Sporter kan ägas underifrån av lokala utövare organiserade i klubbar som sedan organiserar och styr både nationella och globala förbund. Det är den idrottsdemokratiska traditionsstarka och därmed transparenta nordiska modellen. 

Mer eller mindre tranparens

Men, och det är skillnaden jämfört med tidigare, sporter kan i kontrast till detta ägas uppifrån genom företag eller autokratier av olika slag som Formel 1, utan särskilt mycket insyn från omvärlden. Däremellan finns olika hybridformer med merito- och autokratier som präglas av mer eller mindre transparens och medlemsstyrning.

Världsfotbollens organisering av de stora mästerskapen ackumulerar stora ekonomiska resurser. FIFA:s organisation och ägande med en sluten styrning kan inte ha annat skäl än att tillgångarna på konton och löner ska vara hemliga.

Inte ens Lennart Johansson som ändå satt i den exekutiva kommittén hade någon framgång när han begärde utdrag ur ekonomihanteringen.

Olika sätt att utveckla

Men tro inte att FIFA-modellen är unik. Den finns också på andra håll.

Hundratals sporter försöker skapa en gemensam världsorganisation. Vi har kunnat följa detta under lång tid. De bästa organisationerna över tiden skapar de bästa tävlings- och ekonomiresultaten. 

Organisationerna och de institutionella formerna och reglerna är olika när vi jämför hur sporterna utvecklats. 

Tänk på hur Formel 1 skapades och styrs av en person, Bernie Ecclestone som också är ägare. Han har blivit förmögen och har samlat 4 miljarder dollar i ladorna. Ska vi fördöma det? 

Sporter som vilka företag som helst

Nej, inte nödvändigtvis. Det är inte fel om vi accepterar att sporter är som vilka företag som helst . Lönsamma växande globala företag tycker vi alla om (IKEA,H&M). Sverige borde t ex ha sportföretag som driver världssport. Det kunde vara innebandy och orientering. 

Men Sverige vill ofta se internationella förbund som styrs och ägs demokratiskt med en röst per nation.Då skall intäkter delas ut till de nationella förbunden som delar ut till de nationella klubbarna enligt någon princip som man enats om. Endast ersättning för administration och samordning för dessa förbund skulle då utgå.

När vi analyserar globala sporters organisation måste vi utgå från en god och rationell allmängiltig princip. Sådan god och rationell organisering leder till bättre utfall än otydliga och korruptionsbenägna organisationsformer.  

Bygga intresse och intäkter

Se  hur det olympiska systemet erövrade sin position med nationer organiserade på ett unikt sätt med utvalda personer i IOK och nationella olympiska kommittéer fristående från de sporter som bygger spelen. Helt unikt och svåranalyserat.

Former och utvecklingslinjer i organiserandet är olika. Boxningen är exemplet på fragmentisering. Golfen har sitt professionella PGA-system. Hästsporterna har många olika organisationsformer. Seglingssporterna likaså. Många har uppnått en samordnad världsstruktur, ta exempel friidrott, simning, handboll etc. 

Organisation av sporter lokalt, nationellt och globalt handlar om att skapa intresse och intäkter för huvudmännen i varje sport. Ju större media- , publik- och konsumenttäckning desto större intäkter. 

Så byggs en organisation

Vilka organisationsformer har störst framgång? Vi ser tydligt vinnare och förlorare. Världssporten har under några årtionden skapat ett oligopol, alltså en marknad eller prisbildning med en liten grupp av säljare. Några stora sporter och konsumentmarknader dominerar och kan utforma affärsområden efter eget godtycke. 

Kluster med sponsorer, TV-bolag och intressenter bidrar alla till att cementera ett visst beteende och nya intressenter får svårt att hävda sig.

Vad är framgångsrika sporter? Mått på det är sportens intäkter till förbund och klubbar, befolkningens totala konsumtion av sportens produkter och tävlingar och befolkningens utövande av sporten. 

Kan en sport ta över här också?

Av den globala sportindustrins ca 6 000-7 000 miljarder kr (ca 2 procent av världens samlade BNP som uppgår till 300 000 miljarder kr) har några blivit världssporter.

Några har stort deltagande, som fotboll  och basket. Andra omsätter stora ekonomiska värden.Just nu beräknar jag världsfotbollen (konsumtion) till 10-15 procent av all sport, amerikansk fotboll till 7-9 procent, golfen till 10 procent, båtsporter till 6-7 procent , hästsporter 7-9 procent , basket 3-4 procent,baseboll 5-6 procent och skidsporter 3-4 procent. Det är preliminnära beräkningar- jag återkommer senare under året.

Organisation av institutioner, investeringar och  den samlade marknadsföringens (metnivån) inverkan på konsumtionsmönster skapar vinnande respektive förlorande sporter.

Kommer svenska organisationer på nationell och lokal nivå att ta andel av dessa marknader? Kommer klubbar och förbund att delta i denna globala marknad ? Företagen kan - det visar övrigt svenskt näringsliv.

Frågan är om idrotter i Sverige tar över den tidigare så traditionella formen och blir till föreltagsliknande skapelser. Det borde ni fundera på.