Sverige är världsledande i folkhälsa, men kan också bli världsledande i breddsport, motion och friluftsliv. Här har vi slumrat in.

I årtionden har alla aktörer i Sverige försökt öka motion och idrott till att omfatta alla. Läs de många rapporterna från idrottsrörelsen, Folkhälsoinstitutet, landstingen och kommuner samt massor med andra organisationer som har analyserat och försöker vända trenden.

Resultatet är inte lysande precis.

Samhället fram till 50- och 60-talet innehöll vardagsrörelse och därmed fysisk aktivitet. Men med det moderna samhället avvecklades den naturliga motionen.

Tre av fyra passiva

I dag anser många att de inte har lust att att röra sig särskilt mycket eller att de ens inte behöver göra det.

I själva verket är det ju tvärtom. Endast en fjärdedel av alla motionerar tillräckligt. Tre fjärdedelar av befolkningen är på tok för passiva.

De som är aktiva har medveten motion i olika former och står för en stor konsumtion, i många former, av sport som motsvarar ett värde om 70 miljarder kronor per år.

Därmed är Sverige, och våra grannländer, världens ledande sportnationer per capita. Vi betalar i genomsnitt 7 300 kr per person på utrustning, resor, avgifter, media mm inom sport. 

Färre köper och gör mer

Det betyder att den aktiva andelen av befolkningen lägger ut mycket mer pengar – ofta flera 10 000 kr - på sport och motion medan de passiva struntar i det helt och hållet.

Det tråkiga analysen är att en mindre andel utövar mycket sport och dominerar sportekonomin medan den stora andelen blir allt passivare.

Vi ser detta mönster mycket tydligt i alla materialsporter där ekonomi betyder mycket (hästsport, skidor, segling, cykel, motorsport med flera) men i huvudsak i alla sporter.

Vi som till en låg kostnad springer och vandrar på vägar och stigar har också högre inkomster än folkgenomsnittet. 

Ett kluvet samhälle

Bilden av ett kluvet idrottssamhälle blir allt tydligare.  

• Den unga eliten med några tusen betalda stjärnor finns som artister i de stora eventen med publik på arenor och stort utrymme i massmedia.

• En annan gruppering är elitmotionärerna som blir allt flera. Människor som tränar mycket och bestämt. De motioner med målet att starta i olika tävlingar.
• Sedan finns vardagsmotionärerna. De får sina ryck och tränar regelbundet under en tid, tappar motivationen under några månader och återkommer igen.

Allt flera varningar

Det är därför som folkhälsan blir allt bättre hos hela befolkningen trots en stor passiv befolkningsandel. De som får bättre hälsovärden uppväger statistiskt mot de som får allt sämre värden.

Nu kommer allt fler varningar om att vår totala folkhälsa kan komma att försämras av det passiva grovmotoriska liv som den stora folkgrupper lever. 

Faktum kvarstår alltså, att av 9,6 miljoner invånare rör sig 7 miljoner otillräckligt. Där ökar fetman och diabetesriskerna och där minskar hjärt-kärlkapaciteten. Där finns också de 40 procent av alla sjukskrivningsdagar som förklaras av värk i axlar och armar, främst hos kvinnor.

Förmår inte sätta fart

Här framkommer vardagens bekvämlighet och det måste synliggöras.

Det är märkligt och intressant att vårt land med ett mycket stort antal idrottsföreningar, hälsopedagoger och andra beteendevetare, social- och medicinforskare samt stora offentliga program inte förmår sätta fart på folkets grovmotorik.  

En gång i tiden kunde många promenera, cykla och till och med åka skidor till skola och jobb, få fyra jympatimmar i veckan, och i jobbet ha ett kroppsarbete. Klart som tusan att de aktiverades. De behövde ingen motion.

Det bekväma samhället

Idag har vi skapat ett bekvämt samhälle. Vi behöver inte röra oss horisontellt eller lyfta tyngre saker.

Många gör ofta mindre än 10 000 steg, motsvarande ca 7 km hemma och i jobbet, under en dag, och konsekvensen kan bara bli  en enda. Personen mår sämre.

Med tillgång till 90 procent av livets alla timmar, utöver jobb och skola, måste vi förstå betydelsen av att röra oss. Det begriper egentligen alla. Färre ser till att göra något åt saken.

Krävs en mobilisering

Nya metoder och ny pedagogik krävs, säkert också nya argument. Nya perspektiv måste öppnas, så att alla åldrar, kvinnor och män förstår, motiveras och inspireras.

Gamla och nya motionärer kan stimuleras till nya former av breddmotion. Hälsoföretag kan skapa nya tjänster, skolor kan utöka timmarna för fysisk aktivitet med längre skoldagar och ”hemläxa” i samverkan med idrottsrörelsen, vård och omsorg kan hitta inslag för att förklara och aktivera äldre människor och patienter, gång- och vandringsförbundet kan skapa nya Riksmarscher, cykel- och skidföreningar kan expandera och företag kan se tydligare kopplingar mellan motionsaktiviteter och prestationer på arbetstid.

Det krävs en mobilisering. Och det finns ingen annan som kan göra det.