På Stagneliusskolan i Kalmar står det ovanför stora ingången att ”Sanningen ska göra eder fria”. Det är ett citat från Bibeln. 

När jag gick fotbollsgymnasiet där på 1980-talet tänkte jag mycket på det där med sanningen.  

Fel att sortera tidigt

Som det här med talangutveckling inom idrotten. Den kanske mest uppenbara kopplingen är till den senaste tidens reportage om idrott, bland annat UR:s serie Idrottens himmel och helvete. 

Den officiella retoriken handlar om att många föreningar, ledare och spelare nu gör fel utifrån ett talangperspektiv. Forskningen sägs visa att det inte går att förutsäga vilka individer som ska bli de bästa inom en viss sport. Därför är det fel att i yngre år sortera dem i ”bra” och ”mindre bra” och satsa mer på de förra. Selektering är dåligt. 

Vad skönt, då vet vi, med den sanningen kan vi äntligen släppa talangerna fria. Eller?

Sanningen är komplicerad

Ju längre tid jag spenderade i akademin i min ungdom och i takt med mer erfarenhet, desto mer insåg jag att det där med sanning är minst sagt ett komplicerat påfund. Klart vi ”vet” en hel del. Klart vi kan bena ut problem. 

Men när det kommer till att förutsäga saker och ting så blir det rätt mycket mer komplicerat. Forskarstudierna ledde till ett stort tvivel kring vad forskare egentligen kan uttala sig om. Det finns omfattande, avancerade, komplicerade men också insiktsfulla vetenskapsteoretiska diskussioner som leder till samma slutsats som den grekiske filosofen Sokrates: ”sann kunskap finns bara i vetskapen att du inget vet”. 

På ytan bekräftas experternas uttalanden om att vi i unga år inte kan förutsäga vilka aktiva som ska bli ”bäst”. Men, det lite kluriga med Sokrates är att han lär oss att vara skeptiska mot alla ”vetskaper”. Alla försök till att fastställa orsakssamband när det gäller människor omgärdas av osäkerheter. 

Femtioelva forskningar

Dessutom, det finns inte en forskning, ”forskningen” kan inte uttala sig, många gillar att forska i ämnet och man kan studera det mesta ur en mängd olika perspektiv och med olika metoder. 

Det är ingen tvekan om att det går att hitta ideologiska bakgrunder i en del forskning. Om någon utger sig för att vara expert och låter påskina att det är fastställt att det är förkastligt med specialisering, selektion, rangordning och nivågruppering, så drar i alla fall jag öronen åt mig. 

God forskning innebär istället att vara öppen för och nyfiken på att kommande upptäckter motsäger det som för närvarande framstår som rådande. 

Testa själv, tänk tvärtom

Att tänka tvärtom är intressant. Som att till exempel tänka att även om få spelare på elitpojklägret i fotboll blir landslagsspelare, så innebär det inte att det lägret är fel ur alla perspektiv. Tvärtom, det kanske fungerar som den tändvätska som andra spelare behöver för att knyta näven och visa att de som inte valde ut dem till lägret gjorde fel. Om elitpojklägret inte funnits kanske inte den revanschlustan hade tänts? 

Förra fotbollsspelaren Torbjörn Nilsson har på samma sätt resonerat kring tränares ledarstil. Han hade själv en som ”gjorde fel” och skrek på honom. Men det fick Torbjörn att knyta näven och... resten är historia. 

Men det innebär ju inte att det fungerar för alla i alla sammanhang. Vissa kan ge upp och lägga av.  Kruxet är att vi inte vet när det ena eller andra kommer ske. 

Allsidig träning är bäst

Det där med specialisering är också intressant. Allt för lätt tolkas det som att ungdomar ska hålla på med olika idrotter. När det egentligen handlar om en allsidig träning. Den kan utföras likaväl inom ramen för en förening som flera. 

Att en fotbollsförening erbjuder fyra träningar i veckan för unga spelare kan i sig inte sägas vara fel. Tvärtom kanske det är utmärkt, om de fyra träningarna erbjuder en varierad träning. Det finns lag där det utövas aerobics, styrketräning, yoga, simning och såklart fotboll. Fördelen är att du då har ledare som kan skräddarsy upplägget, till skillnad från där den aktive själv ska ordna ett varierat upplägg.

Poängen är att vi rör oss i en komplex verklighet med myriader av relationer och processer. Att då förutsäga skeenden och identifiera vad som förorsakar vad är näst intill omöjligt. Sanningen kan inte göra oss fria. Nyfikenhet däremot gör att vi vågar lämna ”vetskaper” bakom oss och leta vidare.