OS är först och främst en idrottstävling och inget annat. Stockholm skall arrangera OS för att man tror (vet) att man är den bästa arrangören.

Ska lyfta idrotten

Ett arrangemang är bra för de olympiska vinteridrotterna på långsikt. Stockholm-OS skall lyfta idrotterna en eller ännu hellre flera nivåer.

Det börjar bli dags att besluta om Stockholm ska söka vinter-OS 2022. Jag vill att Stockholm söker OS för idrottens skull. I en dynamisk stad som Stockholm skall det finnas möjlighet att bedriva fler idrotter.

Ett OS skulle öka mångfalden och kunna inspirera fler och nya grupper.

OS mer än två veckor

För mig är OS större än de två veckor som tävlingarna håller på. OS består av tre delar före, under och efter. Det finns alltså ”förolympiad”, olympiska spel och ”efterolympiad”.

I mångas ögon tycks efter vara glömt? För mig är det som händer efteråt lika viktigt som bra förberedelser och väl genomförda tävlingar.

Efter ett olympiskt spel ska det finnas nya självklara mötesplatser för idrotten. Anläggningar där idrottare kan träna och tävla långt efter det den olympiska elden har släkts.

Lär av Norge

Vi har faktiskt en del att lära av Norge. Den stolta vintersportnationen Norge presterade svaga resultat med deras mått mätt vid samtliga vinter-OS under

1980-talet. Lågvattenmärket blev OS 1988 i Calgary där de tog noll guld. Ett halvår senare
tilldelades Norge vinter-OS 1994. Det blev en vändpunkt. Landet har sedan dess tillhört de ledande vintersport nationerna med exempellösa framgångar.

Det är här viktigt att påpeka att det är i flertalet av sporterna och deras delgrenar som Norge varit framgångsrika.

Långsiktiga

Det som utmärker OS i Lillehammer 1994 är att det enbart byggdes permanenta anläggningar. Anläggningar som nu 20 år senare fortfarande används av den yttersta världseliten. 

I Hamars skridskohall (Vikingskipet) där Johann Olav Koss vann tre OS-guld, kommer det i januari 2014 hållas allround-EM.  Under kommande vinter blir det alpina världscuptävlingar i Kvitfjells OS-backe.

Lillehammer kommer att arrangera världscuptävlingar i backhoppning och nordisk kombinations backmoment i Lysgårdsbakkene hoppanlegg i december. Längdmomentet går i Birkebeineren skistadion.

Så här vill jag ha det

Det finns således stora möjligheter för den norska publiken att på hemmaplan se och inspireras av tävlande på högsta nivå.  Anläggningarna ger också nuvarande aktiva förstklassiga möjligheter till träning.

De anläggningar som byggs i Stockholm måste kunna användas efter det OS-elden släckts, på samma sätt som i Norge.  Alltså på alla nivåer upp till yttersta elit.

Det är därför viktigt att man redan vid planeringsstadiet ser till att arenorna kan användas långsiktigt, för att förädla de olika sporterna.

Varför Stockholm?

Stockholmsområdet med omkring 2 miljoner invånare behöver anläggningar för fler idrotter än vad det finns i dag. Det är därför för mig självklart att det är huvudstaden som skall arrangera OS. Det är här flest invånare kan få glädje av att utnyttja faciliteterna.

Att bygga en temporär bob -, skeleton-och rodelbana skulle därför vara respektlöst. Jag vill göra det möjligt för Karl, Zoran och Tilde att kunna drömma om att susa ner som den snabbaste skeletonåkaren i iskanalen. Precis som Lisa från Aspudden ska kunna få möjlighet att bli olympisk mästare i backhoppning,

Min önskan är att de olympiska vinteridrotterna blir mer tillgängliga. Jag vill att Stockholm söker vinter-OS för de kommande medaljörernas skull. För om Stockholm inte söker OS kommer Lisa aldrig få veta att hon kunde ha blivit OS-guldmedaljör i backhoppning.