En final som här ute i det gröna, alltmedan sommarkantarellerna stack upp hattarna bland löven och smultronen lyste röda bredvid gäststugan, nu upphöjdes till ”artisteri”, ”yppersta konst”, ”fascinerande underhållning”. Xavi, Iniesta, Torres fick sina högst relevanta recensioner.

Fotbollen har en rekordpublik

Ett och annat utseende, en och annan kropp kommenterades i förbifarten, men två vuxna kvinnor, ursprungligen inte alls särskilt fotbollsintresserade, hade dagen efter finalen ännu känslan och upplevelsen kvar i kroppen.

Denna till fulländning utövade konstart som kallas fotboll. Detta Spanien som spelar en fotboll som aldrig varit vackrare.

Fotbollen har, som världens största drama, fått en rekordpublik av delvis helt nya betraktare, den når in i nya skikt och har blivit någonting betydligt större än det där lite gruvhuggna som bara män höll på med förr i tiden. 

Har allt av dramaturgi

Fotbollen numera kommer till oss serverad av de bästa bollkonstnärer som funnits, i föreställningar som når galaspektaklets alla höjder och med referenser från kultur och politik, med känslor, personligheter, hjältesagor, tragedier, sanslösa övergångsbelopp och löner, med extravaganta tränarprofiler, nya ägarkonstruktioner, med souvenirer, symboler, gränslösa, internationella nätverk. Fotboll förstås numera också av oss häruppe i norr som någonting mycket större än 22 spelare på en grön plan.

Fotbollen har idag en större kvinnlig (kunnig) publik än den någonsin haft och det är därför alldeles särskilt härligt att just en kvinna, SvT:s Johanna Frändén, kommit att symbolisera detta.

Därför är det också hon som talar till oss med den fördjupade kunskap, inhämtad med ögon och övriga sinnen, som sträcker sig långt utanför kritlinjerna. Detaljer, skeenden, händelser, sociala mönster, strukturer och bakomliggande fenomen som också påverkar showen.

Deras trista sifferlek

Allt som sker utanför den taktiktavla där de flesta av etermediernas s k expertkommentatorer fastnat i sin trista sifferlek.

De är alltför många – jag måste tyvärr också inräkna en av mina gamla favoriter, Jens Fjellström – som fastnar i sifferkombinationer, taktiska grubblerier, omställningar, ytor – bortre, hitre och den mittemellan.

Man kommer att tänka på de där tröttsamma vinexperterna som blir så krångliga, överinformativa och nästan komiska i sina smakförnimmelser, att man helt tappar lusten att dricka och beställer ett bubbelvatten istället.

Låter som föredragshållare på en tränarkurs

Spanien - och ett antal andra länder, men allra mest Spanien - har tagit fotbollen till en artistisk och konstnärlig nivå så att landets främsta kulturbärare, kvinnorna, nu också tagit den till sig.

Något för expertkommentatorerna att tänka på.

Även vi fotbollsmissbrukare önskar oss färre men bredare kommentatorskunskap. Bort med alla som låter som föredragshållare på en tränarkurs i Halmstad!

Och vad taktiska system beträffar; enligt min uppfattning spelar Spanien enligt sifferkoden 1-10. En målvakt, alla övriga i försvar när det behövs, i anfall när bollen är vunnen. Så enkelt och så svårt är det.

Tröttnar inte annonsörerna själva?

Ytterligare några reflexioner kring etermediakommentatorer:

• Miro Zalar är tätt knuten till bl a Angelica Bengtsson, stavtalangen. Hur bra är det att han kommenterar i Sportradion? Zalar är en av alltför många som är alltför involverade och därmed saknar distans och mod att kritiskt granska.
• SvT-sportens Marie Lehman kramar sina intervjuobjekt och kallade Angelica Bengtsson för ”lilla gumman”. Vad hade hänt om en manliga intervjuare sagt det? Hudflängning av Åsa Lindeborg antagligen. Vi vill inte ha intervjuare som uppträder som kuratorer som tröstar misslyckade idrottsmän. Vi vill ha modiga, oberoende journalister som inte ser sändningsrätten som ett beroendeförhållande utan fria och starka också vågar ställa de svåra frågorna. Det är alltför slätkammat, alltför lite av tuff och avslöjande journalistik i både radio- och TV-sporten.
• I TV4 är annonsörerna alltid viktigare än tittarna. Fotbolls-EM var beklämmande. Men jag undrar om inte också annonsörerna tappar intresset när produktionen bli så torftig och ”mallad”, att alla inkallade s k experter endast hinner med några platta, korta meningar.