Annars är inte forwardsidan Anderssons stora huvudvärk just nu. Sällan har vi sett så kapabla anfallare i en och samma trupp som Zlatan, Isak, Kulusevski och Quaison. 

Problemen finns i backlinjen där skador och karantän (Marcus Danielsson) hindrar Sverige från att ställa upp med starkaste lag. Victor Nilsson-Lindelöf dessutom med en färsk (men inte allvarlig) skada och ta hand om.

Äntligen, Malmö!

I Malmö fick vi äntligen se en match där också ett svenskt klubblag försöker mäta sig med betydligt bättre motståndare men skickligt försvarspel. 1-0-förlusten mot Chelsea - tack vare strålande målvaktsspel av Johan Dahlin - är en enorm framgång efter de insatser laget visat i de tre inledande gruppspelsmatcherna. 

Nu var matchplanen en annan. Det är så här man gör det svårt för motståndare i världsklass. MFF har - med motståndare som Juventus och Chelsea i gruppen - inte haft mycket annat att hoppas på än att bli trea i gruppen, men den chansen har förmodligen också förspillts genom att MFF-tränaren Jon Dahl Thomasson valde rena självmordstaktiken i de inledande matcherna, inklusive den mot Zenit S:t Petersburg. Det går inte att spela naiv allsvensk fotboll på den här nivån. 

Det tog klubben tre matcher att lära sig det. Så här skulle det se ut från början. Lågt försvar, energiskt mittfältsspel, hårdare markeringar, tuffare närkamper. Nu räddade laget i alla fall hedern genom att tvinga ett så bra lag som Chelsea att spela runt, börja om och så stöta på patrull. 

Om MFF återhämtar sig snabbt och klarar uppåtgående Göteborg borta på söndag kan det bli SM-guld. Nye Nanasi och årets värvning, Pena, som var lysande i den här matchen, kan bli avgörande pjäser i guldstriden när nu också slitvargen Oscar Lewicki, landslagsuttagen dessutom, är tillbaka.

Inhemska alternativ

Fem allsvenska spelare i den nyuttagna VM-truppen. Kanske inte något mått på Allsvenskans förhöjda status, snarare ett bevis för att Janne haft lite svårare att hitta tillräckligt många kompetenta spelare utomlands. Truppens storlek - 26 spelare till matcherna mot Georgien (borta 11 november) och Spanien (i Sevilla 14 november) - har också tvingat honom att sätta ner spaden lite djupare.

Men Janne passade ändå på att hylla Allsvenskan vid sin presskonferens på tisdagen. Med rätta tycker jag. Personligen har jag tillgång till de stora ligorna i mitt dyrt inköpta TV-utbud men märker hur jag alltsom oftast väljer ett inhemsk alternativ för kvällens eller helgens eftermiddagsunderhållning. 

Det har varit särskilt kul att följa Djurgården i år - vårens klart bästa lag - men också intressanta att se lagets darrigare uppträdande nu när allt skall knytas ihop till ett avgörande. AIK har då och då charmat men fått samma frossa vid besöken ute landet som många lag hade förr vid besöken i Stockholm.

Elfsborg har smugit under radarn och har fortfarande guldchans och Malmö har kämpat för att få sin trupp att hålla och orka med de dubbla uppdragen: Allsvensk serieseger och anständiga framträdanden i en svår grupp i Champions League. Det har gått lite i vågor. 

Återuppståndet Blåvitt

Men det som kanske var det genomgående temat i årets allsvenska är de överraskande bollskickliga och positiva spel som allt fler lag tagit till sig. Henrik Rydströms arbete med Kalmar FF är kanske det mest imponerande. Det har påmint lite om när Östersund överraskade oss med en passningsskicklig fotboll som vi nästan aldrig ser i Allsvenskan. Mjällbys rad av bakåtnollor men också optimistiska spel har gjort intryck, Varbergs rakare, fräckare fotboll har sin charm, Halmstad har en försvarsgeneral i Andreas Johansson som mycket väl kan klara laget kvar och Degerfors har dagar när Viktor Edvardsson skjuter på allt och inte tvekar och så är IFK Göteborgs återuppståndelse ur ruinerna något att lyfta på hatten för. En trög Gustav Svensson kan sköta ett helt mittfält själv om det kniper. 

Laget hänger ihop som en helhet igen och med nödvändig förnyelse kan Avenyn börja blomma igen.

Guldhatten på Thern

Och så kommer IFK Värnamo och vi fick se Jonas Thern i guldhatt efter segern i Eskilstuna och det går inte annat än att beundra denne gigant och VM-kapten som ger hela sitt stora fotbollshjärta åt sin moderklubb och sin kära hembygds lag. Och det är - alla fantastiska, internationella stormatcher till trots - så  härligt att också dagens stenhårda fotbollsklimat tillåter dessa sagor att bli skrivna: IFK Värnamo, med en arena i dag men ny är som inte ens är allsvenskt godkänd, skall spela i den högsta serien nästa år, då på en ny arena. 

Smålänningarna lyckas tack vare en kreativ, anfallsglad fotboll. Den lilla klubbens fräcka tilltag, som nykomling i Superettan, ger hopp till så många när de, i konkurrens med större städer och massor av ex-allsvenska klubbar, kan klä på sig guldhattarna och fira redan med tre omgångar kvar av serien. Det är en av de största sensationerna vi sett i svensk elitfotboll, det är lite Åshöjden Light, och jag älskar det.