Var sak har sin tid.

Så är det med allt. Hur oersättliga vi än kan betrakta oss själva.

Nu har han talat

Zlatan Ibrahimovic har själv valt att avstå medverkan i fotbollslandslaget.

Okay. Och han är ju inte den som någon föreslår att vi försöker ändå med operation övertalning.

Ni kan ju bara föreställa er reaktionen, de där svarta ögonen, den sammanbitna minen och den där outlösta energin som strålar ut från den mannen och ibland också exploderar.

Det skulle bli tragikomiskt.

Nej, när Zlatan har talat då, ja, då har vi övrigt bara att rätta oss efter hans uppfattning.

Ni kommer väl ihåg vad Kim Källström antydde i sitt Sommar-program. Det fanns bara en chef, i övrigt var det ingen idé att någon tog ton eller besvärade sig i landslaget.

Tystnad hade varit bättre

Sedan var det komiskt på vilket sätt förbundsansvariga ansåg sig tvungna att komma med en kommentar och försöka släta över allt. 

Det ledde ingenstans, tystnad hade varit bättre.

Det är ju så uppenbart som det bara kan bli att Zlatan inte tycker att omgivningen i landslaget är tillräckligt bra. Hur mycket han än anstränger sig för att få medspelarna att förstå vad och hur de ska göra blir det inte som han önskar. 

Då kan det lika vara. Han har annat att tänka på.

Ett levande underverk

Zlatan är en världsartist som behöver de största arenorna och de största strålkastarna.

Det är där och då som han han går igång i 180.

Hans förmåga att mobilisera kraft och vilja, sedan göra saker som han knappt själv tror är möjligt, är det mest imponerande med denne fullkomligt säregne fotbollsspelare.

Han är en soloartist och ett levande underverk .

Hans egoism och attityd är en del av allt. En betydande del. Och vi betraktare får lov att acceptera det, på gott och ont.

Vi får aldrig uppleva något liknande.

Vägen tog slut

Det är väl ändå ingen som tror att han skulle ha passat in i det nya landslagetsbygget.

Att han skulle ta sig tid, vara ödmjuk och acceptera en roll bland alla andra,  och framför allt lyssna och ta uppmaningar av Janne Andersson. 

Erik Hamrén lät till slut Zlatan hållas, ledningen förmådde inte kämpa emot och ta diskussionerna. Zlatan hade synpunkter på mycket och normalt sett borde någon ha sagt åt honom att nu får det vara nog, ge dig nu. 

Tänk er den situationen...

Nej, nej, Zlatan insåg också fakta och fick säkert hjälp av sina rådgivare.

Vägs ände var nådd.

Ändå dråpligt

Svenska Fotbollförbundet och ledningen för landslaget, då? Vad tyckte de om Zlatans avsked? 

Officiellt var svaren självklara. ”Inte ska väl du...”

”Förbundets guldkalv” har han kallats, det låter nedlåtande, men många gick på fotboll, var intresserade av fotboll och såg på fotboll tack vare Zlatan.

Sponsorer likaså. De har bildat kö. Hur många bilder har tagits eller inte tagits på en företagare bredvid Zlatan som ställde upp i tre sekunder, sen gick han, oavsett vem vederbörande var eller varför han själv skulle vara där.

Det har varit parodi många gånger. Zlatan visade integritet och det här var tillfällen när han gjorde vad som då föll honom in, inte vad andra önskade.

I dag kan man skratta, åtminstone ibland, åt dråpliga situationer även utanför planen för vad denne 35-åring har gjort, har velat eller medverkat till. Eller omvänt, vad han inte har gjort, inte velat, inte medverkat till.

Tankar från Skiljebo

Men till saken.

Nu är Zlatan inte där och biljetter och sponsorpaket ska säljas.

”Det blir inte lätt”. Det har det aldrig varit, men förbundets försäljning blir med en betoning på svenskt lagbygge och att betona kärnvärden som svensk idrott står för sedan urminnes tider.

Det är fascinerande att se hur omsvängningen har skett.

Håkan Sjöstrand är en ungdomsledare i Skiljebo SK i Västerås och tillsammans med sin fru hjälper han till med träningarna i tvillingdöttrarnas ungdomslag.

Och han är generalsekreterare i Svenska Fotbollförbundet.

Det ger respekt. 

Samma frågor, samma svar

Riktigt hur valet föll på Janne Andersson som Hamréns efterträdare är inte känt. Inte vem på förbundet som drev den linjen hårdast.

Jag tror det var Sjöstrand och att han var fullständigt övertygad om att just Janne Andersson med sin naturliga ledarstil, hans förmåga att få spelarna lyhörda och med fallenhet att åstadkomma skärpa blandat med humor var precis vad det nya landslaget behövde.

I dag är vi där.

Janne Andersson har preparerats för omgivningens beteende. Inte minst vad journalister kan hitta på.

”Mitt jobb och min skyldighet är att fokusera på dagens spelare”, har han upprepat till leda.

Bilderna ger ett signum

Ändå finns det alltid en till med samma fundering.

”Och du, Zlatan är inte med”.

"Då var då, nu är nu", svarade Janne Andersson och svalde en gång extra.

Förresten, kolla på bilderna från träningen på Bosön. De vittnar om dagens landslag där tillsammans har blivit ett ledord och skapar ett signum.

Janne Andersson och Lars Lagerbäck som ett tvillingpar, det nya teamet. Och så just Håkan Sjöstrand i samtal med de båda – under träningen. 

Fortsättning följer. Dvs var sak har sin tid.