Det hette att Sverige har ett EM-lag av klass. Ett lag som kan gå vidare ur den grupp där Belgien och Italien, med en fenomenal kvällsmatch, turneringens hittills bästa, borde ha skrämt skiten ur Hamréns avgångsklass.

Irland-Sverige 1-1.

Ett otillräckligt men väntat resultat.

Kalla siffror ger oss aldrig hela sanningar.

Sämsta på många år

Men matchens statistikblad bekräftade, att det svenska laget med en kung i spetsen för sitt land inte hade ett enda skott mot mål i öppningsmatchen.

Men siffersummeringar säger ingenting om att Marcus Berg bara rörde bollen en gång, att svenskarna var sena, omständliga, slarviga (på grund av stress), till synes oroliga och rädda.

Den första halvleken mot Irland, som det har tränats inför, som det har hållits andäktiga presskonferenser inför, som det har hållits hemliga träningar inför (man kan stilla undra vad man funderade ut där?) var så erbarmligt dålig, att det kan ha varit en av de tre sämsta jag sett ett svenskt landslag göra. Under mer än fyra decennier.

En stor premiär handlar ofta om en lagom balans mellan anpänning och sprittande lust. Det är som vilket skådespel som helst. Jag har prövat på. Man är skitskraj innan ridån går upp och man står öga mot öga med publiken, men som ett trollslag tar lusten över och det blir bara njutbart.

Vad menade han, egentligen?

Men svenskarna skulle inte njuta.

Han sade det själv, Erik Hamrén i intervjun före matchen. "Njuta skall man nog inte göra sådana här matcher, det får man göra efteråt i så fall."

Ingen annan än Tomas Brolin vågade reagera i TV4:s studio. "Där säger jag emot. Det är klart att man skall njuta och ha roligt."

Tomas Brolin, medlem av världslaget i VM 1994, kunde inte stava till anspänning, han var aldrig nervös,

Han gick ut och spelade bara med en oändlig lust till detta fantastiska, komplexa, underhållande spel.

Vad hade han gett dem som ett sista direktiv, Hamrén, när de gick ut till premiärmatchen? Gör vad ni vill men för faen ha inte roligt."

Räcker inte med hans trontal

Jag vet inte. Men man blir ju minst sagt konfunderad när kaptenen, Zlatan, i de presskonferenser som mer och mer blivit en sorts trontal, också säger, att alla skall njuta av äventyret och låta honom ta ansvaret och alla prestationskrav så att de andra kan spela avspänt.

Blev inte riktigt så, va?

Fotboll är lite mera komplicerat än så.

Det blev ännu en av de där matcherna där alla tror att magi finns på riktigt bara Han är med.

Zlatan är fortfarande briljant i en exklusiv omgivning, han kan fortfarande avgöra matcher också för Sverige men han överskattar nog sig själv om han tror, att han kan tygla nerverna också hos tio andra och att han ensam kan kompensera den otillräcklighet som omger honom. 

Dessvärre, och det är väl hans brist som kapten; i omklädningsrummet är han tydligen fantastisk: men man ser honom aldrig driva laget, få igång spelet, väcka de tröga, klappa i händerna, mana på, bli förbannad, ruska om, elda sina undersåtar. Han gör vad han kan av de smulor han får och det är inte lätt att göra en lyxmacka av det.

Måste bli ändringar i laget

Det blev en mycket bättre andra halvlek. Alla strider för sina liv med kniven mot strupen. Martin Olsson fick till en rad fina inlägg, det kunde blivit ett mål men det blev inte ens ett skott på mål. Med tanke på det är 1-1 ingen dålig utdelning. Snyggt mål. Forsberg, Guidetti, Zlatan inblandade innan en irländsk panna styrde in kvitteringen.

Irländarna var länge det klart bästa laget. Det stora problemet var att irländarna fick husera ganska fritt framför den svenska backlinjen. 

Det är ett dåligt betyg till Oscar Lewicki och Kim Källström. Tror att båda måste ersättas till nästa match. Källström börjar känns f d. Jag riktigt ryser vid tanken på hur tröga svenskar - som inte alls är så listigt, taktiskt skolade som under Lagerbäcks tid - skall stå emot den fantastiska teknik, snabbhet och passningsskicklighet som både Belgien och Italien gav uttryck för i den andra gruppmatchen som Italien vann med 2-0. Trodde ett sargat Italien skulle utnyttja sedvanlig list, snålspel och försvarsskicklighet mot Belgiens individuella stjärnor av vilka Eden Hazard var rent strålande, men italienarna bjöd på enkel, vacker anfallsfotboll, mera ABC än Fantasy, men oerhört attraktiv. 

Just idag har Sverige en poäng, Belgien noll. 

Vilket också visar att siffror aldrig berättar några fullständiga sanningar.