kan det inte nog påpekas hur viktigt det är att det finns tydliga avtal mellan agenter, spelare och idrottsklubbar.

Inom fotbollen kräver dessutom FIFA och SvFF skriftliga avtal. Tydliga och enkla avtal är en garanti för att slippa onödiga processer i efterhand. Processer som, oavsett utfallet, medför merkostnader och slöseri med resurser som istället hade kunnat läggas på idrottsklubbens kärnverksamhet.