Det var alltså inte Sverige som gav upp, det var Internationella Olympiska Kommittén som i onsdags kväll meddelade att Sveriges kandidatur sorterats bort och att finalen nu kommer att stå mellan Frankrike och USA. IOK ger som motivering att Sverige inte presenterat några statliga ekonomiska garantier och att ekonomin inte håller. Det är förstås mera än så. 

Lurades till fulspel

et har varit ett fulspel från början till slut, precis som det brukar vara. IOK kittlade den svenska OS-kommittén med ekonomiskt stöd i miljardklassen, applåderade hållbarhetsperspektivet och accepterade de utlokaliseringar som Stockholm, av inte minst klimatskäl, tvingades göra till Falun, Åre, Östersund och Lettland. IOK har alltid uppmuntrat, på gränsen till flirtat och kommit med halva (falska) löften till städer som visar intresse och kandiderar. Många kandiderande länder och städer är ett mått på stort intresse och det är global uppslutning kring OS-tanken som i grunden finansierar hela ruljansen.

Men IOK:s uppmaningar att söka vinter-OS i dessa tider beror mest på att intresset i världen har svalnat till oroväckande nära nollpunkten. IOK behöver gå med håven. Det är inte första gången i historien som man ingjuter någon slags tro (nästan löfte) hos kandidater att de är attraktiva, har goda chanser och bör gå vidare med sin kandidatur. För att sedan dra dem vid nästan. Det borde krävts tydligt och tidigare och Stockholm borde insett att utan statliga garantier fanns ingen anledning att gå vidare. Nu lurades man med i ett spel som var förlorat på förhand bara för att IOK satt i en knipa. Fulspel.

De borde ha förstått

Jag har skrivit det förut; det fanns bara en enda fråga som behövde besvaras. Av regeringen. Garanterar ni, ekonomiskt, genomförandet av olympiska vinterspel i Sverige 2030? Ja eller nej. 

Det svaret hade Hans von Uthmann, SOK:s ordförande, aldrig bett om. Och idrottsminister Jakob Forssmed därmed aldrig gett. De borde båda två ha vetat att det är den övergripande viktigaste - och helt avgörande - frågan som det olympiska kontoret i Lausanne vill ha svar på. Så har det alltid varit. Garanterar inte regeringen att stå för fiolerna blir det inga spel.

Men Stockholm spelade sitt fulspel inför övriga landet, berörda kommuner, sponsorer, idrotten, svenska folket. För inte alls länge sedan hade man en presskonferens och Hans von Uthmann lät som om saken var klar. Regeringen hade sagt sig vara positiv, Handelskammaren uttryckte betydelsen för ekonomin med en stor idrottsfest i Sverige, Stockholms stad gick i spinn och det kom glada tillrop också från Falun, Åre och de övriga. 

Men hur naiv får man vara? Trodde Uthmann att det räckte för IOK att få veta att regeringen ställde sig positiv? I regeringsskansliet visste man vid den tidpunkten, enligt mina källor, inte ens att det behövdes en garanti på papper.

Det var bakom dimridåer som kampanjen fortskred som om man trodde att de ekonomiska garantierna bara var en formsak. Har man inte lärt sig något av tidigare kapsejsade OS-kampanjer.

Sverige inte säkert

Det kommer inga sådana motiveringar från IOK men jag vet att säkerhetsfrågan är en av de tyngsta på den kravlista som skall prickas av för att en kandidat skall få godkänt. Så har det varit sedan München-attentatet 1972, jag har bevakat femton (15) OS på plats sedan dess och vant mig att sällskapa med polis, militär, vakter, gläfsande hundar, kravallstaket, detektorer. Och då har det varit ”normala tider”. Det är det knappast nu. Gängkriminaliteten i Sverige, barn som mördar barn, koranbränningar, etniska spänningar, höjt terrorhot; Sverige är inte längre ett pålitligt, säkert land och det spelar också in. Säkerheten är en miljardpost.

Jakob Forssmed, ministern som har idrotten i ett litet sidofack i sin portfölj, säger att han är besviken, SOK-basen von Uthmann förstår ingenting, han hade ju ett så bra koncept, IOK hade i stort sett lovat, regeringen var positiv, folket fört bakom ljuset i vanlig ordning, Lettland hade lovat att ta hand om kälkåkningen, miljövännerna applåderade, och IOK skulle ju inte komma redan nu och kräva statliga garantier. Herrejisses, amatörerna är kvar i den olympiska rörelsen trots att Samaranch plockade bort dem redan till spelen 1992.

Men nu är det väl färdiglekt får vi hoppas. Framtiden får utvisa om vinterspelen överhuvudtaget överlever.

Och Stockholm blir ännu en smak rikare. Till Berghagens blandning av sött och salt kom det också lite surt.