Om drygt en vecka startar fotbollsallsvenskan; med nya förhoppningar, nya kulturella extravaganser i den jämtländska huvudstaden.

Det är den ljusa sidan.

Frågan som kvarstår; är det de vackra Frösöblomstren eller Storsjöodjuret vi kommer att minnas när sagan skall skrivas färdigt om charmtrollet från Republiken Jämtland?

Den verkliga baksidan

Uppdrag Granskning har gått igenom de händelserika åren i Östersund, det ligger just nu fyra avsnitt på SVT Play. Jag har sett alla fyra. Det är en berg-o-dal-bana från högsta toppens utsikt över Europa ner i svarta dalgångar, från en enastående insats och seger mot Arsenal i en avgörande match i Europa League till ett åtal mot förre ordföranden Daniel Kindberg för grov ekonomisk brottslighet.

Lätt att förstå den svindel som drabbar Östersundsborna och alla fans över hela Sverige som klubben vunnit genom att presentera den kanske vackraste fotboll som spelats i det här landet och dessutom visat upp sin ambition och mod att låta spelare och ledare också skriva böcker, spela teater, måla tavlor och dansa balett.

 Det är något alldeles unikt som den här klubben åstadkommit och det är lätt att inse, att de som har klubben i sitt hjärta har fyllt sina kamrar och förmak med kärlek och har svårt att inse att det bakom framgångarna och den vackra fasaden eventuellt döljer sig olagliga handlingar.

Både ont och gott

Världen är komplex. Fotbollspresidenter på internationell toppnivå som brassen Joao Havelange och hans efterträdare Sepp Blatter mutade och mutades och köpte sig röster och fick så småningom (Blatter) ta sitt straff. Men bakom skumraskerierna (och möjligen bara tack vare dem) hittar vi också den succéartade framväxten av en både ekonomisk och sportslig fotbollssuccé utan jämförelse. VM och klubbturneringar utvecklades, miljardsummor pumpades in i förbund och klubbar, fotbollen utvecklades i Afrika och Asien; både de fattiga och rika fick del av kakan. Vi TV-tittare också.

Det finns både ont och gott. Också hos en och samma människa.

Hur mycket ont och förbjudet att det blivit en förutsättning för framgång lyckas inte ens Uppdrag Granskning bevisa. Det blir Tingsrättens sak.

Men inte ser det ljust ut.

Möjligen räddades Östersunds ekonomi, då när den var riktigt i botten och elitlicensen i fara 2013, tack vare luftfakturor och affärer med överpris på mark och en övervärderad restaurangbarack. Begreppet ”ekonomisk doping” används. Det är ett tänjbart begrepp, svårt att riktigt klargöra vad som inbegrips i det.

Är ryska oligarkers erövring av europeiska fotbollsklubbar med miljardbelopp inte också ekonomisk doping?

Hur ”ren” är den arabiska oljeindustrins pengapump som försett den europeiska fotbollen med gigantiska belopp?

Är inte all sponsring ekonomisk doping?

En omdiskuterad man

Om man nu vill ha en ren idrott, d v s utan epo, anabola steroider och pengar från eventuellt tvivelaktiga affärsmän, borde då inte alla idrottsmän vara kliniskt rena och alla klubbar klara sig utan det beroende som otvivelaktigt skapas så fort ekonomiska intressenter och ägare tillför medel utifrån? Alla inser nog det okloka i att vara så drömmande naiv i vårt sätt att se på verkligheten.

Vill vi ha det bästa är vi beredda att betala för vad det kostar, både i form av hälsofara och ”fula” pengar?

Det finns många märkliga företagsformer och affärsförbindelser i den svenska idrotten. Externa lösningar som klubbar har dålig kontroll över, delägande i spelare, sponsorgrupper som vill ha avkastning, affärsmässiga bokföringar som stänger ute medlemmarna från insyn.

Daniel Kindberg var en omdiskuterad man långt innan han i gryningsljuset över Östersund hämtades in till polisförhör den 19 april 2018. Han satt på dubbla stolar i bostadsföretaget Östersundshem och fotbollsklubben Östersunds FK, han fick styra och ställa utan att ifrågasättas trots att relationerna var uppenbara och borde stoppats redan då. Transaktionerna mellan Östersundshem, Peab, ett Sollefteåföretag och fotbollsklubben ett flätat nätverk som lämnade frågetecken efter sig så tidigt, att det borde avslöjats och förhindrats redan innan polisen behövde gripa in. 

En förförande charm

Kindberg förförde med sin charm, sin kraftfullhet, sin kreativitet - inte minst vad gäller ekonomiska lösningar - och han fick härja fritt på ett sätt som var tveksamt på ett tidigt stadium sett ur den demokratiska idrottens synvinkel. Märkligt hur han i stort sett - i sina dubbla roller - kunde skriva avtal med sig själv. 

Det fråntar honom inget ansvar att ingen ingrep. Men det kastar skuggor både över klubben och det kommunala byggföretaget där han gjordes till vd utan att ens den politiska ledningen i kommunen visste om det. Han blev fartblind, triggad av applåderna, framgångarna, publiktillströmningen och uppskattningen han fick av en hel kommun, ja, från snart sagt hela Fotbolls-Sverige. 

Jag gissar att det kommer att ligga honom i fatet att han både erkänt grovt bedrägeri och tagit tillbaka det i polisförhör. Det finns uppenbarligen bevis för både riktiga, osanna och saltade fakturor i bevismaterialet.

Att Daniel Kindberg undgår straff känns uteslutet. Om det stannar vid grovt bedrägeri eller grov ekonomisk brottslighet är det upp till Tingsrätten att bevisa. Eller möjligen så småningom Hovrätten. Det här kan bli en långkörare. Och flera dras med i fallet.

En sur efterrätt

De välvilliga skulle kunna se en Robin Hood i Daniel Kindberg, när han tog från de rikare och gav till de fattiga, men tillvägagångssättet kan nog svårligen accepteras trots omtankar om Östersundsbornas behov av stor underhållning eller goda avsikter för fotbollsklubbens bästa.

Ingen har väl ännu påstått att Kindberg personligen skulle vara någon liten avkomma av vare sig Havelange eller Blatter i det avseendet och berikat sig själv ekonomiskt.

Så när krutröken efter skidskytte-VM nu skingrats kommer en ny verklighet för Östersund och det blir en sur efterrätt att tugga i sig efter de senaste årens champagne - och kaviardagar. Är det början till slutet för succélaget? 

Uppdrag Gransknings program är som oftast omskakande, nödvändiga och ett finger i ögat på makthavarna som känns allt viktigare. Ibland blir programmen lite yviga, omtuggande och med tonlägen som övertrumfar innehållet. Men låt mig i sammanhanget ge ett stort fång rosor till Linda Hedenljung, reporter på Östersunds-Posten (hon får välförtjänt stort utrymme i programmen), som tidigt grävde i Daniel Kindbergs verksamhet och arbetsmetoder, som fått mycket skit från alla som inte velat få sin idylliska världsbild ruckad. Hon är nu värd alla Östersundsbors respekt när verkligheten tycks ge henne rätt i att hon idogt grävde. Min stora respekt har hon. Löneförhöjning förtjänar hon.