Stockholm är en av sju länder som skickat in en bekräftelse på att man ta fram en ansökan. De eventuella konkurrenterna är:

Calgary, Canada. Sapporo, Japan. Graz, Österrike. Sion, Schweiz. Cortina d´Ampezzo med Milano och Turin, Italien. Erzurum, Turkiet.

Helt nya förutsättningar

Det är en helt ny spelplan och förutsättningar som ställts på ända totalt. Det är det viktigaste att förstå.

Det IOK som jag inte ville vi skulle ta i med tång inför ansökan om OS-2022 är fortfarande en organisation som liksom alla andra stora internationella organisationer lämnar mycket i övrigt att önska men IOK har en starkare ambition att bli sedd som transparant och icke korrupt än de flesta andra. De har tagit mycket stora steg på den resan och de skall betraktas på ett annat sätt idag.

Ersättningen på lite drygt en miljard dollar förändrar ekonomin totalt. Staden kan lugnt räkna med att gå plus på OS. Min bedömning just nu ligger på 1,5 miljarder före alla mjuka intäkter som inte bör finnas med i en budget.

Det helt nya kravet på att det inte skall finnas någon investering i infrastruktur som inte används efter OS har förändrat spelplanen totalt. Det som för några år sedan sågs som en extrem nackdel (och som av äldre aktörer med 60 talet som modell fortfarande ses som en nackdel), dvs att vi har Alpint till del i Åre, Backhoppning i Falun och Bob och rodel i Riga är nu en av våra största fördelar. Den anläggning för längdskidor och den skridsko/isyta vi behöver är en del av en mycket eftersatt investering i breddanläggningar i Stockholm.

Av konkurrenterna ryker Turkiet direkt. Av politiska skäl så kommer IOK aldrig ge Turkiet OS. Calgary och Sapporo åker på att det är Europas tur.

Kvar är då Österrike, Italien och Schweiz. Någon av dem kommer att åka innan den formella ansökan skickas in enligt sedvanligt mönster. Någon åker på att de inte har anläggningar som räcker. Vi har då mycket goda chanser att bli den som vinner

Men, ansökan och allt det andra runt omkring är en process, där ser jag gärna att vi breddar OS till något mer än två veckors tävling. OS vore utmärkt som katalysator för ett tioårigt folkhälsoprojekt som skulle förstärka vår kandidatur på hållbarhetsområdet och skapa besparingar på tiotalet miljarder i kostnader för äldrevården hos våra kommuner.

Hon är upprörd

Hoten är som vanligt, vi har fienden inom oss. Folkpartiets ledande företrädare i staden, Lotta Edholm, är politiskt upprörd över kandidaturen. Det har självfallet inte med OS att göra utan är renodlad partitaktiskt agerande. Den gode Lotta tror att vara mot OS om S är för kan ge röster i höstens val och gudarna vet att de behöver röster. Jag tror hon har fel. Här är bristande personkemi i stadshuset den primära orsaken till politisk oenighet om OS-ansökan. Trist om fakta får stå tillbaka för sandlådepolitik.

Regeringen behöver inte lämna några ekonomiska garantier. Den tiden är förbi. Däremot måste Regeringen lämna säkerhetsmässiga garantier. Dvs att polisen, Säpo, Myndigheten för samhällsskydd med flera skall kunna påvisa att man klarar säkerhet på nivå mot ev terroristattacker. Här är min bedömning att det går att klara. Problemet är min något dystopiska syn på polismyndigheten där man trots löften från politiker i alla partier inte kommer att kunna leverera vare sig kvantitet i antal poliser såväl som kvalitet, dvs förmågan ett problem. Å andra sidan lär säkerhetsföretagen innan dess ha vuxit tillräckligt för att regeringen kan lösa det genom en offertförfrågan.

Men ett för Stockholm och Sverige lönsamt OS är just nu inte längre bort än att de lokala partierna lämnar sin sandlåda och försöker fokusera på vad som är bäst att göra för Stockholms utveckling.