Storföretagen Ericsson, H&M, Volvo och ÅF inser det förträffliga med ett OS i Stockholm. Centern, folkpartiet och vänstern kommer till en annan slutsats. Har verkligen de tre småpartierna räknat och förstått?

Här är skälen till att söka OS

I mitten av februari får vi se vad det samlade kommunfullmäktige beslutar. Här delger jag mina tankar till 101-hövdade församlingen, så de får perspektiv och kan fatta ett rimligt beslut. Självfallet är även alla eventuellt intresserade välkomna att ta del av mina tankar.

Jag vill att Stockholm söker OS av tre anledningar:

För det första festen i sig.

För det andra att OS kommer att innebär att en hel del nya permanenta idrottsanläggningar kommer att byggas i Stockholm. Projekt som annars inte blir förverkligade och som breddidrotten skriker efter.

För det tredje att Stockholm kan visa omvärlden att med små resurser kan ett OS genomföras och där idrotten sätts i främsta rummet.
Kostnaden för ett OS är inte så dyrt som många tycks tro och en del vill förespegla.

Två intäktskällor

Budgeten för OS i Stockholm är på 10 miljarder kronor. Hela budgeten är finansierad utan offentliga medel. Hälften är direkta bidrag från IOK. Den andra halvan kommer från i huvudsak två intäktskällor nationella sponsorer och biljettintäkter. Uppgifter finns att ta del av i Jöran Hägglunds utredning.

En del av grenarna kommer att utspelas i befintliga anläggningar som Globen, Friends, Tele2, Hovet, (Olympia)Stadion och Åre. En anpassning till OS-kvalité ryms inom budgetens 10 miljarder kronor.

Förutom de befintliga anläggningarna behöver det byggas nya anläggningar till en uppskattad kostnad av 2,5 miljarder kronor. Hur stor del som kan finansieras via privata intressen och hur stor del som måste finansieras av det offentliga är fortfarande osäkert.

Om man är negativ

Är man försiktig till negativ och räknar med ett värsta scenario, går OS back med 2,5 miljarder kronor och anläggningarna måste betalas helt med offentliga medel.

Den totala kostnaden blir då 5 miljarder kronor. Det låter mycket, eller? Slår man ut kostnaden på antalet invånare i Stockholms län blir det inte så mycket.

Stockholms län har nu knappt 2,2 miljoner invånare. Prognosen är en växande befolkning. Anta att länet har 2,5 miljoner invånare i genomsnitt under anläggningarnas livstid som ligger på ungefär 40 år.

Som en tidning eller en lunch

Den årliga kapitalkostnaden blir då runt 200 miljoner per år. 200 miljoner utslaget per invånare om det är 2,5 miljoner blir 80 kronor. 80 kronor det är väl vad en dagens lunch kostar. Är det inte värt att avstå ett lunchbesök en gång om året för OS.

Slår man ut kostnaden på hela Sveriges befolkning blir årskostnaden inte mer än vad lösnummerpriset är på en dagstidning. Fast om 40 år kanske det inte finns några sådana.

För detta får man ett OS i Stockholm, med en sju år långa förfest som slutar i ett två veckors crescendo. För det andra får man arenor som nu inte finns. Det bli möjligt att i Stockholm ägna sig hastighetsåkning på skridsko, backhoppning, bob/skeleton/rodel, slopestyle (skidor/snowboard), halfpipe (skidor/snowboard), skicross (skidor/snowboard), puckelpist, hopp (aerials), snowboard (parallellslalom-och storslalom) och skidskytte.

Stockholm berikas

Sveriges största skiddistrikt, Stockholm, får en längdåkningsarena värd namnet. Den tillsammans med hoppbacken gör att det också i Nordens största stad går att tävla i nordisk kombination. Anläggningarna kommer inte bara att kunna användas för tävling. De skall också ses som träningsanläggningar där nybörjare till yppersta elit kan utvecklas. I de fall där det är praktiskt möjligt är också anläggningarna ett självklart verktyg även för motionärer.

OS skapar goodwill för Sverige. Stockholm blir agendasättare för ett kostnadseffektivt arrangemang.

Jag hoppas att företrädare för centern, folkpartiet och vänstern omprövar sitt ställningstagande och kommer till samma slutsats som våra globala företag. I dagens 5:2-värld är det väl naturligt att avstå en lunch, särskilt om det skapar utrymme för en riktig fest.