Efter att ha tillbringat fyra dagar tillsammans med den skandinaviska eliten av idrottsläkare och forskare tror jag mig kunna slå fast två saker:

1/ Elitidrotten är så farlig, skadorna så många, att det om 100 år bara skulle behövas ett olympiskt spel, Paralympics, om inte idrottsmedicinen gjorde sådana framsteg.

2/ Läkarna, om de kan klättra lite högre upp i klubbhierarkierna, kan avgöra Champions League.

Han blev Doktor Boll

Jag träffade å andra sidan en rad elitidrottare också, som de f d fotbollsstjärnorna Hanna Ljungberg och Patrik Andersson, stavhopperskan Maria Rendin, handbollsstjärnan Natalie Hagman, danska landslagspelaren (fotboll) Christina Örntoft, olympiaseglaren Karin Söderström – alla med mer eller mindre goda erfarenheter av idrottsmedicinen – men jag hörde ingen av dem säga, att det inte hade varit värt riskerna.

Jan Ekstrand, professor från Linköping, blev omskriven som Sveriges förste Doktor Boll med en 80-talsstudie i förebyggande åtgärder mot fotbollsskador, han blev sedermera fotbollslandslagets livmedikus under många år.

Sedan 2001 jobbar han åt Europeiska Fotbollförbundet (Uefa) och han sitter på en het och mycket hemlig lista som jag vet att bossarna i många stora europeiska klubbar vill få ta del av. Jag också för den delen.

Tränare med flest skadade spelare

Nu är Ekstrand som de flesta läkare noga med integriteten, listan läcker inte ut, den skulle i så fall avslöja vilka tränare som lämnar flest skadade spelare efter sig. Träningen, matchningen, taktiken, spelsättet, allt gör avtryck i skadebilden.

Det som gör de medicinska teamen så betydelsefulla och Ekstrands tioåriga forskning på europeisk toppfotboll så värdefull är, att den transkriberad i ekonomiska termer avslöjar hur mycket det kostar (5 miljoner i månaden ungefär) att ha en spelare skadad. Han kan också visa, att det är klubbarna med minst skador som vinner de stora turneringarna.

Det finns alltså en direkt koppling mellan skador, medicinsk kompetens och såväl sportsligt som ekonomiskt resultat. I dagens allt tuffare ekonomiska klimat har det gjort den Ekstrandska forskningen ännu viktigare.

Mer aggresiva läkare

Genomgående för det omfattande program som svensk idrottsmedicin och forskning genomförde i Malmö under ledning av mångårige HIF-läkaren Harald Roos, var behovet av att bättre och snabbare kunna implementera de medicinska rönen i coachernas och de aktivas vardag.

Det kändes rätt tydligt att med den kunskap som finns – inte minst framtagen i Norge (en av världens fyra bästa forskningsländer enligt veteranen Ekstrand) – borde framförallt Sanna Kallur men även Christian Ohlsson och Carolina Klüft kunnat tillbringa betydligt mera tid på friidrottsarenan, färre dagar på rehabkliniker.

Ekstrands norska kollega Lars Engebretsen, nu engagerad av Internationella Olympiska Kommittén, tidigare både i norska fotbollslandslaget och hos Rosenborg på den tiden klubben prenumererade på en plats i Champions League-gruppspelet, var noga med att framhålla betydelsen av mera aggressiva idrottsläkare.

Läkarna vill ha sista ordet

På lasarettet är doktorn överst i hierarkin, i de stora klubbarna är det managern och klubbdirektören (ägaren) som avgör hur spelarmaterialet hanteras. Det är från dessa frågan kommer: ”När kan han/hon spela igen?”

Den är i den frågan läkarna vill ha sista ordet – och managers status.

Det är inte mera än något decennium sedan de stora klubbarnas pampar körde över sin medicinska expertis och krävde skadade spelare tillbaka alltför snabbt. Inte sällan med nya skador som följd.

Fakta som bevisar

Ekstrand har i sin undersökning material från klubbar som Arsenal, Chelsea, Manchester United, Ajax, PSV, Inter, Milan, Juventus, Benfica, Porto, Barcelona, Real Madrid, Bayern München; kort sagt hela den europeiska fotbollsadeln. Ett unikt material. Och nu är det andra tongångar.

De som i samarbete med läkaren och hans personal kan hålla 90 procent av truppen oskadad vinner i långa loppet över dem som har 20-30 procent på skadelistan. De som över längre tid behåller sina tränare (Manchester U/Fergusson, Arsenal(Wenger) håller också sina spelare friskare.

Dyrgriparna vårdas mera omsorgsfullt. Och bättre måste det bli.

Förfrågan från en enda svensk klubb

Hos ett storlag som Barcelona – som dessutom minimerar skaderisken genom sitt kvicka sätt att spela fotboll – har Ekstrand varit inviterad som föreläsare sex gånger. Han går som barn i huset i de europeiska storklubbarnas lokaler.

Endast en (1) gång har Ekstrand varit inbjuden till en svensk elitklubb i fotboll!

Vi är duktiga vi.