Mitt sunda förnuft säger nämligen att det är ett beslut som kommer att kosta oerhört mycket mer än det smakar.
I form av försämrad hälsa.
Med tuffare villkor för ett redan hårt ansatt föreningsliv, vilket självklart kommer att gå ut över inte minst barn– och unga.

Med en örfil till alla de ideella ledare som idag bidrar med såväl tid som egna pengar. Med en försvagad samhällsnytta.
Visst, det kanske kortsiktigt löser den besparing politikerna önskar, men kommer att kosta och belasta samhället mångdubbelt i framtiden.

Kortsiktig lösning

Min övertygelse om att idrottsrörelsen betyder mer för samhällsnyttan än vad vi kanske förstår är stark. Jag inte bara tror att den bidrar till att framförallt unga män och pojkar får möjlighet att välja en sund väg i livet istället för att lockas in i exempelvis gängkriminalitet. Jag vet att det är så.

Läste en krönika av Oisín Cantwell, kolumnist i Aftonbladet, där denne tar upp att det skett 27 mord med skjutvapen i Sverige enbart under årets fyra första månader. Det är dubbelt så många som under samma period i fjol…

Vi upplever också en annan oerhört skrämmande utveckling. Om det tidigare möjligen sköts för att markera/skrämma och siktades på fötter och knän, ser vi i dag avtryckta handlingar som är direkt dödliga genom att på nära håll träffa huvudet. Dessutom allt oftare i offentliga miljöer med en oroväckande hög risk att utsätta även oskyldiga offer.

Min uppfattning för att komma till rätta med det som sker på gator, torg, gym och andra ställen är att få stopp på den gängrekrytering som lockar barn– och unga i allt tidigare åldrar. 

Ingen åtgärd lika effektiv

Där finns det ingen effektivare åtgärd än att stimulera ett inkluderande och värdegrundande föreningsliv, att i största möjliga mån ge vår viktigaste folkrörelse de verktyg och resurser som behövs i syfte att skapa ett bättre samhälle.

Ett exempel på det är den enkät som Riksidrottsförbundet nyligen uppvaktade våra partier med. Den handlade om ett förslag om att Boverket i sin vägledning till landets kommuner framöver inkluderar idrott. Det vill säga, dels bygger nya anläggningar och/eller ser till att renovera och underhålla redan befintliga. Likaså att det i plan– och bygglagen läggs till att våra kommuner ska ta med anläggningar och idrottsmiljöer vid planläggning.

Allt i syfte att motverka psykisk och fysiska ohälsa hos barn- och unga, att komma till rätta med en utbredande segregation och bidra till ett socialt hållbart samhälle.

Jag förstår om och att det på olika håll krävs prioriteringar i budgetar och politiska beslut.
Jag är också övertygad om att vårt unika föreningsliv och alla ideella krafter redan i dag betalar tillbaka till samhället i högre grad än någon annan aktör och ska komma längst ner på listan då det handlar om att spara.