Olsson, Hellner, Kalla, Ida Ingmarsdotter, Emil Jönsson; vi må glädjas, och det gör vi verkligen för jag tror ingenting värmer hjärtat som svenskar som orkar i skidspåret. Jag kan bli till tårar berörd.

Bara statister

Men de är ändå, dessa härliga, respektingivande namn, bara statister i ett ”vinterkrig” där Norge fullkomligt skyfflar oss av banan.

1992, när de olympiska vinterspelen avgjordes i Albertville nere i franska Savojen, satt jag som ende svenske journalist på Hotel Le Versau i Brides-les-Baines och försökte leta bortförklaringar till svenska tillkortakommanden medan mina sexton kolleger från Oslotidningen Verdens Gang (VG) dekorerade sina sena middagsbord med en norsk flagga för varje medalj.

Det såg till slut ut som 17 maj på Karl Johann.

20 medaljer innan spelen var slut (mot Sveriges 4), nio var av guld. Ett, även för norrmännen, oväntat förtida uttag på den genomgripande satsning som skulle leda till succé i de egna spelen två år senare i Lillehammer.

Avslöjande fakta

Jag beslöt mig då för att resa till Norge för att försöka ta reda på vad som egentligen hade hänt. Då kunde jag inte ana vidden av den norska vinterrevolutionen.

Så här ser nämligen medaljfördelningen ut mellan Norge och Sverige från spelen i Albertville 1992 till och med de senaste i Vancouver 2010:

Albertville 1992

Norge: 9 guld – 6 silver – 5 brons
Sverige: 1 guld – 0 silver – 3 brons

Lillehammer 1994

Norge: 10 guld – 11 silver – 5 brons
Sverige: 2 guld – 1 silver – 0 brons

Nagano 1998

Norge: 10 guld – 10 silver – 5 brons
Sverige: 0 guld – 2 silver – 1 brons

Salt Lake City 2002

Norge: 13 guld – 5 silver – 7 brons
Sverige: 0 guld – 2 silver – 5 brons

Turin 2006

Norge: 2 guld – 8 silver – 9 brons
Sverige: 7 guld – 2 silver – 5 brons

Vancouver 2010
Norge: 9 guld – 8 silver – 6 brons
Sverige: 5 guld – 2 silver – 4 brons

148 guldmedaljer mot 41

Under de sex senaste olympiska vinterspelen har Norge tagit 148 medaljer (53 guld), Sverige 41 (10 guld).

I hela den olympiska vinterhistorien (1924-2010) har Norge tagit 306 medaljer (toppar maratontabellen), Sverige 135.

Norge är inte bara bättre än Sverige. Norge utklassar Sverige.

Korsbefruktning och målinriktat

Vad var det jag fick höra på min Norgeresa? Jo, om ett mindre demokratiskt, operativt projekt där politiker, näringsliv, idrottsledare, förbund, klubbar, tränare, forskare, läkare, dietister, fysiologer, meteorologer hjälptes åt.

Träningsrön, specialforskning, tekniska innovationer, höghöjdsträning, kost, sömn, uppladdning, mentala förberedelser, fysiologi, psykologi, tester sammanfördes.

Korsbefruktning över specialidrottsgränserna, erfarenheter utbyttes, all samlad kunskap blev allas egendom. Jämställt till hundra procent. Kvinnorna lika väl tillgodosedda.

Norge, med sina då 4,3 miljoner invånare och snö vintertid över alla sina 386 985 kvadratkilometer, hade dessutom effektivare utnyttjat arvet efter Ingemar Stenmark, på bred front anammat den svenske backhopparens Janne Boklöv innovation, när han lärde hela världen hur man gör ett omvänt flygplan av ett par hoppskidor genom att forma dem till ett V, en segerbokstav som hela världen införlivade i sitt alfabet.

Expert, men aldrig tillfrågad

I Sverige dog backhoppning och skridskoåkning med Boklöv och Tomas Gustafson, nordisk kombination har vi aldrig brytt oss om.

När Norge krossade Sverige (26-3 i medaljer) i Lillehammer 1994 satt jag i en norsk TV-studio, tillsammans med bl a Stefan Lindeberg i Sveriges Olympiska Kommitté, för att kommentera det svenska fiaskot och Lindeberg sa då, hör och häpna, att vi inte hade någonting att lära av norrmännen.

I höstas träffade jag Michail Tonkonogi, professor i medicinsk vetenskap med inriktning på idrottsfysiologi vid Högskolan i Falun, som berättade att han engagerats av norrmännen för att skräddarsy individuella träningsprogram med en enda uppgift: norska medaljer i de stora mästerskapen.

I Sverige har ingen frågat efter hans dokumenterade kunskaper.

Onormalt inte alltid otillåtet

I Norge fick jag också reda på, då för tjugo år sedan, att norrmännen hade drivit till sin spets utnyttjandet av medicinsk hjälp.

Det talades om astmamediciner till icke astmasjuka bl a. Doping? Nej, bara ett botaniserande i den stora gråzonen.

Den här vintern har Charlotte Kalla – som inte utvecklats någonting de tre senaste åren – varit i Norge och fått veta hur mycket mer och bättre norskorna tränar.

Sent skall syndaren vakna.

"Rör landets prestige"

Dopingrykten har alltid surrat kring de bästa. Inte heller Gunde Svan gick fri. Nu har Janne Josefsson (Uppdrag granskning) tagit sig in i det norska blodomloppet och funnit ohälsosamt höga värden. Men onormalt är (var) inte alltid otillåtet.

Beträffande norrmännen är det kanske som min vän, Truls Dähli på Oslotidningen Verdens Gang, skrev en gång:

”Det finns ingen nation som tar vinteridrotterna på lika stort allvar som Norge. Det rör landets arv och prestige."