Med ett ägande (ca 25 procent av aktierna) som uppges vara värt sju miljoner (Herregud, var det inte mer?) säger nu Ztatyn att han skall hjälpa Hammarby att bli bäst i Skandinavien.

Sju miljoner, det får man väl inte en hygglig högerback för i dessa tider.

Och för övrigt är det väl inte nya pengar, han tar ju bara över hälften av det hälftenägande som tillhört Anschutz Entertainment Group (AEG Sweden) och kräver uppenbarligen ingen plats i styrelsen.

Jag vet inte alls vad Ztatyn har för baktankar med sitt engagemang i Hammarby. Pengar finns knappast att tjäna, goodwill på Söders höjder, absolut, partiellt inflytande över en svensk toppklubb kittlar säkert en maktmänniska med ekonomiska muskler men det är ändå lite märkligt, att mannen själv inte anar det symboliska värdet av att, som Kaveh Hosseinpour i MFF-support säger, ”bränna alla broar med MFF”. 

Omvärderar sin syn

Det är klart att alla de som hört kärleksförklaringarna till Malmö, till MFF, till Rosengård, som lyssnat till symbolen för alla problembarn i stan, undrar hur man kan rycka sitt hjärta ur kroppen och skicka det som för tidig julklapp till en av hans hjärteklubbs (?) tuffaste konkurrenter i år och kanske åren som kommer.

Symboliskt och känslomässigt tror jag många kommer att omvärdera sina syn på vad den här Ztatyn egentligen står för. Om det är mera ett monument över en fantastisk fotbollsspelare och inte representerar så mycket mera än så.

Som affärsman har Zlatan naturligtvis all rätt i världen att satsa sina pengar var han vill. Men är det någon som tror att man kan tjäna pengar på att äga fotbollsklubbar i Sverige? Det tror jag inte heller att Ztatyn tror, jag tänker att det kanske mera handlar om en förstärkning av det egna marknadsvärdet inför andra affärer som kommer.

Om den aktiva karriären är slut vet vi inte ännu.  Var han efter karriären kommer att lägga sitt krut, sitt engagemang, sin tid och sina pengar har vi heller ingen aning om. En sak är dock säker; han kommer att använda sitt inflytande, han kommer att vilja lägga sig i, han kommer att ställa krav och han blir inte lätt att tas med. 

Satsar på konkurrenten

Han säger att Hammarby är en fantastisk klubb, som han alltid gillat, att han är imponerad av vad föreningen åstadkommit på senare år och att framtiden och hans delägande känns roligt och spännande.

Betyder det att han kommer att flytta hem till Sverige, att han vill bli operativt verksam; ja, det får framtiden utvisa.

Att supportrar i Malmö rasar är begripligt. Kanske vaknar också en eller annan kulturskribent som yrvaket och förlåtande skrivit om betydelsen av Ztatyn och vad den åstadkom innan den stelnade till cement, att det till och med ursäktar både allvarliga anklagelser och lögner om förbundskapten Janne Andersson och förnedringen av det landslag han en gång tillhörde.

Zlatan är ”sin egen lyckas smed” som det stod i banktidningen ”Lyckoslanten” när jag var liten. Han är en fullfjädrad yrkesman som kysser den som föder honom. Det är aldrig äkta kärlek. Det behöver det inte heller vara. Man gör sitt hos varje arbetsgivare. Relationen till Malmö är ju av annat slag.

Det är klart att det är en rejäl smocka mot alla som feltolkat bilden, som helgonförklarat och förlåtit allt; att mannen som nyligen var i Malmö för att i levande livet få en staty rest över sig i sin födelsestad, nu förklarar sin kärlek till en helt annan klubb och säger att det är den, den grönvitrandiga, som han nu önskar skall bli Skandinaviens bästa klubb. Det är väl ändå lite som att byta partner.

Oro för dess framtid

I samband med MFF:s sista hemmamatch för året, mot Dynamo Kiev i Europa League, kommer klubbens stora ledstjärna under senare år, Markus Rosenberg, avtackas. Han är tillsammans med 70-talsikonen Bosse Larsson den spelare som betytt mest för Malmö FF och som symboliserar bäst klubben och staden. De kommer antagligen inte att få några statyer fastän de gjort mera för Malmö och Malmös fotboll. För övrigt är det löjligt med statyer till levande personer men det var ett ljushuvud på Svenska Fotbollförbundet som kom på idén och eftersom det är med landslaget Zlatan gjort mest för svensk fotboll borde den förstås stått vid nationalarenan. Nu kanske den hamnar på Stockholms Söder istället. Jag är uppriktigt orolig för dess framtid där den nu står i fiendeland.

Snyting till styrelsen

Apropå fotboll och makt; Malmö FF överlät åt sina medlemmar att avgöra huruvida klubben skulle starta fotbollsverksamhet för tjejer igen. En yrvaken eftergift åt tidsandan förstås. Ordföranden Anders Pålsson satte prestige på spel och gick i bräschen för ett samgående med LB07 med ett damlag som åkte ur högsta serien, för att slippa behöva börja om i tabellernas botten. Nästan tusen (mot normalt 300) ockuperade mötet. De sa ja till tjejfotboll men med förkrossande övervikt nej till ett samgående som från allra första början var en tokig idé. En rejäl örfil till styrelsen med Pålsson i spetsen. Men vad händer nu? Snabbt som ögat måste klubben ragga ihop ett division 4-mässigt damlag. Hur skall det ske utan att man plundrar sina 57 nätverksklubbar och gör sig impopulär. MFF har skaffat sig ett rejält bekymmer bara för att vara politiskt korrekt.