2007 vann anrika Modo Hockey SM-guld. I våras åkte laget ur SHL. Från guldet till degraderingen i våras har klubben använt tio headcoacher, fyra sportchefer och 78 importspelare. 

Idag ligger Modo på en 10:e plats bland 14 lag i Allsvenskan, andraligan. En stor anledning är just omsättningen av spelare och ledare. 

Men som född och uppvuxen i Örnsköldsvik blir man mera betänksam än så. Vad har hänt i övrigt!? Misstänker att klubbens två byggare och legendarer Kabben Berglund och Sven-Olov Sandberg, båda salig i åminnelse, vänder sig i sina gravar.

Själv fostrad i Modo-anda

Jag har jobbat med hockey heltid de senaste 35 åren. Är fostrad i slutet av 60-tal och hela 70-talet i Modo-andans värderingar. Både på och utanför isen vilket jag är evigt tacksam för. 

Så jag känner klubbens gener och historik. Utifrån det ska jag här försöka analysera Modos nedgång och möjligheter till en tillbakagång till högsta serien. 

Vi talar om en klubb som varit en maktfaktor i svensk hockey och har en femteplats i SHL:s maratontabell. 

Det är en klubb som har producerat flest spelare av alla svenska klubbar till NHL. Drygt 40 grabbar genom åren! 

Anders Hedberg var den förste. Han inledde med fyra säsonger för Winnipeg Jets i piratligan WHA under 1974-78. Därpå blev det New York Rangers i NHL. 

Peter Forsberg, Markus Näslund, tvillingarna Sedin är sedan många andra i raden av Övikare som flyttade över Atlanten.

Var är klubbens själ?

En som vet hur det är att åka ur med Modo är Tore Erkén som blev ordförande i föreningen 1983. Den säsongen, 1983-84, försvann Modo ur dåvarande Elitserien. Den första av två gånger som klubben inte tillhörde högsta serien. 

Tore är en dynamisk person. Han var en mycket respekterad ledare i Modo och slutade som ordförande 1995.

”Då vi tappade taget våren 1984 enades vi om målet att ta oss tillbaka inom ett år. Det lyckades vi med. Framförallt genom en enad samling kring målet. Sponsorer, kommun och publik ställde upp och det innebar en enorm kraft.

Jag har ingen insyn i dagens Modo eftersom jag numera bor i Stockholm. Men jag konstaterar att personalomsättning bland spelare, tränare och alla övriga ledarfunktioner har varit för hög sedan guldet 2007. Det undanröjer framgång.

Jag frågar mig var har själen i klubben har tagit vägen? Eftersom A-laget är ansiktet utåt så visar det sig också längre ner i leden. Den berömda plantskolan Modo Hockey har knappt producerat några spelare alls till NHL de senaste sju-åtta åren. Den ende som etablerat sig är backen Victor Hedman i Tampa Bay.

Men låt oss hoppas på bättring. Modo Hockey betyder oerhört mycket för hela Öviks-regionen. Man måste ha bott i kommunen för att förstå betydelsen. Folket förtjänar ett lag i SHL. De är oerhört stolta över Modo Hockey!”

Andra ekonomiska villkor

Modos ekonomichef sedan tre år tillbaka heter Janne Sjölund. Jag tog ett snack med honom. Framförallt om de olika ekonomiska förutsättningar och skillnaden mellan SHL och Allsvenskan.

”Oh ja, villkoren är helt andra. Förra säsongen omsatte vi 93,8 miljoner. Då ingår inte mat och dryckförsäljning. Denna säsong är omsättningen cirka 35 procent mindre. Vår lönebudget för spelartruppen är numera på 12 miljoner”.

Janne vill inte uppge förra säsongens lönebudget. Men min egen gissning är att den var på cirka 40 miljoner. 

Det stora ekonomiska tappet är att den centrala sponsorkakan från SHL. Förra säsongen fick klubben 27-28 miljoner där största delen är TV-pengar från Cmore. De har nu  försvunnit. 

När ett lag degraderas i SHL får klubben det första året i Allsvenskan en ”fallskärm” på cirka 6 miljoner. Men ändå, där är det ett tapp på drygt 20 miljoner.

Janne Sjölund förtydligar skillnaden på då och nu:

”Vi fick skära ordentligt i organisation efter degraderingen . De senaste säsongerna har vi varit drygt 30 heltidsanställda i klubben. Då räknar jag inte spelare och ledare utan kanslipersonal, restaurang och vaktemästeri. Ifjol var vi 34 heltidsanställda. Nu är vi 22 varav halva antalet hör till kansliet”.

Klubben gick vilse

Min egen slutanalys - på något sätt har Modo gått vilse efter SM-guldet 2007. Resultaten har uteblivit och klubben har successivt tappat kontinuitet. Och till slut har en logik straffat klubben.

Redan säsongen 2010-11 var klubben nära att åka ur SHL, men klarade sig kvar efter en 2-0-vinst hemma mot Södertälje i Kvalseriens sista omgång. 

Sakta men säkert har klubben halkat neråt i tabellen, och likaså i status, och då brister så småningom livlinan. Vilket hände i våras.

Jag håller med Tore Erkén som betonade avsaknaden av identitet och själ i föreningen. Den är bortblåst. Istället har det blivit för mycket amerikaniserat NHL över Modo. Både på och utanför isen. Uppenbarligen har det inte passat i Nolaskogs. Ännu ett exempel på att inte underskatta ursprung och rötter. 

Efter Modos ”ökenvandring” de senaste säsongerna har förhoppningsvis den berömda väckarklockan ringt.  Ibland måste man bli dålig för att bli bra. Så att alla förstår allvaret, och inte skyddar sig bakom ytliga positiva floskler.

Då klubben senast åkte ur, 1984, var klubben tillbaka i finrummet omgående. Men då gick man enat tillbaka till rötterna. Det tror jag är vad som krävs nu också. Vad står Modo Hockey för i både spel och ledarskap? Bygg utifrån det. 

Kring guldet 2007 myntade Modo begreppet ”Heart of Hockey.” Hjärta av hockey. Dags att ta till sig den devisen igen.